2348418 GP09123 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:123 Onsdagen den 12 juni 2001/02 123 2002-06-12 00:00:00 Tilläggsbudget 1 för budgetåret 2002 C54E3222-46BB-4C5E-874F-A1BCC224AEB7 86 KARIN PILSÄTER (fp) fp Fru talman! Vi har ett underliggande underskott i statsfinanserna. Det är bara pengarna från Riksbanken som räddar saldot. Budgeteringsmarginalen, dvs. reserven för oförutsedda utgifter, är för länge sedan borta. Redan långt innan denna tilläggsbudget lades fram hade Ekonomistyrningsverket i sin prognos pekat på att utgiftstaket för i år skulle överskridas om ingenting gjordes. Då hade man ju kunnat tro att den här tilläggs- budgeten kanske skulle försöka ta tag i de sakerna, särskilt som även budgeteringsmarginalen för nästa år redan är förbrukad. Det vanliga knepet att flytta saker mellan åren går alltså inte att tillgripa. Ohälsotalet och därmed kostnaderna för långtidssjukskrivningar och förtidspensioner växer. Prognosen är att de blir högre än angiven summa i budgeten. Man hade kunnat förvänta sig att regeringen skulle ha hanterat de här sakerna på ett lite mer offen- sivt sätt. I stället kom det en tilläggsbudget med en lång rad olika små förslag som vi förstod hade föranlett många överläggningar: Om ni får 10 miljoner till det får vi 5 miljoner till det, och så finansierar vi det med en rejäl skattesänkning för kommunerna. Så uppfattar jag att det gick till. Ett par dagar efter det att detta förslag lagts fram höjdes också a-kassan varaktigt med ca 3 ½ miljard kronor, ett förslag som över huvud taget inte finns analyserat och beskrivet i det här sammanhanget. Nog är det alltså lätt att hålla med den moderata reservationen, nr 1, om att underlaget i hög grad är bristfälligt och att det kanske inte riktigt är på denna grund som Sveriges riksdag borde fatta beslut om stora, viktiga budgetfrågor som handlar om många miljarder och som kan få återverkning på människors vardag. Jag gjorde dock bedömningen att det är en överloppsgärning att tro att den här regeringen, om riksdagen skulle bestämma det, skulle komma tillba- ka med ett bättre underlag än vad man redan gjort. Jag satsade i stället på att vi i höst återkommer från en annan regering med ett bättre underlag och med en bättre budget. Fru talman! Jag tänkte därför i stället gå över till en mycket mer konkret frågeställning. Det gäller bostadspolitiken. Jag håller till fullo med om de in- vändningar som Agne Hansson riktade mot den förda bostadspolitiken och om vilken typ av förändringar man egentligen behöver göra för att komma till rätta med problemen på bostadsmarknaden. Nya bostads- akuter osv. är knappast någon lösning på något pro- blem. Jag vill särskilt ta upp frågan om Vasallen. Nu vill man ge Vasallen ett utökat mandat att inte bara hante- ra vissa försvarsfastigheter och försvarsanläggningar utan också kunna köpa upp och sedan sälja olika andra fastigheter. Göran Persson lovade för några år sedan att det skulle byggas bostäder, och inte bara lite grann utan en helt ny stor stadsdel, i Tullinge i Botkyrka kom- mun, som vi pratade lite om förut i dag. Det skulle bli hyresbostäder, och Vasallen skulle äga detta. Bl.a. av den orsaken, förmodar jag, flyttades Vasallen in di- rekt under Finansdepartementet. Detta var ganska många år sedan, och sedan dess har i praktiken ingenting hänt vad gäller bostadsbyg- gandet. Jag var där och tittade så sent som i onsdags. Det finns ingen som vill bygga några hyresbostäder där - av precis de skäl som Agne Hansson påtalade. Vad som däremot har hänt är att Sveriges största flygklubb har blivit vräkt av Vasallen. Och det hand- lar inte bara om flygklubben i Botkyrka; också poli- sen och en lång rad andra verksamheter som man under många år har lagt ned stor energi och möda på att få att etablera sig i området har nu vräkts. Det finns inga bostäder. Det finns inga vägpengar, så det kommer inte att gå att dra några kommunikationer till det här bostadsområdet om det nu kommer till. Ingen vill bygga några bostäder då det inte går att få eko- nomi i det. Det finns ingen möjlighet för kommunen att finansiera de olika tröskelinvesteringar som be- hövs på grund av de brister i utjämningssystemet som vi pratade om i den förra debatten. Vad man i stället har gjort från Vasallens sida, med Bosse Ringholms goda minne, är att sabotera de goda möjligheter till utveckling i området som finns i dag och som man lagt ned mycket energi på att nå. Nu vill man utöka det här mandatet. För mig känns det självklart att säga nej till det, och jag vill därför yrka bifall till reservation 3. I övrigt skulle jag vilja ta upp några specifika an- märkningar vi har mot den lilla lista som Socialde- mokraterna och deras stödpartier har gjort upp. Vi kan inte förstå varför man måste begränsa sig till 10 miljoner i anslaget för att kunna hjälpa utsatta kvinnor. Vi vill lägga på 10 miljoner där så att ut- vecklingen av stödet inte behöver begränsas, Siv Holma, till storstadsregionerna. Med 10 miljoner till kan det här nå hela landet. Vi tycker att det är oacceptabelt att man gör denna plötsliga och stora indragning på anslaget till arbets- handikappade. Vi tycker inte att man ska minska på kvalificerad yrkesutbildning. Vi vill inte inrätta en ny myndighet för hundar och katter utan tycker att man ska återkomma med ett nytt system för samlad livsmedelssäkerhet som inkluderar hela djurskyddet. De 15 miljonerna tycker vi att man delvis borde använda till de akuta behov som finns för livsmedelskontroll på Livsmedelsverket och till ett ökat anslag på 5 miljoner kronor till konsumentor- ganisationerna. Fru talman! Jag står givetvis bakom alla mina re- servationer men yrkar bifall bara till reservation 3. 0101299073819 N 2010-01-01 00:00:00 157030 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09123/#anf86