2348418 GP09123 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:123 Onsdagen den 12 juni 2001/02 123 2002-06-12 00:00:00 Fortsatt svenskt deltagande i en internatio- nell säkerhetsstyrka i Afghanistan 1B018A3D-630D-47BA-B022-5D207CA5EC55 3 LARS OHLY (v) v Fru talman! Riksdagen beslutade den 18 januari i år enhälligt att bemyndiga regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 45 personer till förfogande under högst sex månader som ett svenskt bidrag till en multinationell styrka i Afghanistan på grundval av mandatet i FN:s säkerhetsråd. Det här ärendet är en uppföljning av det beslutet. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet fö- reslår att vi bemyndigar regeringen att ställa en väp- nad styrka om högst 45 personer till den internatio- nella styrkans förfogande fram till den sista decem- ber. Jag håller med dem som anser att det är viktigt med enighet i sådana här frågor. Det här är riskfyllda uppdrag. Det är uppdrag som det är en fördel om vi i Sveriges riksdag enhälligt kan ta ställning för. Väns- terpartiet är därmed också med på beslutsförslaget och står bakom det sammansatta utrikes- och för- svarsutskottets förslag. Det har dock i debatten förekommit att man har ifrågasatt befälsföringen för styrkan jämfört med det amerikanska centralkommandot, och man har också ifrågasatt Turkiets ställning eftersom Turkiet nu övertar befälet för ISAF. I betänkandet redogörs mycket tydligt för att FN-styrkan enbart ska handla efter säkerhetsrådets beslut. Klart och tydligt sägs att ISAF på intet sätt är instruktions- eller befälsmässigt underställt det amerikanska centralkommandot, och därför ska inte FN-operationen sammanblandas med USA:s pågående krig i landet - det krig som nu har pågått i åtta månader och hittills har kostat ca 4 000 människor livet. Det är viktigt för oss i Vänsterpartiet att påpeka att vår inställning till USA:s krigföring inte har för- ändrats. Den påverkas inte av det nu föreliggande ärendet eller av de förslag som vi står bakom. Bomb- ningarna av ett av världens fattigaste länder har ställt till med stor förödelse och stor tragik. Det här kriget sades från början vara ett sätt att bekämpa terroris- men. Sedan argumenterade flera förespråkare för kriget för att det var ett sätt att få bort den avskyvärda talibanregimen. Fru talman! Det finns många avskyvärda regimer i vår värld, men vi kan aldrig tillåta att någon nation ges rätten att bomba bort dem som vi inte tycker om. Det för till ett folkrättsligt moras, där de starkas rätt är viktigare än att vi försöker forma en värld där vi tillsammans kan leva i fred och frihet. Folkrätten är nämligen till för att förhindra att de starka makterna tar sig rätten att använda våld när det passar deras egna syften. Den rätten - rätten till våldsanvändning - finns enligt internationell rätt enbart i två fall. Det ena är när FN:s säkerhetsråd beslutar om väpnade sanktioner för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Det andra är när stater, enskilt eller kollektivt, utövar självförsvarsrätten enligt artikel 51. Den svenska tolkningen av artikel 51 har traditio- nellt varit mycket restriktiv, och det finns uppenbara skäl för det. Vi har, samtliga partier i Sveriges riks- dag, sett risker med att starka stater under argumentet att man utövar självförsvar angriper andra länder med militärt våld. Självförsvarsrätten har hittills också ställt krav på förekomsten av ett väpnat angrepp, och dessutom ska självförsvaret vara nödvändigt för att avvärja ett pågående angrepp och få slut på krigs- handlingar från en annan makt. Inget av detta gäller i USA:s krigföring i Afghani- stan. Den tolkning av artikel 51 som riksdagens parti- er tidigare har varit överens om är inte längre giltig. Alltså har en nytolkning av FN-stadgans artikel 51 krävts. Således har en majoritet i Sveriges riksdag numera ansett att självförsvarsrätten har utsträckts till att stater ges rätt att med militära medel gå in i andra stater för att bedriva krigföring när man har utsatts för ett terrorangrepp. Det här är ett sluttande plan. Det leder till en värld där de allra starkaste kan ta sig rätten att bestämma när militärt våld kan användas. Det är en tolkning av folkrätten som leder fel. Vänsterpartiet vill därför påpeka att trots vårt ställningstagande för den svenska truppinsatsen under FN-befäl har vår inställning till kriget i Afghanistan inte ändrats. Vi är fortfarande motståndare till USA:s självpåtagna rätt att använda bomber och militärt våld för att uppnå egna politiska, ekonomiska och militära syften. I den frågan finns det alltså ingen enighet. Men detta behandlas inte i betänkandet. Samtidigt är viktigt att klargöra detta av det enkla skälet att FN- missionen i Afghanistan upprätthåller sig där på grund av den situation som har uppstått efter kriget. Men FN-deltagandet är nödvändigt och positivt. Det behövs nu en internationell styrka som stabiliserar förhållandena och som upprätthåller fred och säkerhet i området kring huvudstaden. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i det sammansatta utri- kes- och försvarsutskottets betänkande och hoppas att detta beslut senare kan fattas i fullständig enighet av riksdagen. 0371688419616 N 2010-01-01 00:00:00 156947 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09123/#anf3