<anforande>
<dok_hangar_id>2348418</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09123</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:123 Onsdagen den 12 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>123</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Krisplan mot ohälsa </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C20E1C8A-C533-4AA8-9F62-A7A034C18FD9</anforande_id>
<anforande_nummer>224</anforande_nummer>
<talare>MARGIT GENNSER (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Nej, man tvingar inte ut någon. Men
man hjälper patienterna att ta bättre avvägda beslut.
Det är inte ett absolut antingen-eller, utan det är ett
väldigt stort gråfält, där det finns olika handlingslin-
jer. Det är det som behövs.
Jag sade också att när man inför nya sådana här
regler bör man tänka till, så att man beaktar en mängd
olika faktorer mycket mer än vad vi gjorde på det
turbulenta 90-talet och så att man får ett system som
håller under lång tid.
</anforandetext>
<intressent_id>0748447264503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>157168</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09123/#anf224</protokoll_url_www>
</anforande>
