<anforande>
<dok_hangar_id>2348418</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09123</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:123 Onsdagen den 12 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>123</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Krisplan mot ohälsa </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>80DB89B2-38A2-4620-BB24-D2865D7289EB</anforande_id>
<anforande_nummer>222</anforande_nummer>
<talare>MARGIT GENNSER (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag försökte vara pedagogisk, och
jag försökte säga att om man ska klara det här svåra
problemet måste man vidta en mängd olika åtgärder.
Man har alltså en hel låda med olika byggklossar som
man måste använda sig av. Bland dessa finns också -
någonting som alltid misstänkliggörs - ekonomiska
drivkrafter. Det är framför allt ekonomiska drivkraf-
ter för patienterna. Jag tror att det behövs ekonomiska
drivkrafter både för patienter och för arbetsgivare,
och för försäkringskassan.
Jag ska gottgöra en fadäs. Jag glömde att yrka bi-
fall till reservation 1, vilket jag gör nu.
</anforandetext>
<intressent_id>0748447264503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>157166</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09123/#anf222</protokoll_url_www>
</anforande>
