2348418 GP09123 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:123 Onsdagen den 12 juni 2001/02 123 2002-06-12 00:00:00 Krisplan mot ohälsa DBF6C911-7D5F-4FD5-8618-D502B47EF37F 190 AGNE HANSSON (c) c Fru talman! Jag tycker att det börjar bli lite myck- et av urskuldande och frånträdande av ansvar i de- batten. Gudrun Schyman säger att det som har hänt har hänt långt tillbaka i tiden. Får jag peka på att de samlade kostnaderna för sjukskrivningar och förtids- pensioneringar i landet har fördubblats på de senaste fem åren, upp till 120 miljarder kronor? Den för- dubblingen motsvarar kostnader för ytterligare 120 000 lärare i skolan eller 120 000-130 000 under- sköterskor i vården. Om man inte gör någonting åt denna galopperan- de utveckling nu kommer den att fortsätta, och då blir inte bara alltfler människor sjuka, vilket i sig är mycket inhumant. Kostnaderna kommer också att öka på ett sådant sätt att de äter ut allt annat reformut- rymme i samhällsekonomin och vi går in i en åter- vändsgränd. Ingela Thaléns - det statsråd som är ansvarig för ohälsan i landet - inledningsanförande var ett mycket fint sätt att med vackra ord och målande exempel dölja de försummelser som har skett. Regeringen har inte ens orkat lägga fram den proposition om folkhäl- san som man har aviserat skulle läggas fram inför riksdagen under våren för att den skulle kunna be- handlas före sommaruppehållet. Regeringen och samarbetspartierna har tagit ett helhetsgrepp, sade Thalén. Det är ett hån mot alla de långtidssjukskrivna och drabbade. Jag kan också ta exempel. Jag har i dag talat i te- lefon med en kvinna - 55-plus, invandrare, funk- tionshindrad och långtidssjukskriven - som ingenting hellre vill än att börja arbeta igen. Hon måste få mas- sage för armar och axlar för att kunna gå tillbaka till jobbet. Hon har gått till läkarcentralen, och där har hon anvisats smärtstillande tabletter som hon inte mår bra av. I dag gick hon till försäkringskassan och sade att det har börjat talas om att just sådana personer som hon ska prioriteras för rehabilitering och att det ska finnas pengar för det. Beskedet från försäkringskas- san blev detta: Glöm det. Det har vi inga möjligheter till. Vi har inga resurser att använda. Det finns inga resurser. Men hade regeringen och majoriteten inte sagt nej till den finansiella samord- ning som har diskuterats och behandlats flera gånger i denna kammare hade det funnits resurser för att den- na kvinna skulle kunna bli rehabiliterad i dag. Det ansvariga statsrådet tar maxtaxan som ett ex- empel på vad samhället har gjort för att människor ska kunna kombinera arbete och familjeliv. Det är inget fel på låga dagisavgifter. Det gillar vi i Center- partiet också. Men det är en ensidig modell utan flexibilitet och valfrihet för familjerna just när det gäller att bättre kunna kombinera familj och arbete. Om det hade gjorts någonting hade statistiken inte sett ut som den gör. Det har tagits åtskilliga exempel. Jag har redan nämnt en del. Men det är inte bara de äldre som blir sjuka. Sjukskrivningarna tränger nu allt längre ned i åldrarna. På ett år har antalet sjukskrivna mellan 16 och 29 år ökat med 3 000. I dag kostar långtidssjukskrivningarna 25 miljoner kronor per dag. Kostnaderna beräknas öka ytterligare. Finns det då inte anledning att handla nu, precis som Alf Svens- son, m.fl., har sagt? När det stod klart att ingen proposition skulle komma åberopade vi från Centerpartiet tillsammans med flera andra partier 3 kap. 15 § riksdagsordningen med anledning av händelse av större vikt och väckte en särskild motion, där vi presenterade en rad förslag. Vi säger inte att det är fråga om ett helhetsgrepp som löser alla problem, men vi har presenterat 15 förslag i ett försök till åtgärder i en offensiv mot ohälsa. Förslagen har naturligtvis avvisats av majoriteten. Regeringen och ansvarig minister har hittills varit ganska osynliga i den här debatten om ohälsan, och det är tydligt att det krävs motioner med anledning av särskild händelse för att få ut ministern på banan för diskussion av de här frågorna. Jag är tacksam för och noterar med tillfredsställel- se att ministern nu är beredd att ta upp denna debatt, men när hon väl blir synlig presenterar hon i DN i dag och nu här i kammaren ett förslag om finansierad samordning som riksdagen inte har någon möjlighet att behandla under det pågående riksmötet. Hon gör det först i ett skede när regeringen är ställd inför att möjligen få en majoritet emot sig. Dessutom är de förslag som hon lägger fram på det här området otill- räckliga. Frågan är ju varför regeringen handlar på det här sättet. Jag vill fråga ansvarigt statsråd: Varför lägger regeringen inte fram förslaget direkt i riksdagen, så att det hinner behandlas och snabbt kan börja verka? Är det möjligen en utstuderad valtaktik att regeringen i det här ärendet liksom i många andra tar oppositio- nens förslag för klara sig över valet men efter valet inte genomför förslagen utan kommer att försöka slingra sig undan? Varför inte bifalla de förslag som redan ligger på riksdagens bord i stället för att avvisa dem? Reger- ingen ska inte tro att den kommer undan från debatten om ohälsan i valrörelsen. Vi ska se till att den lever och kommer att påminna om de utställda löftena ifall dessa inte hålls. I vår motion föreslår vi att ett mål bör sättas upp för att komma till rätta med ohälsan. En rimlig ambi- tion bör vara att nå tillbaka ungefär till de ohälsotal som rådde 1997 när de brakade i väg uppåt. Det skulle innnebära en halvering av ohälsotalen och kostnaderna för ohälsan fram till år 2008. Det är vår ambition. Vad är regeringens och majoritetens mål, om ni nu har något? De förslag som avslås rör olika åtgärder för att re- habilitera folk från passiv sjukskrivning till en aktiv verksamhet igen. Är inte detta både humant och vik- tigt? Det måste ju vara betydligt bättre för den enskil- de att så fort som möjligt komma tillbaka till arbetsli- vet och vardagen igen i stället för att passivt kvittera ut sjukersättning. Det är uppenbart att regeringen står tomhänt i frå- ga om åtgärder mot ohälsan. Oppositionen står sam- lad. I reservation 1, som är undertecknad av Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet, finns yrkande om bifall till de motions- förslag som har lagts fram om en samlad aktionsplan mot ohälsan. Där behandlas mål för lägre sjukskrivning och förtidspensionering. Där pekas på skillnader i sjuktal över landet, där de regionala avvikelserna är mycket stora. Där finns förslag med krav på olika åtgärder. Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till reservation nr 1. I detta anförande instämde Margareta Andersson och Lena Ek (båda c). 0274710563201 N 2010-01-01 00:00:00 157134 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09123/#anf190