2348418 GP09123 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:123 Onsdagen den 12 juni 2001/02 123 2002-06-12 00:00:00 Krisplan mot ohälsa D827763B-58A1-4832-98CB-B84E2FD7FEFB 170 Statsrådet INGELA THALÉN (s) s Fru talman! Viveka skriver i ett brev till mig: Det är så frustrerande att bara gå hemma, men det är ännu jobbigare att gå ut. Jag skäms för att vara en sådan där samhällsparasit som bara går hemma. Tänker jag på hur det är på min arbetsplats så blir min sjukskriv- ning problematisk för mina arbetskamrater och senare för mig då jag kommer tillbaka. På ett familjecenter i Ösmo berättar en långtids- sjukskriven lärare om hur oerhört svårt det var för henne att komma igenom de mest vardagliga rutiner för att försöka pröva att komma tillbaka till arbets- marknaden igen. En undersköterska beskriver hur hon arbetade mer än dubbelt under de tuffaste åren i hemtjänsten. Hon tog ansvaret när bemanningen minskade och arbets- passen blev fler och hon hjälpte till extra timmar när inga vikarier fanns att tillgå. Nu kan hon i bästa fall omskolas till ett lättare arbete och i värsta fall förtids- pensioneras. Fru talman! Det är de här kvinnorna, deras livssi- tuation och andras som är det stora problemet. Det är dem vi måste lyssna på. De vet vilka förändringar som krävs för att öka hälsan i arbetslivet. De blir inte friskare av fler karensdagar eller lägre skatt. Som socialdemokrat kan jag aldrig acceptera att människor tvingas gå sjuka till arbetet för att de inte har råd att vara hemma. Den debatt om minskade nivåer i sjuk- försäkringen som nu lyfts upp handlar inte om att minska ohälsan. Den är i själva verket en attack mot välfärden. Jag känner en stor oro för utvecklingen främst av två skäl. Det främsta är Viveka och alla de andra och det lidande och utanförskap de utsätts för. Det kan inte få fortsätta. Det andra är naturligtvis också de konsekvenser detta för med sig för samhället i stort. Fru talman! Regeringen har tagit ett helhetsgrepp om arbetet för att öka hälsan och förebygga utslag- ningen från arbetslivet. Tillsammans med Vänster- partiet och Miljöpartiet har vi socialdemokrater här i riksdagen ställt oss bakom det första steget i hand- lingsplanen genom att godkänna det elvapunktspro- gram som redovisades i budgetpropositionen för 2002. Om vi socialdemokrater får förtroendet efter hös- tens val kommer vi att fortsätta genom att i nästa års budget lägga fram förslag om ytterligare insatser för att vrida utvecklingen åt rätt håll. Det gäller t.ex. förslag om den samverkan som diskuteras i socialför- säkringsutskottets betänkande i dag om en folkhälso- strategi och om förändringar inom rehabiliteringens område. Inom ramen för regeringens handlingsplan pågår just nu trepartssamtal om nationella mål för att mins- ka ohälsan. Det pågår ett arbete med att ta fram eko- nomiska drivkrafter och en utveckling av arbetsmiljö- arbetet genom extra 10 miljoner kronor för att stärka metodutvecklingen inom företagshälsovården. Det blir 20 miljoner kronor för utbildning av skyddsom- bud och regionala skyddsombud. Arbetsmarknadsverket arbetar med att lägga fram förslag om arbetsmiljöcertifiering av företag. En modell för hälsobokslut ska tas fram för att införas vid årsskiftet 2003. Det pågår också en rad konkreta verksamheter på försök i offentlig sektor med hjälp av 50 miljoner kronor förra året och 20 miljoner i år som påverkar människors vardag i arbetslivet. Förnyelsen av rehabiliteringen, inte minst arbets- livsrehabiliteringen, pågår. Med hjälp av 70 miljoner genomförs nu en pilotverksamhet på försäkringskassa efter försäkringskassa. Vi kommer att avsätta ytterli- gare medel kommande år. Vi ser redan i dag positiva effekter av utvecklingsarbetet. Formerna för sjukskrivningsprocessen ses över av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. Vi har också genomfört en hearing med berörda utbild- ningsinstitutioner när det gäller försäkringsmedicin. Det är också avsatt 3,75 miljarder kronor extra för att öka tillgänglighet till vården. Elvapunktsprogrammet är ett dynamiskt arbete. Det fylls på allteftersom nya åtgärder behövs. Men - och det är minst lika viktigt - det krävs också en debatt om attityder och betydelsen av förändringsar- bete på andra plan. Därför genomförs också ett annat utåtriktad arbete. Vi har genomfört ett antal konferen- ser där vi lyfter fram och sprider de goda exempel som redan finns, där man har genomfört förändringar på arbetsplatserna. Regeringen har inrättat en hemsi- da som stöd för de enskilt intresserade och de företag och organisationer som vill vara med och påverka i den verkliga vardagen. Fru talman! Det är många unga människor som vittnar om att de inte får sitt livspussel att gå ihop. Det kan bero på flera saker, t.ex. hur situationen är på arbetsplatsen. Går ansvar och befogenheter ihop? Om bemanningen är för liten så vet vi att ohälsan ökar. De rapporter som har redovisats pekar också på att alldeles för många helt saknar inflytande över inne- hållet i sitt eget arbete. Men det är säkert också en fråga om stora ambitioner för egen del. Man ska göra allting tidigt i livet, och allting ska ske på en gång. Jag får också en bild från dem som inte får vara i arbete. Också de säger att de inte får sitt liv att gå ihop, men kanske av helt andra skäl än den första gruppen. Mot denna bakgrund krävs det att vi ser till helheten. I samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har vi socialdemokrater beslutat om en rad insatser som ska underlätta för människor att vara i arbete och samtidigt ha barn och familj. De här besluten till- sammans med handlingsplanen för att öka hälsan i arbetslivet är ett långsiktigt arbete, men ett arbete som syftar till att ge människor makt över sina egna liv. Det är därför som vi har förlängt föräldraförsäk- ringen med en månad, infört kontaktdagar, minskat det ekonomiska trycket på stressade barnfamiljer genom en höjning av barnbidraget och infört maxtaxa i förskolan. Vi inför ett särskilt statsbidrag på mer än 5 miljarder kronor för att höja kvaliteten i förskola och skola, dvs. fler vuxna för barnens skull. På försök har vi infört möjlighet till ett friår för anställda mot att en arbetslös får jobb i stället. Det är också därför vi har tillfört miljarder till hälso- och sjukvård för att korta köer till vård och behandling. Vi är också överens om att vi ska lägga fram för- slag om förkortad arbetstid och om ett individuellt kompetenssparande. Det finns också en annan viktig insikt att lyfta fram i det här sammanhanget, fru talman. Det kanske är angeläget att stryka under det extra: Den verkliga förändringen kan bara genomföras direkt på själva arbetsplatsen. Här kan alla samverka. Men arbetsgi- varna måste bli bättre på att förebygga sjukfrånvaron och löntagarorganisationerna och deras skyddsombud måste få en möjlighet att delta reellt i det arbetsmiljö- förebyggande arbetet. Läkarna måste bli mer medvet- na om att sjukskrivningen som instrument är en väl- digt hårdhänt medicin och om vilka konsekvenser den får för enskilda individer. Men individerna måste också ta sitt ansvar för att minska de risker de själva kan påverka. Vi ska självfallet ständigt utveckla sjukförsäk- ringsadministrationen så att den blir ett effektivt och bra stöd för verksamheten. I det här sammanhanget betyder de trepartssamtal som pågår oerhört mycket. I dem kan man komma fram till en gemensam pro- blembild. Därmed kan man också komma fram till gemensamma lösningar för att nå positiva resultat på arbetsplatserna. Tillsammans med övriga kommer regeringen att göra vad vi kan för att påverka hur förändringar i regler och ramverk ska underlätta för inblandade parter, men vi förfogar inte ensamma över lösningar- na. Fru talman! Katarina Pietrzak skriver i sin bok Så ung? Och så duktig!: Jag känner mig ofta fångad i mig själv. Ofta får jag kämpa mot det som jag alltid har trott vara min sanna natur, mitt sätt att vara, rätt sätt att vara. Jag vill så mycket. Jag tror mig vilja ännu mer, men med tiden har jag börjat förstå vilket pris jag får betala för att vilja, hur lite i livet som är gratis, hur jag alltid måste betala i konsekvenser. Det är en bok som beskriver de krav unga männi- skor ställer på sig själva och sin omgivning och hur dessa krav till slut gör att de helt enkelt går in i vägg- en. En socialdemokratisk regeringen kommer aldrig att acceptera att unga människor med höga förvänt- ningar och ambitioner slås ut ur arbetslivet i förtid. De har också rätt att vara hela människor efter ett långt yrkesliv. Arbetslivets villkor ska vara sådana att de skapar det goda arbetet. 0181942435301 N 2010-01-01 00:00:00 157114 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09123/#anf170