2348417 GP09122 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:122 Tisdagen den 11 juni 2001/02 122 2002-06-11 00:00:00 Ett system för individuell kompetensut- veckling 6CD03405-BF7F-4A5C-A872-06C2B7043419 150 STEFAN ATTEFALL (kd) kd Fru talman! Arbetslivet förändras i snabb takt. Globalisering och teknikintensifiering leder till ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Det blir allt vanligare med flera olika arbetsgivare under arbetslivet, växling mellan utbildning och arbete, företag som expanderar och som avvecklar. Utbildning blir alltmer en färskvara. Många gamla yrken är på tillbakagång, och nya yrken tillkommer i en allt snabbare takt. Länder som vill hävda sig i den internationella konkurrensen måste anpassa sina ut- bildningssystem till denna utveckling. De länder som inte förmår detta hänvisas till hög arbetslöshet och till att konkurrera om låglönejobb. Om Sverige ska vara en nation som kämpar om att ligga bland de främsta i välfärdsligan - vilket vi kristdemokrater ser som ett viktigt mål - krävs att vi understöder det livslånga lärandet och ökar männi- skors möjligheter att förkovras och utvecklas. Ubild- ning och kompetens är nyckelorden för framtidens arbetsmarknad. Ett system med individuellt kompetenssparande skulle främja våra möjligheter att utbilda oss vidare. När vår kompetens stärks ökar också vår trygghet på arbetsmarknaden, liksom vår benägenhet att pröva nya utmaningar i arbetslivet. Ökade möjligheter till kompetenssparande är därför en viktig komponent i en strategi för långsiktig tillväxt i Sverige. Här skulle jag vilja understryka särskilt noggrant att om vi kan stärka individernas ställning på arbets- marknaden ökar vi också individernas möjligheter att påverka sina egna liv, öka rörligheten mellan olika yrken och mellan olika geografiska områden, vilket är oerhört väsentligt för att få en mer flexibel arbets- marknad och därmed mer tillväxt. Kompetenskontomodellen är positiv inte bara ur ett individperspektiv. För staten är den ett sätt att bidra till kompetenshöjning och därmed till att be- gränsa arbetslösheten. Den förstärker landets förmåga att stå emot ekonomiska kriser. Under högkonjunktur har vi råd med mer kompetensutveckling, men då finns inte tiden. Under lågkonjunktur finns det tid, men då har vi inte råd. Fru talman! År 2000 förelåg ett färdigt utred- ningsförslag om ett system för kompetenssparande. Men regeringen bråkade både inbördes med olika departement och med sina samarbetspartier, samtidigt som LO krånglade och bromsade. Trots att riksdagen under flera år har anslagit budgetmedel hände ingen- ting. Först i april 2002 kom ett förslag som bara inne- höll riktlinjer. Det är det vi ska diskutera. Först efter valet i höst kommer den riktiga propositionen, och ikraftträdandet blir i bästa fall den 1 juli 2003. Trots att kompetensutvecklingen är en fråga som har strategisk betydelse har regeringen misskött frå- gan under en längre tid. Därmed har en viktig reform om införandet av kompetenssparande ännu en gång skjutits på en osäker framtid. Om regeringen agerat så att ett system med individuellt kompetenssparande hade kunnat införas under 2002 hade förutsättningar för att en väsentlig del av de 36 miljarder kronor som under året återbetalas från SPP till svenska företag funnits för att, via lokala överenskommelser, avsättas till kompetenssparande. Här fanns en möjlighet att få en rivstart för ett system med kompetenssparande, men den möjligheten sumpade regeringen bort med sin förhalning av frågan. Därför förtjänar regeringen stark kritik för hela handläggningen av frågan. Fru talman! Kristdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet har presenterat alterna- tiva riktlinjer för ett system med kompetenssparande. Det är förslag som skiljer sig från regeringens i den meningen att våra riktlinjer är mer flexibla och har en betydligt mer positiv grundsyn till individens möjlig- heter att själv utforma sin kompetensutveckling. Re- geringens förslag avviker i flera avseenden från ut- redningsförslaget och har fått stark kritik från TCO och SACO. Patrik Norinder citerade ur ett pressmeddelande som SACO och TCO skickade ut när regeringen hade lagt fram sitt förslag. Där uppmanade man till en blocköverskridande överenskommelse. Vi från den borgerliga sidan i arbetsmarknadsutskottet sade att vi är beredda att diskutera dessa saker och hitta en ge- mensam samsyn, men detta avvisades av utskottss- majoriteten. I dag har SACO och TCO skrivit ett nytt brev till riksdagsledamöterna för Socialdemokraterna, Väns- terpartiet och Miljöpartiet. Där uppmanar man till en återremiss och ny beredning i syfte att hitta en bred överenskommelse över blockgränserna om ett starka- re kompetenskontosystem. Det är förvånande att socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister så frankt avfärdar TCO:s och SACO:s synpunkter. Fru talman! De riktlinjer vi har skissat på handlar om ett individuellt och frivilligt system. Arbetstagarens sparande på kompetenskontot ska vara befriat från skatt, dvs. avdragsgillt, upp till för- slagsvis ett basbelopp. För statens del handlar det om att ge en skattekredit på ungefär samma sätt som man i dag ger en skattekredit för sparande i pensionsför- säkringar. När pengarna tas ut för att bekosta kom- petensutveckling betalas inkomstskatt. Långsiktigt får staten tillbaka denna investering genom högre skat- teintäkter och lägre arbetslöshet. Men de föreslagna reglerna, som innebär att man får spara bara drygt 9 000 kr per år, innebär att en medelinkomsttagare måste spara upp till 30 år för att kunna studera ett år med bibehållen inkomst. Är det rimligt? Arbetsgivarna ska uppmuntras att bidra till kom- petenssparandet och uppbyggnaden av kapitalet i kompetenskontona genom avdragsrätt för insättning- ar. Individen ska förfoga över de medel som finns på det egna kompetenskontot. Någon form av extra skattekredit eller bidrag till låginkomsttagare som börjar spara i kompetenskonto ska införas. Förutom att den enskilde och arbetsgivaren på eg- na initiativ och i individuella avtal kan göra insätt- ningar på kompetenskontot kan också insättningar på kompetenskontona vara en ytterligare komponent att förhandla om i lokala löneförhandlingar. När det gäller uttag bör inte större uttag än det som motsvarar den tidigare tjänsteinkomsten få göras vid ledighet för studier. Eventuella medel som inte använts för studier och kompetensutveckling bör vid arbetslivets slut kunna användas till att förstärka pensionen. Här avvi- sar regeringen kategoriskt sådana tankar. Arbetstagaren ska kunna ta med sig sitt kompe- tenskonto om han eller hon byter arbetsgivare eller startar eget. Systemet med kompetenskonton bör också vara öppet för egenföretagare genom särskilda regler. Arbetstagare och arbetsgivare ska fritt kunna välja vem som ska administrera deras konton. Försäkrings- bolagen har administrativa system uppbyggda för försäkringar. Arbetstagare och arbetsgivare är väl bekanta med de rutiner som gäller för administratio- nen av gruppförsäkringar. Nu påstår regeringen att det går snabbare att byg- ga upp ett statligt system, vilket alla som har följt utvecklingen av Premiepensionsmyndigheten lätt betvivlar. Men framför allt gör regeringen och ut- skottsmajoriteten ett tankefel här; man tror att man inte får någon mereffekt av att ett antal olika privata aktörer skulle delta i systemet. Kontona måste mark- nadsföras gentemot arbetsgivare och löntagare. Här finns ett egenvärde hos en rad olika aktörer att jobba med marknadsföring, information och rådgivning. Man går helt miste om denna effekt om detta görs till ett statligt system. På punkt efter punkt finns en ogin, oflexibel in- ställning från regeringens och utskottsmajoritetens sida. Det märks att det har varit ett kompromissande och kattrakande mellan olika intressen som har gjort att förslaget har tappat mycket av det goda innehåll som fanns i utredningsförslaget. Det är beklagligt att förslaget har försenats och att innehållet har försäm- rats jämfört med hur tankegångarna såg ut från bör- jan. Jag yrkar bifall till reservationen i betänkande AU10. 0745549193810 N 2010-01-01 00:00:00 156896 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09122/#anf150