2348417 GP09122 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:122 Tisdagen den 11 juni 2001/02 122 2002-06-11 00:00:00 Ett system för individuell kompetensut- veckling 3BCA9F0A-322C-4741-86D8-65D3FD92A0A6 149 PATRIK NORINDER (m) m Fru talman! Det var trevligt att se statsrådet Mona Sahlin här i kammaren. Det är inte ofta statsråden är med på våra arbetsmarknadspolitiska debatter. Det händer, men det var trevligt att se statsrådet här. Jag kan inledningsvis konstatera att Näringsde- partementet och regeringsmajoriteten återigen har visat sin stora impotens. Och mot beslutsimpotens hjälper inte ens Viagra. För mer än fyra år sedan, i april 1988, tillsatte re- geringen en arbetsgrupp med uppgift att främja kom- petensutvecklingen i arbetslivet. I december 1999 tillkallades en särskild utredare för att lämna ett för- slag till hur ett generellt system för individuell kom- petensutveckling skulle kunna utformas. Efter ett år, alltså i december 2000, överlämnades det till rege- ringen. I dag, år 2002 - ett och ett halvt år efter överläm- nandet - diskuterar vi riktlinjer för ett system för stimulans av individuell kompetensutveckling, inte något förslag till lagstiftning. Det är tänkt att komma till hösten. Det är egentligen bedrövligt att vi ska behöva ta upp kammarens tid med att stå här i dag och debattera några sorts riktlinjer till kompetenssparande. Det hade varit betydligt rejälare om vi fått diskutera rege- ringens förslag med sammanhängande lagstiftning i ett sammanhang. Men vi får väl göra det bästa av situationen och i dag försöka få ett resonemang om ett bättre system än det som regeringen har föreslagit riktlinjer för. De fyra borgerliga partierna har lagt fram ett ut- kast till ett sådant. Min avsikt är att redogöra för idéerna i det. Medreservanterna kommer härefter säkert att fylla på med kloka synpunkter. Fru talman! Det finns i Sveriges riksdag en bred uppfattning om nyttan av att vuxna människor konti- nuerligt skaffar sig nya kunskaper. Jag ser tre avgö- rande skäl till kompetensutveckling. Det första skälet är att utbildningsväsendet i dag inte håller tillräckligt hög kvalitet. I länder där utbild- ningen släpar efter kommer också den ekonomiska utvecklingen och människors levnadsstandard att göra det. Vi kan i dag se att Sveriges ledande position i världens välståndsliga i början av 70-talet har för- bytts i en kontinuerligt sjunkande position. I dag ligger vi på en mindre hedrande ungefärlig sjuttonde- plats. Det blir alltmer tydligt att många företag har pro- blem att rekrytera kunnig och utbildad arbetskraft. Det gäller såväl yngre akademiker som utbildad ar- betskraft inom praktiska och tekniska yrken. Det andra skälet är att de svenska skatterna på ut- bildning och kunskap sänder ut fel signaler. Det lönar sig helt enkelt inte i tillräcklig utsträckning att utbilda sig. En rapport från Föreningssparbanken för några år sedan visade att de akademikeryrken man undersökte hade en lägre ekonomisk standard än industriarbeta- ren hade när skatt, nödvändiga fasta utgifter och stu- dielån betalats. Trots relativt höga arbetskraftskostnader betalar sig med andra ord långa studier dåligt i Sverige. Den högsta marginalskatten sänks i många länder, medan Sverige fortfarande har bland de högsta skatterna i världen. Det tredje skälet är att det brister i förutsättning- arna för många människor att på egen hand kunna finansiera sin vidareutbildning. Många människor har inte de ekonomiska förutsättningarna att regelbundet kunna avsätta medel för att betala nödvändig fort- bildning. Fru talman! Med detta som bakgrund finner vi moderater det i dag vara värt att pröva ett system för individuellt kompetenskonto, ett system som ska gälla alla arbetstagare och egna företagare. Vi vill ha ett system som är anpassat till den enskilde individen och som är frivilligt. Detta är viktigt då vi vill skilja på verksamhetsre- laterad och individrelaterad utbildning. Med verk- samhetsrelaterad utbildning menar vi att det i det enskilda företaget ska vara ett naturligt led i vardagen att ge de anställda en kontinuerlig utbildning relaterad till arbetet. Detta borde vara en självklarhet då det har en avgörande betydelse för företagens överlevnad. Den individuella kompetensutvecklingen ska vara en möjlighet för den enskilda människan att kunna fortbilda sig och eventuellt kunna finansiera nya karriärmöjligheter. Fru talman! Det system som vi förordar är i grova drag uppbyggt på följande sätt: - Den enskilde individen ansvarar för och avgör när sparandet används. - Alla får möjlighet att göra avdrag vid inkomstbe- skattning upp till ett prisbasbelopp per år. - Banker, fondbolag och andra finansiella institut som finns på den svenska marknaden bör förvalta sparandet. - Avkastningen beskattas med 15 % avkastnings- skatt. - Arbetsgivarens medverkan är viktig, därför bör rätt till avdrag införas för de sociala avgifterna vid avsättning till den anställdes kompetenssparkonto. - När medlen tas ut betalas inkomstskatt. - För låginkomsttagare bör någon form av extra skattekredit eller bidrag tillföras. I utgången av 2002 finns avsatt 3,65 miljarder kronor. Därefter är beslutat att avsätta 1,15 miljarder kronor årli- gen. - Om sparmedlen inte använts vid arbetslivets slut bör de kunna användas för att förstärka pensionen. Fru talman! Den kritik jag har mot regeringens förslag kan sammanfattas med följande: · Insättning på kontot med max 25 % av ett in- komstbasbelopp per år är helt otillräckligt som stimulans för reformens syfte. · Skattelättnad med en nedsättning av 10 procen- tenheter av arbetsgivaravgifterna är alltför litet för att motivera arbetsgivarna att medverka till av- sättningar. · Sparandet bör inte ske hos en statlig myndighet. Det genererar bara stora kostnader när det redan finns befintlig infrastruktur för sparandet och ger inte valfrihet för denna sparform. · Sparandet bör inte heller beskattas fullt ut som kapitalinkomst med 30 %. Det bör i stället lik- ställas med vad som gäller för det individuella pensionssparandet. · Kompetenspremien är alltför låg och krångligt uppbyggd. Den stimulerar inte till avsättning på konton. · Sparandet bör kunna övergå till pensionssparande och inte kringgärdas av de spärrar som regeringen föreslår. Fru talman! Det finns alltså anledning att inte bara kritisera handläggningen av ärendet utan även i allra högsta grad innehållet. Eftersom vi ändå ska åter- uppta diskussionerna i höst vore det bra om partierna som står bakom betänkandet tog till sig vad SACO:s ordförande Anna Ekström och TCO:s ordförande Sture Nordh uttryckte tidigare i våras. "Det finns all anledning för de miljöpartistiska, vänsterpartistiska och socialdemokratiska ledamöter- na i arbetsmarknadsutskottet att mycket noggrant läsa den borgerliga motionen om individuellt kompetens- sparande. Den är klart bättre än den proposition rege- ringen har lagt. Det vore bra med en stabil blocköver- skridande uppgörelse om kompetenssparandet." Individuellt kompetenssparande skulle kunna vara en bra tillväxtmotor, men då ska den också fylla sin funktion. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till den ge- mensamma reservationen. 023451344303 N 2010-01-01 00:00:00 156895 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09122/#anf149