2348417 GP09122 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:122 Tisdagen den 11 juni 2001/02 122 2002-06-11 00:00:00 (forts. från 9 §) Ansvarsfullt fiske - svenska prioriteringar för EU:s framtida fiskeripolitik, 65A561EE-1BC6-4BDF-96A2-503F045AB118 133 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) s Fru talman! Jag har suttit och lyssnat på debatten, och jag har uppfattat att vi alla är överens om att förändringar av dagens fiskeriförvaltning krävs så att den blir effektivare. Situationen för fiskebestånden både inom EU och globalt ställer oss inför omfattande stora uppgifter och utmaningar. Det var mot den bakgrunden men också mot bakgrund av den reform av den gemensamma fiskeripolitiken som ska ske under året som regeringen har lagt fram sin skrivelse. Det är den som debatteras i dag. Vi har valt att ge skrivelsen rubriken Ansvarsfullt fiske - svenska prio- riteringar för EU:s framtida fiskeripolitik. Att vi i framtiden bedriver just ett ansvarsfullt fiske är av helt avgörande betydelse för fiskbeståndens överlevnad och därmed även för fiskerinäringens fortlevnad. Det övergripande målet för fiskeripolitiken inom EU ska vara att gemenskapens fiskeresurser ska för- valtas på ett långsiktigt hållbart sätt i enlighet med försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen. Enligt regeringen måste därför fiskeriförvaltningen effekti- viseras och de resursbevarande åtgärderna förstärkas. Detta bör i framtiden göras inom ramen för en ge- mensam politik på fiskeområdet inom EU. Det moti- veras med att fiskerinäringen utnyttjar en gränsöver- skridande resurs. Fisken simmar omkring och känner inga landgränser. Att nyttja den här resursen i ett område påverkar beståndssituationen också i andra områden. Därför menar regeringen att resursen måste förvaltas gemensamt med andra länder. En gemensam politik ger också Sverige större möjligheter att driva höga gemensamma krav på ett ansvarsfullt nyttjande av resursen. Från svensk sida har vi under den här mandatperi- oden drivit sådana frågor, bl.a. i Östersjökommissio- nen. Att vi t.ex. har förvaltningsplaner för lax och numera också torsk är till mycket stor del vår för- tjänst, men det regionala förvaltningssystemet som man nu är i färd med att bygga upp över hela världen kräver också respekt för spelreglerna. Ensidiga åtgär- der som går utanför beslutad förvaltning undermine- rar systemet, enligt min uppfattning, och kan leda till att all förvaltning sätts ur spel. Då är det fritt fram för att fiska utan restriktioner, och bestånden kan då snabbt bli utfiskade. Fru talman! Den 28 maj antog kommissionen sitt första paket av förslag på hur reformen ska ske och hur den ska se ut. Jag kommer just från presentatio- nen, som var i dag på förmiddagen i Luxemburg. Nu pågår där en diskussion om det hela. Vi har ännu inte analyserat förslagen i detalj, men man kan konstatera att kommissionens huvudsakliga inriktning ligger mycket nära de svenska ståndpunkterna, som finns i den skrivelse som vi nu debatterar. Långsiktiga förvaltningsplaner föreslås vara ett nyckelinstrument i framtiden, och vi måste snarast upprätta sådana för flera bestånd. Fungerande för- valtningsplaner baserade på vetenskaplig rådgivning kan ge oss möjligheter att fastställa TAC:er för flera år utifrån gränsvärden och vetenskapliga råd. Det här borde ge en bättre långsiktighet och stabilitet i fisket. I planerna är regleringen av redskapsanvändning- en även viktig, och en bättre selektivitet måste ut- vecklas. I det sammanhanget kommer jag särskilt att påtala vikten av att koppla ihop redskapsregler och minimimått - det har ju också varit uppe här tidigare. Utan väl avvägda minimimått får de övriga reglerna minskad effekt. Det har vi t.ex. kunnat se när det gäller torsken i Östersjön, där vi alltså inte ännu har lyckats få till ett minimimått. Kommissionens förslag om att begränsningar av fiskeansträngningar ska vara ett annat huvudinstru- ment ser jag som mycket positivt. Mål för reducerad fiskeansträngning i de olika förvaltnings- och åter- hämtningsplanerna leder till att vi måste hantera överkapaciteten i flottan. Ett ytterligare positivt steg med koppling till fis- keflottans kapacitet är att delar av det offentliga stö- det nu tas bort. Det är inte försvarbart att vi använder gemenskapens pengar, och därmed skattebetalarnas pengar, till att bygga nya fartyg när situationen ser ut som den gör. Och man kan, som kommissionär Fi- schler sade i dag, inte samtidigt som man ger med ena handen ta med den andra. Man kan alltså inte ge till nya stora fartyg och samtidigt ge till skrotning av de gamla. Det blir en mycket konstig politik. Under resten av det här året har vi ett ganska tungt men spännande förhandlingsarbete framför oss, för att de förändringar som krävs ska bli verklighet. Spa- nien kommer nu att påbörja diskussionerna i rådsar- betsgrupperna. Det kommer inte att hända särskilt mycket, tror jag, innan det danska ordförandeskapet tar över, och det blir en mycket stor och svår uppgift att jobba vidare med det här. Man har planerat för tre ministerråd under hösten. Det troliga är att beslut fattas i slutet av året, i december. Fru talman! Jag skulle också lite översiktligt vilja kommentera något av det som har sagts här. Kjell-Erik Karlsson pratade bl.a. om det kustnära fisket och om att fördela kvoterna till lokalbefolk- ningen i stället för att göra som nu. Då vill jag erinra om att det kommer en proposition i höst som tar upp det kustnära fisket, vattenbruket och insjöfisket. Ester Lindstedt-Staaf tog upp frågan om tredje- landsavtal - och det har flera varit inne på. Det är en väldigt viktig fråga. Det handlar alltså om att EU köper vatten i tredjeland. Då vill jag erinra om att vi under det svenska EU-ordförandeskapet avbröt avta- let med Marocko. Marocko förvaltar numera och fiskar i sitt eget vatten. Jag tyckte att det var ett all- deles riktigt beslut att ta. Det träffades också andra avtal under det svenska ordförandeskapet där vi försökte föra in mera av det som nu också ligger i kommissionens förslag, nämli- gen partnerskap. Det ska vara partnerskap i stället för att EU ska vara den stora och ett land i Afrika någon- stans ska vara den lilla, som det har varit hittills. Så kan det naturligtvis inte vara. Samtidigt ska vi inte blunda för det faktum att inkomsterna från fiskevatt- net i t.ex. Mauretanien har betytt otroligt mycket för det landet. Vi har betalat rätt så bra för dessa vatten, men den dag ett land självt vill ha tillbaka sitt vatten ska det naturligtvis få det. Åsa Torstensson talade om vikten av nationell samling i de här frågorna. Jag delar den uppfattning- en. Jag delar också uppfattningen att en lösning som man kan komma fram till tillsammans respekteras och accepteras mycket mer än ensidigt fattade beslut. Jag delar också uppfattningen att det är viktigt med den utbildning som nu tycks vara på gång mellan olika intressenter, fiskarnas organisationer, fiskebran- schen, Fiskeriverket osv. Det verkar som att de är på gång med en sådan. Harald Nordlund tycks ha lämnat lokalen, så jag behöver kanske inte kommentera hans många frågor. Maria Wetterstrand tog också upp frågan om EU:s fiskepolitik när det gäller u-länderna. Jag hänvisar till vad jag just sade men också till att Sverige har tagit initiativ till en arbetsgrupp med länder som tycker som vi, och vi har haft vårt första möte. Tjänstemän hos oss leder alltså dessa möten, där vi försöker få ett mera rättvist förhållande mellan EU och respektive tredjeland. Och, som sagt, denna fråga kommer också att uppmärksammas och tas upp i samband med över- synen av den gemensamma fiskepolitiken. Det är kanske att ta i att säga att jag blir upprörd, men jag blir något förvånad när Maria säger att vi sitter stilla i båten. Jag undrar vem hon avser. Jag upplever i alla fall inte att alla de tjänstemän som har fått instruktioner av regeringen och som är ute och förhandlar om Östersjön i EU och om tredjelandsav- tal sitter stilla i båten. De är synnerligen aktiva, och det har de regeringens uppdrag att vara. Det är ingen- ting som är påkommet nu, utan det är någonting som vi har arbetat med under den här mandatperioden, så det där uttalandet har jag lite svårt att förstå. Vi måste vara aktiva. I den situation som vi nu är i med en gemensam fiskeripolitik i EU måste vi driva på för att vi ska få resultat. Det ska inte vara resultat som stämmer med Sveriges uppfattning - det går ju inte när det är 15 länder som ska förhandla - men vi ska nå så långt och så nära som det bara går. Och jag vill bestämt hävda att detta görs. 0874604979107 N 2010-01-01 00:00:00 156879 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09122/#anf133