2348416 GP09121 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:121 Måndagen den 10 juni 2001/02 121 2002-06-10 00:00:00 En samlad naturvårdspolitik 351E2F3A-D0DA-4370-A618-AD8B7F6674B6 91 ALF ERIKSSON (s) s Fru talman! Även jag har smittats av den vackra natur vi har just nu. Några av de starkaste minnen vi har brukar vi förknippa med naturupplevelser. Det är positiva upplevelser som naglar sig fast i våra sinnen. Det är sådana som vi mår bra av. De spelar säkert en mycket stor roll för vårt välbefinnande. Vad kan ge oss mer sinnesro än att vandra en stilla sommarmor- gon utmed en strand och höra vågornas kluckande och fåglarnas sång eller att sitta i en skogssluttning och njuta av utsikten över landskapet, och det enda som hörs är vindens susningar och djurens egna lä- ten? Förr i tiden var detta möjligt och naturligt för de flesta av oss eftersom de flesta bodde på landet. Men i takt med urbaniseringen har det blivit allt svårare att få dessa naturupplevelser. De som flyttade in till städerna hade sina intryck med sig, och barnen fick dem ofta genom att hälsa på mor- och farföräldrar. Men den generation som nu växer upp har mindre möjligheter att få dessa upplevelser. Det är mot en sådan bakgrund vi ska se skrivelsen om en samlad naturvårdspolitik. Vi måste slå vakt om tillgängligheten, skapa en hållbar utveckling och låta människorna själva vara delaktiga i vården av natu- ren. När det gäller tillgängligheten är allemansrätten naturligtvis mycket väsentlig. Den är unik om vi jämför oss med övriga världen. Den är mycket väl förankrad i den svenska folksjälen. Trots detta är den inte oomstridd. Vi har flera gånger under denna man- datperiod debatterat allemansrätten. Det finns en reservation även i det här betänkandet. Det har vi hört tidigare från talarstolen. Att kräva tillstånd av mark- ägaren för aktiviteter i naturen är en inskränkning som inte går att införa i en sedvanerätt. Däremot kan länsstyrelsen, om den tycker att det är befogat av miljöskäl, införa en anmälningsplikt för visst utnytt- jande av naturen. Vi har också ett annat instrument för tillgänglighet som är unikt. Det är strandskyddet. Det är också om- stritt. Vi har haft många debatter om detta. Jag tycker att det är märkligt att Moderaterna fortfarande driver frågan om en uppluckring av strandskyddet. För bara några veckor sedan presenterade Naturvårdsverket sin utredning om hur strandskyddsbestämmelserna fun- gerar. Den visar att just i de områden som bäst behö- ver skyddas är de kommunala dispenserna som mest omfattande. Hur blir det med tillgängligheten, Göte Jonsson, i dessa befolkningstäta områden om det ska införas en generell rätt att bygga på stränderna, som ni skriver i er reservation? Är det inte här som beho- ven är störst att kunna vandra längs stränderna och få dessa rogivande naturupplevelser? Enligt vår uppfatt- ning ska stränderna vara till för alla och inte för några kapitalstarka individer som har råd att bygga sina hus där. En annan grundsten i socialdemokratins och rege- ringens naturvårdssyn är att utvecklingen ska var hållbar. Nästa generation ska inte behöva titta på bilder eller läsa om hur naturen en gång såg ut. De ska ha tillgång till den. Därför har naturvården fått mycket statliga medel under de senaste åren för att vi ska nå upp till de miljökvalitetsmål som vi har ställt upp. Men det är inte bara pengar som skapar en hållbar utveckling. De regler som vi skapar, allt från lagstift- ning till avtal om områdesskydd, spelar också en avgörande roll. Det har resulterat i att vi genom na- turvårdsåtgärder redan har gett 3,7 miljoner hektar land och vatten någon form av skydd. Varje gång dessa frågor kommer upp talar Mode- raterna om målkonflikter. När riksdagen fastställde miljökvalitetsmålen var Moderaterna med på vagnen, men när vi ska förverkliga dem hittar ni alltid andra intressen som ni tycker är viktigare, bl.a. att bygga bostäder på orörda stränder. Göte Jonsson, vi har slagit fast att vi ska ha en hållbar utveckling. Då går det inte att ge kommersiella intressen företräde i alla sammanhang. Det är vi som måste anpassa oss till naturen och inte tvärtom. Den förmodligen viktigaste frågan för att utveck- lingen ska förbli hållbar är människors delaktighet på alla nivåer när regler för naturvården ska utformas. När vi får delta, förhandla, kompromissa och fatta beslut blir vi också den viktigaste övervakaren av de regler vi varit med om att ta fram. Alla vill värna sin egen skapelse. Den drivkraften är så stor att den t.o.m. kan ändra en livsstil om man vet motiven och får vara med och bestämma. Vi har kommit ganska långt i Sverige med delak- tighet i beslutsprocessen. Exempel på detta är sektor- sansvaret där varje verksamhetsgren ska ta sin del av ansvaret för att nå våra nationellt uppställda mål. Ett annat är det lokala Agenda 21-arbetet som bygger på lokala initiativ utifrån lokala förutsättningar. Vi kan konstatera att det har hänt väldigt mycket på naturvårdsområdet under den snart gångna man- datperioden. Vi har fastställt mål och delmål, och vi har avsatt avsevärda medel för att skydda den biologiska mång- falden såsom skogsmark och andra värdefulla områ- den. I stort sett har det varit en enig riksdag som ställt sig bakom målsättningar för och inriktningen på poli- tiken på naturvårdsområdet, men när det börjar att bli mer konkret kommer meningsskiljaktigheterna fram. Så är det också i detta betänkande. Så snart det börjar att handla om åtgärder som på något sätt begränsar friheten i det enskilda ägandet protesterar Moderaterna. Då ska målen underordnas den enskildes rätt att själv bestämma över sin egen- dom. Hur ska målen kunna uppnås om allt ska ske på frivillig väg av den som äger egendomen? Tillmäts inte allmänhetens synpunkter någon vikt? Den frågan kan också ställas till Centern och Kristdemokraterna, för ni följer ibland Moderaterna här. För Centerpartiets del handlar det om att vara väl- digt radikal så länge det inte handlar om jord- och skogsbruk. Då kommer intresset för de egna kärnväl- jarna fram. Då handlar det inte längre om några krav på en verksamhet som så radikalt har förändrat land- skapet och den biologiska mångfalden. Med dessa centerpartister vill Harald Nordlund och Folkpartiet regera och forma en gemensam na- turvårdspolitik. Det kan inte bli lätt när Folkpartiet kommer med skärpta krav på strandskydd i vissa områden och krav på större avsättningar av produktiv skog för naturreservat m.m. än vad vi redan har fattat beslut om när det gäller miljömålen. Synen på allemansrätten, skyddet av marina om- råden skiljer också Folkpartiet från de övriga borger- liga partierna. Får vi se något gemensamt borgerligt alternativ i naturvårdspolitiken inför valet? I detta betänkande finns inga gemensamma reser- vationer. Centern har inte någon gemensam reserva- tion. Vi socialdemokrater tillsammans med Vänster- partiet och Miljöpartiet har med den skrivelse som vi nu ska ta ställning till lagt fram vår syn på området. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. Jag vill också passa på tillfället att tacka Göte Jonsson som nu lämnar riksdagen och miljö- och jordbruksutskottet. Vi har haft många debatter. Så mycket av samarbete har det inte varit eftersom våra värderingar ligger så långt ifrån varandra. Men på det personliga planet har vi haft ett mycket gott kamrat- skap. Jag vill tacka dig, Göte. 0667054859301 N 2010-01-01 00:00:00 156721 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09121/#anf91