<anforande>
<dok_hangar_id>2348416</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09121</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:121 Måndagen den 10 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>121</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En samlad naturvårdspolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D0D041F9-0E32-4C90-963E-A0DB179440DD</anforande_id>
<anforande_nummer>89</anforande_nummer>
<talare>GÖTE JONSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag anser också att värdefulla land-
skapselement ska bevaras. Men det lämpliga sättet är
då att göra inventeringar och sedan ge lantbrukaren
en uppgift om att här anser vi att det finns ett så vik-
tigt landskapselement, som det kallas, att det ska
bevaras. Då behöver man inte lägga en generell tung
hand över hela landskapet. I stället kan man selektera
vad som anses vara värdefullt från samhällets sida.
Då skapar man också en öppen dialog med dem som
är berörda i sammanhanget. Jag tror att det är den
rätta vägen att gå.
</anforandetext>
<intressent_id>0664751846104</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>156719</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09121/#anf89</protokoll_url_www>
</anforande>
