2348416 GP09121 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:121 Måndagen den 10 juni 2001/02 121 2002-06-10 00:00:00 En samlad naturvårdspolitik 8D41AC9A-A399-4431-867B-34496707FB1F 83 ESTER LINDSTEDT-STAAF (kd) kd Fru talman! Vi kristdemokrater samtycker i stort till det regeringen säger beträffande naturvårdspoliti- ken i skrivelsen En samlad naturvårdspolitik. Det är mycket bra att regeringen understryker betydelsen av en dialog med medborgarna. Det är ett grepp som behövs inom alla politikområden och särskilt inom miljöområdet eftersom alla åtgärder kräver att med- borgarna förstår betydelsen av att de själva deltar med vissa insatser och kanske får ändra på beteenden. Det är också mycket bra att regeringen betonar att beva- rande och nyttjande är sidor av samma mynt och hur vi faktiskt kan slå mynt av det. Det är en viktig prin- cip för näringslivet. Vi kristdemokrater tycker att det är en bra princip att vi redan i dag i vårt brukande tänker på vad som ska bevaras och hur. Precis som regeringen tycker vi att det är en bättre princip än de brandkårsutryckning- ar som hittills präglat naturvårdsinsatserna, dvs. åt- gärder vidtas först när någon art är hotad av försvin- nande. Vi kristdemokrater fann alltså ingen anledning att skriva motioner angående skrivelsen. Men vi har en del yrkanden från allmänna motionstiden som har föranlett några reservationer och särskilda yttranden från vår sida. Under utskottets behandling har det också kommit upp några frågor som vi tidigare mo- tionerat om och reserverat oss i. Därför deltar vi i någon reservation av det slaget. Jag vill tillstyrka reservation 11. Här handlar det om markägare med framför allt skogsbruk och stora områden med fornlämningar och andra kulturläm- ningar. En grundförutsättning för att nå de uppställda målen för kulturmiljövården är att inventerade forn- lämningar finns registrerade och att uppgifterna om lämningarna är lätt åtkomliga för markägarna. Det händer faktiskt att markägare inte vet om att de har fornlämningar av ganska stor betydenhet, framför allt i storlek. De enskilda skogsägarnas kunskaper och intresse för kulturlämningarna i skogen är en stor tillgång. Ett fortsatt starkt engagemang beror dock mycket på statens syn på förfoganderätten till marken. Dagens skogsägare måste på samma sätt som tidigare genera- tioner ha rätten att bruka sin mark effektivt. Även om en markägare skulle få tillstånd till en brukningsåt- gärd i ett fornlämningsområde kan den rättsliga situ- ationen i dag komma att uppfattas som orimlig med tanke på de motstående intressena - det blir en kon- flikt. Vi har uppfattat det som att det behövs en översyn av lagstiftningen som kan öppna för möjligheten till ersättning för inskränkning i brukandet inom större fornlämningar och fornlämningsområden. Utskottet hänvisar till att man ska tåla ett visst in- trång. Miljöbalken tar också upp detta. Ersättning betalas vid vissa undersökningar och vid vissa före- lägganden. Ersättning kan också betalas för intrång. Ersättningen ska dock minskas med ett belopp som motsvarar det som man kan tycka att fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning. Detta vänder vi oss inte emot. Däremot tycker vi att rättsläget är oklart, vilket gör att intressena kommer att stå mot varandra och fastighetsägaren hamnar emellan. Utskottet hänvisar till att Lantmäteriverket och Naturvårdsverket föreslår en naturskyddsförrättning. Det har vi motionerat om, och vi är inte alls emot det. Det förenklar handläggandet och då kan också ersätt- ningen regleras. Enligt utskottet handläggs förslaget för närvarande i Regeringskansliet. Men eftersom vi ännu inte sett tillräcklig vilja i denna fråga har vi en reservation. Det är reservation 11, som jag också yrkar bifall till. Tidigare talare tog upp allemansrätten. Vi krist- demokrater har många gånger reserverat oss beträf- fande utnyttjandet av allemansrätten för kommersiell turism. Även när detta har medfört att mark- och naturvärden har förstörts har det varit svårt att komma åt det hela rättsligt. Utskottet säger att stor vikt ska läggas vid kontakt och samråd med markägaren, och eventuellt fiske- vattenägaren, innan kommersiell verksamhet påbör- jas. Utskottet skriver: "Ett kommersiellt turistiskt nyttjande kan ge både incitament och ekonomi för naturvård samtidigt som de upplevelser som naturtu- rismen förmedlar kan medföra ökad förståelse för och kunskap om naturvård." Vidare sägs att detta i syn- nerhet gäller om turistföretagen och turistprodukterna har en god lokal förankring. Men den lokala förankringen har oftast saknats i de fall naturturismen missbrukats. Vi finner i skriv- ningen inte något övertygande om hur man ska kom- ma åt missbruket, och därför deltar vi i reservationen. Det viktiga är dialogen, vilket man också trycker på i skrivelsen. Vi finns också med på en reservation angående strandstädning. Man kan säga att det verkligen är en detaljfråga i det stora hela, men det är en viktig de- taljfråga - även på EU-nivå. Inom EU finns många länder med långa stränder, och detta är därför ett gemensamt problem för dem. I Sverige har vi problemet med strandstädning framför allt på västkusten. Vi tycker inte att det är rimligt att driftkostnaderna för de kommuner som är involverade i kuststrandstädning ensidigt ska belasta de enskilda kommunerna. I stället tycker vi att det ska finnas ett särskilt statsbidrag för strandstädning. Re- geringen borde åtminstone ta initiativ till överlägg- ningar för att hitta en hållbar lösning på de årliga driftkostnader som åläggs kustkommunerna. Denna fråga har vi diskuterat flera gånger i riks- dagen i form av interpellationer. Då har det hänvisats till det kommunala kostnadsansvaret. Men det är internationellt skräp som flyter in och därför är det ett gemensamt problem för många länder i Europa. Man har t.o.m. behandlat frågan vid konferenser, så det är ett stort problem från EU-synpunkt. Vi deltar också i en reservation som rör skarven. Vi menar att EU-direktivet angående fridlysta fåglar, dit skarven räknas, borde ändras. Skarven har ökat kraftigt i Sverige, och en ändring förutsätter att man kan få jaga skarv. Vi trycker också på regeringen för att snabbt få fram ett rovdjurscentrum. Det är viktigt att behålla den kunskap som ett sådant centrum skulle få. För att allmänheten ska förstå förekomsten av rovdjur be- hövs kunskap och kvalificerad information. Ett sådant centrum skulle helt enkelt ha en nyckelroll i detta. Därför är det viktigt att etablerandet av ett nationellt rovdjurscentrum snarast blir verklighet. Dessa yrkanden föranleds alltså av motioner från allmänna motionstiden. Vi tycker att skrivelsen är bra, och vi kan börja arbeta efter den. Sedan finns det detaljer som kanske kunde varit annorlunda och bätt- re. Vi får arbeta vidare och återkomma i ärendet. 0558392779801 N 2010-01-01 00:00:00 156713 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09121/#anf83