2348416 GP09121 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:121 Måndagen den 10 juni 2001/02 121 2002-06-10 00:00:00 En samlad naturvårdspolitik 8694DAA3-377A-406D-B625-C03C39B1B071 81 GÖTE JONSSON (m) m Fru talman! Vad kan vara lämpligare att diskutera än naturvårdspolitik när det är så vackert sommarvä- der ute - i denna ljuva sommartid! - när naturen är som allra fagrast. Alla känner vi det positiva i den svenska naturen. Man säger att svensken är alldeles speciellt naglad vid just naturen och naturupplevelser. Det är kanske inte så märkligt utifrån de fina förut- sättningarna i det svenska naturlandskapet. Samtidigt har det mesta av det vackra kommit till stånd utan politiska beslut. Det innebär givetvis inte att vi ska underskatta politiska beslut, att vi ska underskatta den möjlighet vi har när det gäller att slå vakt om naturen och att vårda den. Vi måste med ödmjukhet utgå från det goda förvaltarskapet i de här sammanhangen. Fru talman! Utifrån detta ber jag att få yrka bifall till reservation nr 1 som är fogad till betänkandet. Vi har i och för sig många reservationer med samma värde som jag vill kommentera, men jag yrkar bifall bara till reservation nr 1. I reservation nr 1 tar vi upp målkonflikter. Vi an- ser att inom ramen för miljöpolitiken är det ganska naturligt att det uppstår en rad olika målkonflikter. Vi menar att vi måste mera än vad vi har gjort hittills analysera miljö- och naturfrågorna konkret i förhål- lande till andra målkonflikter. Jag vill peka på några sådana exempel. Jag menar att analysen blir ännu viktigare och angelägnare när vi nu går in i det regio- nala arbetet och ska analysera natur- och miljöfrågor- na på regional och lokal nivå. Då framträder målkon- flikterna mera konkret i de olika sammanhangen. Då måste vi utgå från och respektera att det finns den formen av konflikter. Jag tar samhällsplaneringen som det första ex- emplet. När det gäller miljömålen ska det inte göras ytterligare hårdgjorda ytor. Vi ska i princip inte an- lägga fler hårdgjorda ytor. Som jag ser det är det en målsättning som är i princip omöjlig när det gäller synen på samhällsutveckling. Hur ska man i t.ex. Stockholms stad kunna bygga ut och klara bostads- försörjningen om man inte samtidigt måste hårdgöra vissa ytor i staden? Det gäller inte bara Stockholms stad utan det gäller praktiskt taget alla städer, tätorter och kommuner. I anslutning till byggnation måste en del nya ytor hårdgöras. Det kan inte vara meningen att majoriteten menar att vissa andra hårdgjorda ytor ska rivas upp för att hålla balansen precis på den nivå som finns i dag. Det är ett sådant uttalat mål som inte håller i den praktiska verkligheten. Vi moderater menar att då ska inte heller den formen av mål läggas fast. En annan fråga är synen på grön el. Där hänvisar man ofta till vindkraften. Där ser vi också målkon- flikten mellan å ena sidan elproduktionen, å andra sidan fjäll- och havsmiljöerna där dessa vindkraftverk byggs. Här har nu avfallshanteringen varit uppe till dis- kussion. Avfallsförbränningen är också en fråga som har diskuterats i anslutning till energipolitiken och även i fråga om avfallshantering generellt. Här kan vi se hur diskussionerna har gått i sam- band med samtal om deponiskatt. Vi moderater var- nade för att införa en deponiskatt på det sätt som skedde. Vi sade bl.a. att införandet av denna deponis- katt kommer att begränsa och hämma möjligheten till utveckling när det gäller nya behandlingsmetoder av avfall som är bra ur miljösynpunkt. Vi kommer i stället att få en inriktning på avfallsförbränning. Fru talman! Det är precis på det sättet utveckling- en har gått. Här hade majoriteten inte klart för sig den effekt som kom att uppstå. Rovdjurspolitiken är ett annat sådant exempel, där en väldigt långtgående rovdjurspolitik när det gäller att slå vakt om rovdjuren innebär konflikter ute i glesbygden, konflikter med dem som bor där, med dem som har sina djur på vissa platser och även med jägarna. Här menar vi från moderat sida att vi måste se också de praktiska förutsättningarna för hur vi ska hantera frågan. Vi får inte vara extremister, utan vi måste utgå från människornas faktiska förhållanden i den situation de befinner sig i. Fågelskyddet är ett annat exempel. När det gäller t.ex. skarven skapar ett extremt långtgående skydd andra problem. Skogsskyddet är givetvis också aktuellt. Frågan gäller hur stora avsättningar vi ska ha i förhållande till att skogen är vår viktigaste förnybara råvara, inte bara när det gäller byggnation utan också när det gäller energi och mycket annat. Här måste vi gå in och analysera resurser och användningssätt betydligt mer ingående än vad som har gjorts. Det är en fråga såväl för Miljödepartementet som för Näringsdepar- tementet och för de berörda näringar som finns i de här sammanhangen. Här måste man sätta sig ned gemensamt och gå igenom hur situationen ser ut och vilken inriktning vi vill ha i framtiden när det gäller dels att klara förnybar råvaruförsörjning, dels att trygga skyddet för värdefulla områden ute i skogen. Kulturbevarandet är ett annat sådant område. Om vi tittar på det småländska kulturlandskapet ska man nu slå vakt om stenmurar och stenrösen ute på åkrar- na. Om man ska flytta på ett stenröse måste man antingen anmäla detta eller ha tillstånd. Det är helt uppenbart att väldigt många småländska bönder upp- lever det här som utomordentligt märkligt. Det stora problemet för småländska jordbrukare har ju tidigare varit kampen mot stenen, för att de skulle kunna bru- ka jorden och klara sin försörjning. Här måste vi utgå från en pågående markanvänd- ning. Det måste vara vägledande. Om det hade varit så att den nuvarande lagstiftningen hade gällt i sam- band med skiftet från slåttermaskin till självbindare, när man var tvungen att vidga grindarna i stenmurar- na, skulle en rad bönder ha varit tvungna att gå in och anmäla detta eller begära tillstånd för att få göra de större grindarna på sina åkrar. Jag är övertygad om att många i så fall hade sagt att "vi struntar i att bruka åkern", och det hade i stället varit skog på de små åkrar som nu fortfarande brukas. Det är ett exempel på att det finns målkonflikter, där vi måste se till de primära och kanske inte enbart till de sekundära frågorna. Helheten är utomordentligt angelägen. En fråga som vi moderater också pekar på är vem som ska ha ansvaret när det gäller miljö- och natur- vårdsfrågorna. Här tar departementschefen i skrivel- sen upp dels statligt ansvar, dels landstingskommu- nalt ansvar och dels kommunalt ansvar. Från moderat sida menar vi att på det regionala planet är det läns- styrelserna som ska ha huvudansvaret. Vi kan inte förstå varför landstingen, som har den primära upp- giften att klara sjukvården, ska gå in också när det gäller naturvården. Kan miljöministern förklara för mig varför två regionala organ ska handlägga natur- vårdsfrågor i landet? Länsstyrelserna är ju den organisation på regional nivå som bör ha kunnandet och som ska handlägga de här frågorna. Därför avstyrker vi från moderat sida bestämt förslaget att blanda in landstingen i de här frågorna. Vi tycker också att kommunerna ska ha ett be- gränsat ansvar. Givetvis ska kommunerna ha ansvar inom ramen för sin översiktliga planering, men i de konkreta frågorna ska det sedan vara ett klart samar- bete mellan länsstyrelsen och kommunerna. Vi har här t.ex. rättssäkerheten för enskilda som kommer in i sammanhanget. Vi har ersättningsfrågor. Här måste, som vi ser det, lika regler gälla, oaktat om det är kommun, länsstyrelse eller staten som går in och har ansvaret för bevarandefrågorna. Vi menar därför att det samlade ansvaret när det gäller regional och lokal nivå ska ligga på länsstyrelserna, därför att där ska också kunnandet finnas i de här frågorna. Till sist, fru talman, vill jag ta upp äganderättsfrå- gorna. Jag har många gånger tröttat både kammarens ledamöter och mina kamrater i utskottet i den här frågan. Detta kanske blir mitt testamente till kamma- ren när jag nu går hem. Jag menar att äganderättsfrå- gorna är utomordentligt viktiga. Vi moderater har sagt att när det gäller intrång i den enskilda ägande- rätten ska alltid full ersättning utgå. Är det så att vi från allmän synpunkt anser att viktiga värden ska bevaras måste vi också stå för kostnaderna gemen- samt. Här kommer bl.a. allemansrätten in i bilden och synen på hur den ska utnyttjas. Statsrådet skriver i skrivelsen: Det finns alltid en risk att felaktigt eller oaktsamt utnyttjande av alle- mansrätten leder till konflikter med markägaren. Sådana konflikter bör alltid förebyggas. Då frågar jag mig: Varför ändrar inte miljöminis- tern skrivningen i miljöbalken som har skapat så mycket rabalder med enskilda markägare när det gäller kommersiell verksamhet på annans mark? Det kan inte vara rimligt att andra ska gå in på enskild mark och bedriva kommersiell verksamhet utan att ägaren själv är medveten om detta eller får säga ja eller nej till den verksamheten. Här skulle jag vilja ha en kommentar från miljöministern på den punkten. Till sist, fru talman, ber jag att få tacka för all hjälp och vänlighet som har mött mig från kolleger, medarbetare och anställda i detta hus under de år som jag har arbetat i kammaren. Tack så mycket! Jag vill säga att det finaste och trevligaste uppdrag en svensk medborgare kan ha är att vara riksdagsledamot. 0664751846104 N 2010-01-01 00:00:00 156711 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09121/#anf81