<anforande>
<dok_hangar_id>2348416</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09121</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:121 Måndagen den 10 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>121</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hållbar utveckling </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F2E77F0A-AB7D-4634-9C9F-BEDD03049338</anforande_id>
<anforande_nummer>70</anforande_nummer>
<talare>JONAS RINGQVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Utifrån Lena Sommestads svar tror
jag att vi kan enas om att rättvis fördelning inte bara
kan bidra till möjligheter att bättre hushålla med de
naturresurser vi har utan också är absolut nödvändigt
för att vi ska lyckas med det.
Jag fick inget riktigt svar på min fråga om inter-
nationella förhandlingar om bindande regler för tran-
snationella företag. Global Compact är ett slags fri-
villigt åtagande där transnationella företag kan gå in
och säga att de ska uppföra sig väl, men det finns inga
sanktionssystem för hur man ska hantera när de inte
gör det. Vi kan ser flera exempel på att företag försö-
ker putsa sina fasader. Vi kan ta exemplet med Shell i
Nigeria, som det var mycket stor uppståndelse kring
för några år sedan. I dag är det tyst, men situationen
är precis densamma i Nigeria i dag som då.
Ska vi komma till rätta med det här problemet kan
vi inte prata om frivillighet. Transnationella företag
kommer att använda frivillighet för att putsa sina
fasader, inte för att verkligen göra någonting åt de
grundläggande problemen.
</anforandetext>
<intressent_id>041424287315</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>156700</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09121/#anf70</protokoll_url_www>
</anforande>
