2348416 GP09121 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:121 Måndagen den 10 juni 2001/02 121 2002-06-10 00:00:00 Hållbar utveckling 56EC361F-49E4-44C2-BBBF-E8CE4B2F5E1C 59 Statsrådet LENA SOMMESTAD (s) s Fru talman! Låt mig först rikta ett tack till utskot- tet för en konstruktiv debatt och många intressanta inspel i denna hållbarhetsdebatt. En framgångsrik hållbarhetsstrategi kräver en levande demokrati, och betydelsen av att riksdagen genom kritisk granskning och konstruktiva förslag bidrar till att strategin ut- vecklas och visionen hålls levande tror jag inte kan underskattas. Vi diskuterar två skrivelser i dag, Hållbara Sveri- ge och Nationell strategi för hållbar utveckling. Den nationella strategin har utarbetats inför FN:s globala toppmöte i Johannesburg. I fokus för strategin står regeringens ambition att integrera sociala, ekonomis- ka och ekologiska dimensioner av hållbar utveckling, som vi ser som jämställda. Strategin sammanfattar gällande politik inom åtta kärnområden, och den utgör ett levande dokument som fortlöpande ska följas upp och utvärderas. Det är vår förhoppning att den nationella strategin för hållbar utveckling ska bli en utgångspunkt för diskussion med många aktörer i samhället. Redan under hösten 2001 inledde Miljödepartementet kon- sultationer med kommunala politiker och tjänstemän, Agenda 21-nätverk, frivilligorganisationer och repre- sentanter för näringslivet. Syftet var att identifiera viktiga frågeställningar i en svensk hållbarhetsstrate- gi, och diskussionen fortsätter nu inför den uppfölj- ning och revidering av strategin som ska göras 2003. Visionen om en hållbar samhällsutveckling reser viktiga principiella frågor om vad hållbar utveckling är och bör vara. Personligen vill jag peka på några aspekter av hållbarhetsstrategin som jag ser som särskilt viktiga. Det handlar om demokrati, om bety- delsen av kollektiva nyttigheter, om ett hållbart nä- ringsliv och om hållbar utveckling som en process och ett förhållningssätt. Först till demokratin. Jag menar liksom Carina Ohlsson att det inte nog kan betonas att det demokra- tiska styrelseskicket med dess värderingar är ut- gångspunkten för den svenska hållbarhetsstrategin. Demokratin ger oss grunden för att öppet och förut- sättningslöst diskutera uppnådda resultat och alterna- tiva handlingsstrategier, så som vi gör här i dag, och genom demokratin kan vi skapa institutioner och styrmedel som främjar en progressiv och långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Demokratin ger oss alltså förutsättningar och möjligheter, men det är viktigt att komma ihåg att den också sätter gränser. Bara så länge vi har och kan mobilisera ett starkt medborger- ligt stöd kan vi driva den samhällsomställning som en hållbar utveckling kräver. Så till frågan om kollektiva nyttigheter. I Johan- nesburgprocessen driver Sverige frågan om kollektiva globala nyttigheter, och det är ingen slump. Den svenska välfärdsmodellen, som socialdemokratin har byggt upp, bygger sedan mer än 50 år tillbaka på insikten om att en framgångsrik och hållbar ekono- misk utveckling kräver investeringar i kollektiva nyttigheter som kunskap, hälsa, social trygghet och miljö. Förebyggande och långsiktiga satsningar på män- niskor och miljö skapar förutsättningar för både ökad välfärd och en hög tillväxt. I dag finns motsvarande utmaningar på global ni- vå. Den ekonomiska globaliseringen med dess väx- ande marknader främjar effektivisering och konkur- rens, men den kan inte, som Jonas Ringqvist så riktigt påpekade, garantera att det görs tillräckliga investe- ringar i de kollektiva nyttigheterna. Det krävs också politiska insatser på den globala nivån med satsningar på kunskap, hälsa, social trygghet och miljö. En satsning på kollektiva nyttigheter som strategi i det globala arbetet för en hållbar utveckling är mycket viktigt. Det är en framkomlig strategi inte minst för att den ger oss möjlighet att påvisa att en hållbar utveckling är förenlig med ekonomiska fram- steg. Detta är mycket viktigt i vår dialog med de fattiga länderna. Mycket stora framsteg har gjorts under senare år när det gäller näringslivets engagemang i hållbarhets- frågorna. Det handlar om certifiering, miljölednings- system, miljömärkning osv. Vi ser stora möjligheter till ytterligare framsteg. Det är en mycket viktig del i vår strategi. Det är viktigt att vi ser hållbarhet som en process och ett förhållningssätt. Det framförs ibland, som här i dag, önskemål om att hållbar utveckling ska ges en mer exakt definition, t.ex. genom att hållbarhet defi- nieras som en bibehållen stock av realkapital, som Maria Wetterstrand nämnde, humankapital, miljö- och naturkapital. Det är, enligt min mening, en typ av definition som kan ha sin plats i nationalräkenskapssamman- hang. Det är ganska naturligt att Finansdepartementet och Långtidsutredningen diskuterar i dessa termer. I en bredare hållbarhetsstrategi däremot tycker jag definitionen är mindre fruktbar. För det första kan vi inte reducera hållbarhet till en fråga om storleken på en kapitalstock i kvantitativa termer. Många års forskning har lärt oss att fenomen som välstånd, välfärd och hållbar utveckling måste mätas och utvärderas i flera dimensioner. Vi kan inte objektivt värdera t.ex. hälsa och biologisk mångfald så att de kan jämföras med varandra. Hållbar utveck- ling handlar i grunden om ett förhållningssätt, att beakta långsiktiga perspektiv och att se framåt vid varje beslut. Hållbar utveckling är en process med många och starka kvalitativa inslag. För det andra får vi inte heller ha en för rigid defi- nition av hur ambitionsnivån ska sättas för den håll- bara utvecklingen i olika tider och i olika regioner. Utmaningarna skiftar över tid. Låt mig ge ett exem- pel. I dag genomgår stora delar av världen, bl.a. Ost- och Sydasien dramatiska demografiska förändringar. En snabbt växande ung befolkning skapar stark eko- nomisk tillväxt, stora sociala spänningar och en om- fattande miljöexploatering. Inte minst hotas den bio- logiska mångfalden av nyodlingsprojekt, skogsexplo- atering, urbanisering och andra projekt som hör sam- man med intensiv familjebildning, migration och en ökad potential för ekonomisk tillväxt. Utmaningar av denna typ kräver pragmatiska och situationsanpassade strategier. Framför allt krävs offensiva förebyggande insatser och ett ökat interna- tionellt samarbete. Inkomstprognoser för Asien visar att vi inom en generation kan ha samma inkomstnivå i de flesta asiatiska länder som vi har i industriländer- na i dag. Det är en gigantisk utmaning. Hur ska vi hantera detta? Jag tror att t.ex. ett ökat samarbete i form av miljöexport, som Eskil Erlandsson var inne på, är en väldigt viktig del i en sådan strategi. Jag vill också kommentera frågor om rättvist ut- rymme, om fördelning och om att överordna miljön tillväxten och marknaden. Jag instämmer helt i beskrivningarna av de glo- bala orättvisorna, fattigdomen och behoven av att åtgärda dem. Samtidigt tror jag att det är viktigt att vi inte fastnar i en diskussion om rättvist utrymme och knapphet som knyter an till klassisk ekonomisk teori. Det är viktigt att vi i högre grad försöker se möjlig- heterna att skapa välstånd och att vi försöker se både miljöpolitik och annan hållbarhetspolitik som en produktiv politik. Vi kan stärka den ekologiska bär- kraften, och vi kan stärka människor genom en för- bättrad folkhälsa t.ex. Det är viktigt att ha den pro- duktiva positiva ansatsen, både nationellt och inter- nationellt. I detta ligger också den betydelse som jag tillmäter frågan om kollektiva nyttigheter. Jag vill avslutningsvis säga att hållbar utveckling är det övergripande målet för regeringens politik, och att det berör alla politikområden såsom det framgår av denna strategi. Sverige ska gå i spetsen för om- ställningen till ett hållbart samhälle. Den nationella strategi som vi nu tar med oss till Johannesburg är ett tungt bidrag i detta arbete. Vi arbetar hårt på det nationella planet men också internationellt. Sverige är ett av de länder i världen som i internationella forum starkast driver miljö- och hållbarhetsfrågorna. Det tror jag alla som följt sådana förhandlingar kan vittna om. Just nu går nog mångas tankar till Johannesburg. Vi har talat om Johannesburgsmötet i dag. Vi vet hur viktigt det är att mötet blir en framgång. Vi vet också att det har varit svåra förberedande förhandlingar. Miljöminister Kjell Larsson har just återvänt från Bali, där miljöministrarna har varit samlade till ett avslutande möte inför Johannesburg. Han kan säkert lämna direkt information därifrån när det gäller de problem som nu finns i Johannesburgsförhandlingar- na men också om de framsteg som har gjorts. Många problem återstår att lösa. Det viktiga är att vi alla, på bästa sätt och med de resurser vi har, för- söker att bidra till arbetet för en hållbar samhällsut- veckling så att det blir framgångsrikt, inte bara i Sve- rige utan också globalt. 0185498861416 N 2010-01-01 00:00:00 156689 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09121/#anf59