2348416 GP09121 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:121 Måndagen den 10 juni 2001/02 121 2002-06-10 00:00:00 Hållbar utveckling 6E6152C9-8058-4FD4-8F8B-BDA43BBA47A9 48 HARALD NORDLUND (fp) fp Fru talman! Hållbar utveckling är ett begrepp som många politiker gärna använder sig av i retoriken. Men vad står det för, och vad krävs för att utveck- lingen ska kunna betraktas som hållbar? Att utveck- lingen för närvarande inte är hållbar kan vi väl vara överens om? Miljöpolitiken är inget isolerat område. Den angår oss alla, och den måste förmås påverka vårt dagliga liv och agerande. Vardagsnära källsorte- ring och val av miljövänliga produkter är bara första steget för den enskilda människan och medborgaren. Miljöaspekter, konsekvensanalyser och miljöbokslut måste vägas in i varje kollektivt och gemensamt be- slutsfattande - i lagstiftning, i planarbete, i industriell och ekonomisk verksamhet och i all produktion och konsumtion. Utvecklingen är inte hållbar. Vi behöver bara tän- ka på hur vi av energi producerar el och värme. Vi har metoder i dag som inte är hållbara. Vidare gäller det hur vi producerar stora mängder avfall och det sätt på vilket vi tar hand om avfallet. Det gäller också utsläppen i atmosfären och kemikalieanvändningen. Vi har inte en hållbar utveckling. Fru talman! Socialliberaler är internationalister. I miljöpolitiken och i det egna miljömedvetandet krävs det ökad solidaritet med människor som lever under fattigare förhållanden. Vi måste sträva efter en mil- jöutveckling som gynnar hela världen. Bindande globala överenskommelser måste vidareutvecklas, liksom kunskaps- och tekniköverföring. Vi socialliberaler är starka anhängare av frihandel. Frihandel leder till en effektivare hushållning med resurser, höjer välfärden och skapar resurser för att lösa miljöproblemen. Jag ser, fru talman, i första hand tre stora utma- ningar, som vi socialliberaler har antagit. För det första handlar det om den biologiska mångfalden, om vilken vi senare i dag får höra en mer ingående debatt. Vi vet att alltfler arter hotas av utrotning och att den svenska floran och faunan stän- digt blir fattigare. Biologisk mångfald främjar eko- systemets flexibilitet och uthållighet. Uthålligheten när det gäller att bruka men inte utnyttja naturens resurser mer än de tål är grunden för fortsatt mänsk- ligt liv och därmed ett måste. I konsekvens med socialliberalismens grundsyn - vördnad för livet - uppmärksammas både naturupple- velsen och etiken. Naturen är en viktig del av vår livskvalitet. Djurhållning och djurtransporter måste ske på ett etiskt godtagbart sätt. Balansproblemen i många ekologiska system, t.ex. i Östersjön, är större än tidigare. Frågor om den biologiska mångfalden hänger också intimt samman med livsmedelsproduk- tionen. För det andra handlar det om globala klimatför- ändringar, som är ett hot mot livet. Det är de fattiga ländernas befolkning som drabbas hårdast av en för- stärkt växthuseffekt. Det krävs en världsomfattande handlingsplan som både minskar utsläppen och om- fördelar resurser. Genom global utsläppshandel med kvoter som fördelas solidariskt kan resursöverföring och effektivitet förenas. Slösaktig resursanvändning och missade möjligheter till miljövänlig och resurs- hushållande teknisk utveckling måste ersättas med ny teknik och med medvetenhet. För det tredje gäller det bristen på överstatlighet som metod för att komma till rätta med de gränsöver- skridande miljöproblemen. Denna brist är i dag iö- gonfallande. EU är för svagt i dag. En utvidgning ger förhoppningsvis en effektivare miljöpolitik i hela Europa. Genom att stärka unionens kapacitet att fatta överstatliga beslut på miljöområdet bryter vi för- hoppningsvis den passivitet som präglar klimatpoliti- ken. EU:s jordbrukspolitik måste avvecklas och ersät- tas med en politik som stimulerar till insatser för bevarande av biologisk mångfald, landsbygdsutveck- ling och bevarande av öppna landskap. Jag vill också beröra några konkreta problem som vi står inför utöver dessa stora utmaningar. Först har vi Östersjöregionen. Miljöproblemen i Baltikum och i övriga Öst- och Centraleuropa är stora. Innanhavet Östersjön med de unika ekosystem- en fortsätter att nedsmutsas genom utsläpp och läckage från berörda länder. Östersjön räknas i dag till de mest förorenade havsområdena i världen. Också vårt gemensamma luftrum tillförs utsläpp som starkt bidrar till försurning av skogar och mar- ker. För att minska och på sikt kunna stoppa utsläp- pen kring och till Östersjön krävs det gemensamma lösningar. Många viktiga steg har tagits i Öster- sjöstaterna. Bl.a. har halterna av en del farliga mil- jögifter, t.ex. PCB och DDT, minskat. Ändå får ris- kerna absolut inte negligeras. Många problem återstår att lösa. När det gäller Östersjön vill vi socialliberaler in- föra ett krav som innebär att alla fartyg som trafikerar Östersjön ska ha miljölots. Införandet av miljölots är en del i arbetet med att minska utsläppen av olja och miljögifter. För att det ska vara möjligt krävs det att alla länder vid Östersjön har mottagningshamnar för förorenat vatten. Även i fråga om Skagerack, Katte- gatt, Vänern, Vättern och Mälaren kräver vi olika åtgärder och sanktioner för att internationella kon- ventioner verkligen ska efterlevas. I dag på förmiddagen fick jag ett brev från en ung kvinna i Jönköping. Hon skriver så här: Jag har nyss läst en skrivelse som du undertecknat tillsammans med Kjell-Erik Karlsson och Maria Wetterstrand. Det var ett krav att regeringen ska stoppa utbyggnaden av sopförbränning. Jag instäm- mer helt i detta krav. Här i Jönköping planeras ett verk med en kapacitet på 200 000 ton, tre gånger större än kommunens behov. Vi ska bli något slags Avfalls-Mekka i Småland, och man bävar inför pers- pektivet. Vi har i elfte timmen lyckats uppbåda en aktionsgrupp mot projektet osv. Vidare skriver hon: Vi har fått mycket gensvar i lokala medier, men vi tycker att det vore på tiden att föra upp frågan på riksplanet eftersom det planeras så många anläggningar i landet. Hur diskuteras frågan i miljö- och jordbruksutskottet? Är något på gång vad gäller denna fråga? Har du något tips om hur man skulle kunna gå vidare? Brevet avslutas med följande: Här i kommunen råder politisk enighet i beslutet att ansöka om till- stånd. T.o.m. Miljöpartiet tycker att det är rackarns bra, som de uttrycker det. Jag hoppas att vi så småningom får en kommentar till detta. Här i kammaren har ju Miljöpartiet inte tyckt att det är "rackarns bra". Avfallsförbränningen är en av de största källorna till dioxinbildning. Vi måste finna mer hållbara alter- nativ till avfallshanteringen än förbränning. Alterna- tiven heter ju avfallsminimering, återvinning, återan- vändning och biologiska metoder. För att stimulera till en sådan här förändring måste förbränningen av avfall beskattas. Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till re- servationerna 29 och 47. 0442872782509 N 2010-01-01 00:00:00 156678 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09121/#anf48