2348416 GP09121 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:121 Måndagen den 10 juni 2001/02 121 2002-06-10 00:00:00 En samlad naturvårdspolitik 7A208B46-2377-4015-A1CD-AE5BEEF2E8FD 102 Miljöminister KJELL LARSSON (s) s Fru talman! Det har varit en intressant debatt, inte så mycket därför att den har bidragit till det som vi egentligen diskuterar i dag utan mer därför att det har varit ett stort antal käpphästar som har galopperat runt och fram och tillbaka i kammaren. Jag har en svag känsla av att jag har hört en del av detta förut. Men debatten ska ju vara fri, och alla har rätt att ta upp det som man anser vara de viktigaste frågorna. Jag kan ansluta till vad Alf Eriksson har sagt i många av de frågor som har diskuterats. Jag tänker försöka att anknyta till dagens debatt- ämne genom att berätta för er om min sjumilaskog, som inte var någon sjumilaskog. Vi har väl knappast någon sjumilaskog kvar i Sverige i dag. Man kan inte ta sig många kilometer i skogen utan att stöta på nå- gon väg av något slag. Det här var alltså ingen sjumilaskog. Den kanske var tre kilometer bred. Men för oss åtta-, tio- och tolvåringar var det en sjumilaskog. Och jag tror att det finns väldigt många sådana sjumilaskogar runtom i landet. Det var där vi gjorde våra spännande expe- ditioner, hittade nya trakter, såg nya saker. Det var där vi ibland lekte rymmare och fasttagare under andlösa kvällsövningar, där vi sprang så att hjärtat nästan hoppade ur bröstet på oss. Det var väldigt spännande i mörkret och i den delvis okända naturen. Det var där vi blev skräckslagna när skogsbränderna då och då slog till. Det låg stora moln över skogen, och brandbilarna kom tutande inifrån stan för att släcka skogsbränderna. Vi försökte hålla oss så nära elden som möjligt. Det var där en mörk höstkväll som Scoutförbun- dets ordförande, vars namn var Bernadotte, satt på en timrad tron. I det som skulle bli en brasa kom från en trädtopp plötsligt en fackla neddimpande som tände brasan, och scoutkåren Engelbrekt var invigd. Det var där vi sedan gjorde våra utflykter som scouter och lärde oss lite om det som kallas för woodcraft, alltså naturkunskap. Och det var där fot- bollslaget hade sin konditionsträning på våren. Smältvattnet kippade i fotbollsskorna, och svetten lackade i pannan. Det var där man första gången fick sin kompass och karta och försökte att orientera sig, för att sedan delta i en och annan orienteringstävling med ett inte särskilt lysande resultat. Det var vår sjumilaskog. Det är klart att det var en oerhört viktig del av det som var min välfärd när jag växte upp att ha den här skogen inpå knutarna - åtkomlig, möjlig att utforska, spännande, lärorik och förmodligen också rent hälso- sam. Nu utbreder sig Biskopsgården och Länsmansgår- den i den här skogen. Det är klart att en del av skogen är sparad, och jag hoppas att ungarna som växer upp vid Länsmansgården och Biskopsgården också kallar de här små skogarna som är kvar för sin sjumilaskog. Jag skulle vilja att alla barn hade möjlighet att växa upp med möjligheten att ha en skog och natur i när- heten för äventyr och för kunskaper. Det är det som är själva inriktningen i den här skrivelsen. Nu har vi satsat oerhört stora och ökade resurser på miljövård, en 70-procentig ökning mellan åren 2001 och 2004. Det skedde en stor ökning också mellan åren 1998 och 2001, som Maria Wetterstrand var inne på. När det gäller satsningarna på biologisk mångfald är det mer än en fördubbling mellan åren 2001 och 2004. Dessförinnan skedde det också stora ökningar. Jag tror att man kan säga att det inte någon gång i historien har skett så stora ökningar under så kort tid av anslagen till natur- och miljövården i Sverige. Det är väldigt bra. Och jag vill gärna tacka representan- terna här för Miljöpartiet och Vänsterpartiet för ett bra samarbete. Vi har inte bara kunnat höja anslagen kraftigt utan också kunnat göra det på ett ansvarsfullt sätt och med full finansiering. Det har varit ett lyft. Det kanske är det som jag gläder mig mest över nu när jag ser tillbaka på de här fyra åren som miljömi- nister. Det vi nu gör efter att ha genomfört de här tre folk- och naturkonferenserna, som Maria Wetter- strand pekade på, för att försöka förankra ett natur- vårdstänkande är att vi pekar på behovet av att ut- veckla naturvården på ett sätt som gör att människor blir delaktiga och som gör att människor har möjlig- heter att utnyttja naturen till vederkvickelse, till kun- skaper, till kontemplation och till de djupa upplevel- ser som vi alla, tror jag, har av naturen. Det är det, tror jag, som är själva kärnpunkten i den här skrivelsen. Den är ett försök att återupprätta det som många säger har varit borta, ett försök att återupprätta den sociala naturvårdspolitiken. Där handlar det inte bara - även om det är en oerhört viktig del - om att skydda den biologiska mångfal- den, om att skydda hotade arter. Det handlar också om att göra människor delaktiga, om att göra det möjligt för människor att njuta av de här rikedomar- na, om den här väldigt viktiga delen av den svenska välfärden. Det här bygger ju på allemansrätten. Det bygger på strandskyddet. Det bygger på väldigt mycket av den i folkdjupet så starkt förankrade natursyn som vi har i vårt land. Det är också en grund för att utveckla en ekoturism som ska göra det möjligt för människor att ytterligare lära känna den svenska naturen på ett positivt och konkret sätt. Jag vill gärna gratulera den svenska ekoturismfö- reningen för de insatser man har gjort nu för att skapa en miljömärkning av ekoturismen och för att främja intresset och företagens möjligheter på det här viktiga och intressanta området inte minst nu när det är eko- turismåret. Låt mig avslutningsvis säga någonting om hav- smiljön. Det är den naturfråga som naturligtvis är allra viktigast just i dag. Vi har en biologisk kris i haven, både i Östersjön och i Västerhavet. Jag brukar säga att om vi hade hanterat landbacken på samma sätt som vi har hanterat miljön i havet skulle vi ha fått en miljöpolitisk revolution i vårt land. Därför måste vi alla hjälpas åt att lyfta upp de här frågorna och peka på det som man inte kan se men som händer, och händer på ett djupt oroande sätt, i våra hav. Jag har också sagt många gånger att jag inte är nöjd med miljömålspropositionen på det här området, framför allt när det gäller övergödningen, där vi inte kunde ta fram ett väl grundat mål för belastningen som är i samklang med generationsperspektivet. Det innebär ju inte att vi ska slå till defensiven, utan det innebär att vi måste skärpa ansträngningarna för att verkligen kunna revidera det här målet fram till 2010. Det är vi också i full färd med att göra. Jag är själv- fallet inte heller nöjd med utvecklingen när det gäller framför allt fiskebeståndet - både i Östersjön och i Västerhavet. Vi ska jobba vidare med de inriktningar vi har, med att förverkliga arbetet med miljömålspropositio- nen och med att förverkliga de delmål som finns. Men vi ska också nu tillsätta en havsmiljökommis- sion som ska titta på kunskapsläget och föreslå strate- gier för hur vi hanterar de samlade havsmiljöproble- men. Den ska också kunna peka på konkreta åtgärder i de här frågorna. Det är en kommission som ska arbeta skyndsamt. Jag hoppas att vi kan få ett bra resultat på tio månader. Jag bedömer att det här en av de allra viktigaste uppgifter som finns på miljöområ- det den närmaste perioden. Det gäller att vända den mycket illavarslande utveckling som vi har på det här området. Jag blev lite ledsen när jag hörde Göte Jonsson. Jag tror att det var på elva områden, hela vägen från Magnus Hedman till Henke Larsson, som Göte Jons- son pekade på målkonflikter. Dessa målkonflikter hade det gemensamt att det på något sätt var miljö- hänsynen som hade gått för långt. De ekonomiska sektorerna hade fått stryka på foten för miljöhänsynen alldeles för mycket. Det är inte min syn på verklig- heten. Snarare är det tvärtom, och här delar jag Maria Wetterstrands uppfattning, alltså att miljöhänsynen inte har lyckats etablera sig lika kraftfullt som många av de ekonomiska - starka, tunga - sektorerna. Det är lite bekymmersamt att det ledande borger- liga partiet menar att miljöpolitiken och miljöhänsy- nen på en massa punkter har drivits för långt. Jag har stor respekt för Folkpartiets insatser i de här debatter- na, men att Folkpartiet skulle prägla en kommande borgerlig regerings miljöpolitik är en tanke som är alldeles för vacker för att någonsin kunna förverkli- gas. 0818762925009 N 2010-01-01 00:00:00 156732 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09121/#anf102