2348415 GP09120 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:120 Onsdagen den 5 juni 2001/02 120 2002-06-05 00:00:00 Partnerskap och adoption, m.m. 6A6D668E-359C-4CB1-A280-E2D5AD6C8EE6 76 YVONNE OSCARSSON (v) v Fru talman! För mig är det beslut vi ska fatta se- nare i dag ett av de allra svåraste beslut jag kommer att vara med och fatta under denna mandatperiod. Det har heller inte varit lätt för mig, måste jag erkänna, att besluta mig för om jag över huvud taget skulle delta i denna debatt. Efter många överväganden bestämde jag att jag skulle göra det. Vänsterpartiets syn i dessa frågor har tydligt redo- visats av både Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis. Jag har en annan syn när det gäller de internationella adpotionerna. Jag tänker inte gå in så mycket på hur jag har kommit fram till mitt ställningstagande, utan jag kan hänvisa till de remissinstanser som yttrat sig utifrån barnens sätt att se det. Framför allt vill jag lyfta fram Margareta Walchs skrivning i kommittébetänkandet. Hon är legimtimerad psykolog och psykoterapeut. Jag instämmer i hennes sätt att se på frågan. I morse var KG Bergström med i nyheterna och berättade lite grann om den här debatten och hur vi skulle rösta. Jag tycker att den här debatten har be- handlats på ett väldigt speciellt sätt. I vårt parti, Vänsterpartiet, är det inget konstigt att vi i olika frå- gor tycker olika, och vi tillåts att rösta utifrån vår egen övertygelse. Så är det också i den här frågan. När det gäller den delen är det alltså inget som är annorlunda i den här röstningen än i andra. När det gäller barns bästa, som så många har pra- tat om här, är jag helt övertygad om att alla sätter barnens bästa och barnen i fokus utifrån sina egna erfarenheter. Det gör vi utifrån de erfarenheter, den kunskap, den människosyn och den samhällssyn som vi har, och vi gör detta utifrån vårt allra bästa för- stånd. Jag gör det utifrån mitt allra bästa förstånd. Eftersom jag vet att det finns människor som är duk- tigare på barns allra bästa än vad jag är har jag valt att lyssna på dem. Människor som har mycket kunskap och lång er- farenhet av barn i allmänhet och adopterade barn i synnerhet har kommit fram till att det, när det gäller internationellt adopterade barn, är för tidigt med det här beslutet. Jag har lyssnat och valt att tro att de vet bättre än jag vad de pratar om. Jag hade trott att debatten skulle föras på en högre nivå. Tyvärr blev det inte så. Jag tycker att det är trist när debattörer lägger på mig, som jag uppfattar det, åsikter som jag inte har. Jag vill bli respekterad för att jag, efter mycket svåra stunder, i mitt hjärta har kommit fram till mitt ställningstagande - jag har lyssnat på vad andra människor tycker och tänker. Jag tycker att detta är trist. Jag tror att många av oss, framför allt i de olika politiska partierna, skulle må bra av att ägna lite tid åt att diskutera respekt, ödmjukhet, yttrandefrihet och demokrati. Vad har vi för syn på de här frågorna? Jag måste erkänna att jag för första gången i mitt liv har fått erfarenhet av hur det känns att bli bemött med hårda röster, hårda ord, ironi, sarkasmer, miner, huvudskakningar, gester, tiganden och osynliggöran- den - alla härskartekniker som finns. Detta har jag fått vara med om inom partiet och utom partiet. Jag ser att det behövs prat om hur vi behandlar varandra. För mig har detta varit en erfarenhet, och jag hop- pas att andra också har lärt sig saker. Jag hoppas att jag i framtiden kommer att ha modet att säga vad jag tycker och våga stå för vad jag säger, att jag kommer att ha styrka att göra det. Jag kan i dag inte säga att jag kommer att göra det, men jag hoppas, för jag tycker att det ska vara så. 0463667731519 N 2010-01-01 00:00:00 156502 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09120/#anf76