2348415 GP09120 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:120 Onsdagen den 5 juni 2001/02 120 2002-06-05 00:00:00 Partnerskap och adoption, m.m. 0DE94CC7-7DEF-484C-B980-F1D768632452 68 TASSO STAFILIDIS (v) v Herr talman! Äntligen har vi nått nästan ända fram! Som har påpekats tidigare är det fem av riksda- gens sju partier som står bakom dagens betänkande Partnerskap och adoption. Jag måste tillstå att det från början inte var särskilt självklart vilka slutsatser som Kommittén om barn i homosexuella familjer skulle ställa sig bakom. Men, herr talman, med facit i hand kan jag konstatera att kommittén gjorde ett seriöst arbete som jag och Vänsterpartiet står bakom. Man har kommit fram till att det inte finns några sakliga skäl för att behålla dagens diskriminerande lagstiftning. Herr talman! Detta betänkande handlar om kärlek. Nu har ju Alf Svensson och hela kristdemokratin flytt ur salen. Alf Svensson är den enda representanten för Kristdemokraterna som har varit uppe i talarstolen, och det talar väl för sig självt. Det jag ska tala om nu är vad jag vill att Alf Svensson ska höra. Jag vill att han ska öppna sina ögon och öppna sina öron. Det handlar om kärlek och den trygghet alla barn har rätt till. Det handlar om att alla barn ska ha sam- ma juridiska rättigheter och skydd. Utgångspunkten är självfallet barnets bästa. Det handlar i synnerhet om alla barns bästa, till skillnad från dagens lagstift- ning vilken rör enbart de barn som har heterosexuella föräldrar. Herr talman! Det viktigaste steget vi tar med den- na lagstiftning är att synliggöra alla de barn som redan i dag existerar och som redan i dag lever med sina homosexuella föräldrar. Det handlar om både biologiska barn och, Christel Anderberg, adopterade barn. De existerar i dag i Sverige. Jag känner många barn som har homosexuella föräldrar, och jag känner många homosexuella som har barn. Hur många barn som har homosexuella föräldrar känner Alf Svens- son? Hur många barn som har homosexuella föräldrar känner Christel Anderberg och Petra Gardos? Om Alf Svensson hade varit här hade han hört att det är här jag talar om perspektiv. När Alf Svensson står i talarstolen i riksdagen och frågar vilket per- spektiv vi utgår från vill jag svara att det är barnens perspektiv, de barn som redan existerar och som Kristdemokraterna gång på gång osynliggör. Är ni inte medvetna om att det ni gör är att demonisera dessa barns vardag och dessa barns familjer? Eller är ni medvetna om det, och tar ni i så fall ansvar för det? En sak är i alla fall säker: Kristdemokraterna och Moderaterna har på inget sätt försökt synliggöra des- sa barn. De har på inget sätt försökt reglera de rättsli- ga förhållanden för dessa familjer för att ge barn med homosexuella föräldrar samma skydd och juridiska rättigheter som barn med heterosexuella föräldrar. För Vänsterpartiet råder här ingen tvekan, herr talman. Vår utgångspunkt är alla barns bästa. När det specifikt gäller adoptivbarn ska varje enskilt barn ha rätt att komma till de absolut bästa och mest kompe- tenta och lämpliga föräldrarna utan att vissa av de presumtiva föräldrarna exkluderas enbart på grund av sin sexuella läggning. Det är det det handlar om, Petra Gardos. Petra Gardos har visst också gått. Herr talman! Kristdemokraterna hävdar i sin re- servation att deras ställningstagande inte får ses som en värdering av homosexuella personers förmåga att ta hand om barn. Så konstaterar de att sexuell lägg- ning i sig inte är diskvalificerande för föräldraskap. Men vad är det då vi debatterar i dag? Homosexualitet är i dag diskvalificerande vad gäller adoption. Hela den kristdemokratiska reserva- tionen är ju inget annat än en presentation av de krist- demokratiska värderingarna om att äktenskapet ska vara den juridiska formen för samlevnad mellan man och kvinna, om det naturliga föräldraskapet osv. Kristdemokraterna ger heteronormativiteten ett ytterst tydlig ansikte. Kristdemokraterna har de facto en diskvalifice- rande inställning mot homosexuella, men de försöker framställa sig som om de inte hade det. Samtidigt försöker de gömma sig bakom argumentet "barnets bästa". Alla vi andra, som är för förslaget, har precis samma utgångspunkt - barnets bästa. Tydligen drar vi vitt skilda slutsatser. Ingen kan ju anklaga Kristdemokraterna för att i alla andra sammanhang värna för och slåss för homo- sexuellas rättigheter, men att just i denna fråga värna barnets bästa - som om barnets bästa och homosexu- ellas rättigheter skulle stå i motsatsrelation till var- andra. Varför kan ni inte vara ärliga, Kristdemokra- terna? Herr talman! De flesta barnen i homosexuell fa- miljer tillkommer genom insemination i hemmet eller assisterad befruktning på någon klinik utomlands, t.ex. i Danmark. En insemination i hemmet behöver inte vara mer komplicerad än att kvinnan inseminerar sig själv med sperma som hon fått av en man. Men det blir även allt vanligare att två kvinnor och två män gemensamt bestämmer sig för att ha barn. Dessa barn existerar också i dag, men osynliggörs av lag- stiftningen. En person som har betytt väldigt mycket för att synliggöra dessa barns existens är Ammi Helmadot- ter. Ammi var också expert i Kommittén om barn i homosexuella familjer, och hon var den enda exper- ten i kommittén som faktiskt var expert just på situa- tionen för barn i homosexuella familjer. Ingen annan av experterna hade denna kompetens när det gäller att veta just hur barn i homosexuella familjer har det. Ammi tog ofta sig själv som exempel för att påvi- sa det orimliga i den nuvarande lagstiftningen. Ammi fick två barn med sin fru och sina barns två pappor, och varje gång hon berättade om sin verklighet ställde hon frågan som hon själv var så förtvivlad över: Vad händer med våra barn om jag dör? I slutet på förra året dog Ammi efter en tids sjuk- dom. Frågan Ammi ställde kvarstår fortfarande. Det är vi, lagstiftare i den här kammaren, som har att besvara frågan. Det är Kristdemokraterna och Mode- raterna som också har att besvara denna fråga. Vilken juridisk rätt har ett barn till sin medmam- ma, till sin mammas fru, om den biologiska mamman har dött? Vilket är det rättsliga skyddet? Vilken juri- disk rätt har barnet till sin medpappa? Styv- barnsadoption kan det ju knappast vara tal om, efter- som detta kräver att den biologiska föräldern är gift med den styvförälder som ska adoptera. Och vad händer då när den biologiska föräldern plötsligt dör? Den s.k. styvföräldern kan följaktligen inte styv- barnsadoptera sin partners barn, i synnerhet inte när den biologiska pappan existerar och också han är fullt aktiv i sin föräldraroll. Vad svarar vi en snart elvaårig pojke? Och vad svarar vi alla andra barn i samma situation? Vad svarar ni moderater och krisdemokrater? Vad svarar Alf Svensson, om han hör mig i någon TV-apparat någonstans i huset? Rent juridiskt finns inga band, inga skyldigheter mot ett barn som växt upp tillsam- mans med en medmamma eller en medpappa. Så är det oavsett om den biologiska föräldern lever eller ej. Lägg märke till, Christel Anderberg, att jag enbart har lyft fram barnperspektivet i mitt anförande! Herr talman! Vi i Vänsterpartiet vill hävda att vår nuvarande lagstiftning inte utgår från barnets bästa. Vår nuvarande lagstiftning är heteronormativ och diskriminerar alla barn med homosexuella föräldrar. Den diskriminerar alla barn, Alf Svensson! Genom att bifalla utskottets förslag tar vi ett steg i rätt riktning. Det rättsliga föräldraskapet ska övervägas ytterli- gare, och regeringen uppmanas av lagutskottet att påskynda utredningsarbetet. Jag vill framhålla hur viktigt det är att ta ett helhetsgrepp om frågan, så att den blir belyst även utifrån det konkreta exempel jag har fört fram. Jag utgår från att detta inte heller är något som Kristdemokraterna eller Moderaterna skulle stödja. Eller har jag fel? När det gäller frågan om assisterad befruktning specifikt, herr talman, ser inte vi i Vänsterpartiet varför detta inte skulle kunna avgöras i dag. I dag har heterosexuella makar och sambor tillgång till assiste- rad befruktning vid allmänt sjukhus. Moderns make eller sambo anses som rättslig far till ett barn som avlats genom insemination. Barn tillkomna genom insemination i heterosexuella parförhållanden anses därigenom i alla avseenden som barn till de rättsliga föräldrarna. Det finns enligt den nuvarande ordningen ingen möjlighet för spermadonatorn att erhålla rättslig status som far. Vänsterpartiet anser att riksdagen redan i dag bor- de besluta om att lesbiska kvinnor som lever i regist- rerat partnerskap eller som lever i samboförhållande ska få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus på samma villkor som gäller för heterosexu- ella par. Vi ser således ingen anledning att utifrån barnets bästa upprätthålla skillnaden mellan makar och partner i fråga om möjligheterna att få tillgång till assisterad befruktning. Den fråga som är angelägen att ställa är om det är sakligt motiverat att upprätthålla denna skillnad i fråga om tillgången till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus. Svaret är enkelt. Det finns inte nå- gon sådan saklig motivering. Men när det är fler än två kvinnor som är inblan- dade, t.ex. en känd donator, en blivande aktiv pappa eller två pappor, som i Ammis familj, finns det såle- des anledning att utreda de rättsliga förhållandena på ett djupare plan. Fru talman! Jag yrkar således bifall till reservation 7. Jag vill också passa på att ställa en fråga till Mo- deraterna. Ni är ju positiva till insemination i er mo- tion. Men av en ren slump kanske ni missade att ta med punkten i ert yrkande. Men om det vore en slump skulle ju Moderaterna stödja Vänsterpartiets reservation för att ge lesbiska kvinnor lika rättigheter som heterosexuella till assisterad befruktning. Varför har inte Moderaterna drivit frågan om lesbiska och assisterad befruktning? Jag fick för mig att ni var seriösa i frågan och menade allvar. Vad tycker ni egentligen om assisterad befruktning? Fru talman! Jag står givetvis bakom alla Vänster- partiets reservationer och vårt särskilda yttrande. I övrigt står jag bakom förslaget i utskottets betänkan- de, och det gör jag för barnen. Om Ammi skulle ha levt i dag skulle även hon med stolthet sitta på åhö- rarläktaren, och det skulle hon göra för barnen och för kärleken. (Applåder) I detta anförande instämde Mats Einarsson, Ken- neth Kvist, Kalle Larsson, Alice Åström, Sven-Erik Sjöstrand, Kjell-Erik Karlsson, Jonas Ringqvist, Tanja Linderborg, Peter Pedersen, Lena Olsson och Camilla Sköld Jansson (alla v), Hillevi Larsson och Anders Bengtsson (båda s) samt Kia Andreasson (mp). 0480384439015 N 2010-01-01 00:00:00 156494 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09120/#anf68