2348415 GP09120 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:120 Onsdagen den 5 juni 2001/02 120 2002-06-05 00:00:00 Partnerskap och adoption, m.m. CBB89B22-9C64-48EB-8B92-50B468325E6D 54 RAIMO PÄRSSINEN (s) s Herr talman! Varje litet barn har all rätt i världen att känna sig betydelsefull och lika viktig som alla andra barn. Ingen liten människa ska behöva gå om- kring och känna sig rädd eller fara illa därför att vux- na strider. Barnen, de allra minsta människorna, för- tjänar och har rätt att kräva all den kärlek, trygghet och omtanke som vi vuxna förmår att ge dem. Barn- domen är en viktig del i en människas utveckling och liv. Den går inte i repris. Sår och revor kan vara svåra att rätta till i vuxen ålder. Men när det väl kommer till kritan är detta bara ord. Det spelar ingen roll hur många gånger jag och andra ledamöter står här i talarstolen och garanterar "att vi gör det för barnens bästa" om vi inte menar något med våra högtidstal. Om vi verkligen menar vad vi säger måste vi gå från ord till handling. I dag, den 5 juni 2002, har vi chansen att rätta till några av de orättvisor och fördomar som Sveriges barn utsätts för. Herr talman! Jag är glad över att vi nu äntligen debatterar lagutskottets betänkande Partnerskap och adoption, m.m. Vägen hit har varit lång och kantad av bra och konstruktiva diskussioner men också av märkliga inlägg i den offentliga debatten, kryddade av fördomar och tyckanden. I betänkandet, som stöds av utskottsmajoriteten, finns flera goda förslag; goda därför att de sätter barnens villkor i centrum; goda därför att ambitionen är att rätta till den diskrimine- ring som finns i adoptionslagstiftningen. I stället för den nuvarande lagen, som kräver att föräldrarna har rätt sexuella läggning, tar det nya förslaget sin ut- gångspunkt i att det goda föräldraskapet inte sitter i den sexuella läggningen utan i förmågan att ge barnet en trygg och kärleksfull uppväxt. Jag har tänkt att uppehålla mig vid betänkandets förslag om styvbarnsadoption. Svensk lagstiftning tillåter bara att vissa par får prövas för adoption: det gifta, heterosexuella paret. Är det rimligt? Är det en lagstiftning i takt med tiden? Svaret är nej. Frågan om homosexuella partner ska kunna prö- vas för styvbarnsadoption väcker heta känslor. Det kan tyckas vara en aning märkligt med tanke på att det inte är nytt att leva i homosexuella familjer. Men homosexuella familjer är mer synliga än tidigare. Det sociala tabut kring homosexualitet har brutits. Alltfler homosexuella föräldrar vågar leva ett öppet liv i en- lighet med sina livsmål. Tack och lov har samhället blivit mer öppet och tolerant. Det är ett steg i rätt riktning, men givetvis finns fortfarande mycket att göra för att utrota fördomar och vanföreställningar, och vi som är politiker och folkvalda bör gå i täten. Tusentals barn i det här landet har en homosexuell förälder. Om bl.a. de här barnens rättigheter ska de- batten handla om. Fortfarande i denna vackra som- mardag år 2002 riskerar många barn att falla offer för diskriminering och fördomar. Och detta sker med vårt goda minne. Det är en självklarhet att lagstiftningen ska skydda och stötta medborgarna. Speciellt viktigt är det att lagen skyddar dem som inte kan eller har svårt att göra sig hörda - barnen. Som medmänniskor, politi- ker och lagstiftare är det vår plikt att alltid sätta bar- nens behov och välbefinnande i första rummet. Våra lagar ska skydda barnen både socialt och ekonomiskt. Vid styvbarnsadoptioner har barn i heterosexuella familjer möjlighet att t.ex. adopteras av pappans nya hustru om mamman inte längre finns med i bilden. Detta ger barnen en känslomässig trygghet, stabilitet och arvsrätt. Denna trygghet förnekas motsvarande barn i homosexuella familjer. I betänkandet utgår utskottsmajoriteten ifrån prin- cipen att ett barn som vårdas av två vuxna hellre bör ha båda dessa som rättsliga föräldrar än bara en av dem. Det är viktigt att säga att avsikten med styv- barnsadoption inte är att ta ett barn ifrån en förälder. I stället handlar det om att med hjälp av lagen se till att barnet får ett så bra rättsskydd som möjligt. Det är inte så kontroversiellt - eller hur? Men för vissa, jovisst. I reservation nr 1 skriver Kristdemo- kraterna: "Enligt vår mening är det inte ett uttryck för diskriminering av homosexuella par att anse att barn har rätt till föräldrar av båda könen." Vidare säger de: "Adoptionens syfte och innebörd är att ge barnet en ersättning för dess biologiska föräldrar." Kristdemo- kraterna säger också att deras ställningstagande inte inrymmer någon värdering av homosexuella perso- ners förmåga att ta hand om barn. Frågan är hur detta ska tolkas. Kristdemokraterna gör det enkelt för sig. De förser sig med både hängs- len och livrem för att gardera sig mot att bli beskyllda för att vara negativa till homosexuella förhållanden. Men jag vill påstå att det är just vad de är. För Krist- demokraterna, som inte direkt gjort sig kända för att stå upp för den homosexuella familjens rättigheter, är tydligen inte barnens skydd så pass viktigt. Det är viktigare för detta parti att bevara sitt motstånd mot sådana förhållanden genom att bibehålla ett otillräck- ligt skydd för de barn som lever i homosexuella fa- miljer. Visst, Kristdemokraterna skulle aldrig erkänna att de bär på fördomar mot homosexuella. Men jag på- står att de ändå låter sådana fördomar bilda stommen i sin argumentation. I stället för att använda lagstift- ningen som ett levande verktyg för att skapa ett sam- hälle fritt från diskriminering vill de anpassa lagarna efter ett samhälle som diskriminerar. Det är ovärdigt att en hel grupp människor auto- matiskt stämplas som att de under inga omständighe- ter kan vara lämpliga föräldrar. Självklart har inte alla rätt att adoptera ett barn, men alla bör få rätten att prövas. Sedan ska ju varje prövning avgöras individuellt med barnens bästa för ögonen. Att ändra på lagstift- ningen sänder en tydlig signal till de här barnen att det är okej att växa upp i homosexuella familjer. Att använda barn och utge sig för att ha patent på vad som är barnens bästa, som en del kristdemokrater gör, är mycket osnyggt. Samtidigt utsätter de barn och homosexuella familjer för ovisshet om deras familjer godkänns av samhället. På så vis upprätthål- ler de den struktur som de sedan använder sig av för att ta makten att diskriminera dem som inte följer den heterosexuella familjemallen. Resultatet blir att bar- nen hamnar i kläm, därför att några tar sig rätten att bestämma hur andra ska leva. Barnen hamnar emellan därför att några tycker att det är okej att diskriminera. Herr talman! Ett vanligt argument mot att ändra lagstiftningen är att homosexuella skulle använda barnen som murbräcka för att nå ett sexuellt likabe- rättigande. Detta är inte bara fördomsfullt, utan det är också ren och skär dumhet. Det är en orimlig ankla- gelse mot homosexuella föräldrar som vill ge sina barn samma rättsliga trygghet som heterosexuella familjer tar för självklart. Det är viktigt för dagens homosexuella familjer och för kommande generationer att känna tryggheten att de lever i ett samhälle som inte särbehandlar deras barn eller familjer. Dessa behöver erkännande och stöd precis som alla vi andra. Faktum är att barn som växer upp i homosexuella familjer inte skiljer sig från andra barn. De mår lika bra, utvecklas på samma sätt och har lika lätt eller svårt att hitta kompisar. Det är det här som ska vara vår ledstjärna. Svensk lag ska inte styras av fördomar och förut- fattade meningar, utan den ska styras av omsorg om barnens bästa. Det är fördomar som ska bekämpas, inte det faktum att människor faktiskt är olika. Det hoppas jag att vi i Sveriges riksdag kan vara överens om innan den här dagen är över. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till ut- skottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Nikos Papadopoulos, Cinikka Beiming, Anders Berglöv, Hillevi Larsson, Karin Jeppsson, Anders Bengtsson, Marianne Carl- ström, Christina Nenes, Marina Pettersson, Paavo Vallius, Per-Olof Svensson och Rune Berglund (alla s), Kenneth Kvist, Tasso Stafilidis, Kjell-Erik Karls- son, Jonas Ringqvist, Tanja Linderborg och Sven- Erik Sjöstrand (alla v) samt Kia Andreasson (mp). 0113077554312 N 2010-01-01 00:00:00 156480 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09120/#anf54