<anforande>
<dok_hangar_id>2348415</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:120 Onsdagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utökad resegaranti för konsumenter </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>672B10BB-0387-476C-943B-D0E04F697B26</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>VIVIANN GERDIN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Till Lars Lilja skulle jag vilja säga att
det är klart att konsumenterna ska skyddas. Det är vi
helt överens om. Men företagens åtaganden gentemot
konsumenterna är inte lika med utfallet. Om konsu-
menterna kan tryggas och om någonting inträffar få ut
sina eventuella kostnader från en fond är de ju säkra
till 100 %. Sedan kan man, och det finns med i utred-
ningsförslaget, successivt bygga upp fonden. Det
finns ett minimibelopp i fonden som täcker, och om
det behövs mer är alla med och betalar utifrån re-
spektive företags volym och verksamhet.
Det finns i dag ingenting som säger att samtliga
småföretag skulle få problem på det här området.
Hittills har det visat sig att det är ytterst få, men för
att man verkligen ska kunna vara säker och konsu-
menterna ska kunna erhålla ett hundraprocentigt
skydd kan fondsystemet som jag ser det vara en
mycket bra lösning.
</anforandetext>
<intressent_id>019623784404</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>156431</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09120/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
