2348415 GP09120 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:120 Onsdagen den 5 juni 2001/02 120 2002-06-05 00:00:00 Partnerskap och adoption, m.m. 9A662991-D648-43C4-9A6C-C57EE4094246 46 ULF NILSSON (fp) fp Herr talman! I dag ska vi fatta ett beslut som i första hand handlar om barn och deras rätt till en bra uppväxtmiljö. Det är barnens bästa vi har för ögonen. Jag vill genast säga att det är min starka överty- gelse att ett ja till dagens förslag om att homosexuella ska få prövas vid adoptioner är förenligt med att se till barnets bästa. Om jag hade känt den minsta oro för att barn skulle råka illa ut hade jag låtit principen om likhet inför lagen stå tillbaka för att värna barnet. Synen på vad en normal familj och normalt för- äldraskap är varierar, som alla vet, i olika historiska miljöer. När t.ex. gymnasieelever i dag läser en ro- man där en flicka för bara några årtionden sedan kunde bli tvungen att gifta sig för att hon var med barn förstår de inte riktigt vad som menas. Det verkar helt obegripligt när man hör talas om att kvinnor så sent som på 30-talet i Sverige sades upp från arbetet om de fick barn - för att inte tala om det helt omöjliga i att en ensam pappa skulle ta hand om sitt barn. När jag var liten var det fortfarande många som skämdes för att berätta att deras föräldrar var skilda. I dag har vi vant oss vid att familjer kan se olika ut, och vi vet att barn kan få en kärleksfull uppväxtmiljö både med ensamstående föräldrar och i traditionella familjer. På samma sätt är det med synen på homosexuella och barn. För bara tio tjugo år sedan tror jag inte att ens de mest fördomsfria tänkte tanken att homosexu- ella skulle kunna ha barn. Jag vill ärligt säga att jag i varje fall inte tänkte den tanken. I takt med att värderingarna i samhället blir mer öppna för olika sätt att leva ändras också de självklara värderingarna. Fler människor vågar leva som de själva vill. Till sist ställer sig alltfler människor frå- gan: Varför är det egentligen så självklart att en ho- mosexuell person inte ska kunna duga som förälder? Har i själva verket inte många homosexuella redan varit bra föräldrar, även om de officiellt inte talat om sin läggning. Vi är alltfler som har ställt frågan varför man ska hålla fast vid en invand värdering utan att moraliskt och intellektuellt pröva den. Finns det egentligen några moraliska eller intellektuella skäl till att homo- sexuella inte skulle kunna vara föräldrar? I Folkpartiet har denna process pågått i ett antal år med debatt, dialog och stor respekt för olika åsikter. Ett liberalt parti som Folkpartiet har ju en lång tradi- tion av att utgå från tolerans och av att bedöma män- niskor som individer i stället för att utgå från grupp- tillhörighet. Av den anledningen och i den traditionen har Folkpartiet genom åren arbetat för att avskaffa skilda typer av diskriminerande lagstiftning mot olika grup- per, bl.a. mot homosexuella. Det var en liberal justi- tieminister som en gång i tiden lade fram lagförslag om att avskaffa brottsbeteckningen på homosexuali- tet. I den traditionen tillstyrkte vi med öppna ögon den statliga utredning om barn i homosexuella famil- jer som tillsattes för några år sedan. När utredningen så småningom blev klar och föreslog att homosexu- ella skulle få prövas som adoptivföräldrar beslutade Folkpartiets landsmöte med betryggande majoritet att ställa sig bakom det förslaget. För mig som liberal är det naturligt att alltid utgå från individen och det enskilda fallet. Då blir det också naturligt att i samband med adoption utgå från den individ som vill adoptera och inte i förväg ute- sluta en hel grupp. Det vore ju, herr talman, detsam- ma som att säga att samtliga homosexuella, utan undantag, är sämre adoptivföräldrar än heterosexuel- la. Om man ser till barnets bästa borde väl det riktiga vara att pröva vilka som verkar ha de bästa förutsätt- ningarna att ta hand om ett barn. Ingen människa har ju någon rätt att adoptera, vilket flera har sagt tidiga- re. Det gäller både hetero- och homosexuella. Men alla ska kunna prövas. De tre vanligaste argumenten mot dessa adoptio- ner har varit att experterna säger nej, att internatio- nella adoptioner skulle försvåras och att människor- nas fördomar skulle göra det svårt för barnen. När det för det första gäller experterna kan man faktiskt inte säga att de är emot att homosexuella ska få adoptera. Olika myndigheter, remissinstanser och organisationer har visserligen kommit till olika slut- satser, och en del är negativa. Men det är slående att de som särskilt har forskat kring barn i homosexuella miljöer - de som verkligen kan betraktas som åt- minstone vetenskapliga experter - säger med övervä- gande majoritet ja till att utöka denna adoptionsmöj- lighet. Den statliga kommittén om barn i homosexuella familjer har gått igenom forskning som finns på om- rådet och kommit fram till att det inte är motiverat att utesluta homosexuella som tänkbara adoptivföräldrar. Samma slutsats som kommittén har kommit fram till ger de internationella forskarna Gillian Dunne, Nanette Gartrell m.fl. uttryck för i en DN-artikel för några veckor sedan. De har ägnat många år åt avance- rade akademiska studier kring barn i homosexuella familjer. Där står: "Det är värt att notera att ingen av studierna påvisar att barn till homosexuella har en sämre psykodynamisk utveckling än andra barn. . Homosexuellt föräldraskap är förenligt med ett ut- märkt liv för barnen." När det gäller experterna skulle jag tvärtom mot vad som har sagts här vilja säga att just de som sär- skilt studerat barn i homosexuella familjer ger oss mycket goda argument för att säga ja till dagens lag- förslag. Däremot har en övervägande del av de re- missinsanser här i Sverige som har sagt nej trots allt sagt jag till s.k. styvbarnsadoptioner. Alla de som hänvisar till de svenska remissinstanserna borde åt- minstone ta intryck av den tanken. Därför kan jag inte förstå att t.ex. Kristdemokraterna inte accepterar den begränsade adoptionsmöjlighet som de flesta svenska remissinstanser talar om. Det andra argumentet gäller internationella adop- tioner. Här har ett missförstånd levt kvar ända sedan debatten började. Många har sagt att länder med and- ra värderingar skulle sluta att tillåta att svenskar ad- opterar barn från andra länder. Så är det inte alls. Det är förvisso många länder som inte vill lämna barn till homosexuella. Men det har inte kommit svar - utom från Lettland - som tyder på att heterosexuellas ad- optioner på något sätt skulle komma i fara om Sveri- ge ändrar lagen. Självklart har givarländerna rätt att om de vill endast lämna barn till heterosexuella ad- optivföräldrar. I början kommer en hel del länder säkert att göra så. Men myten om att nuvarande svenska möjligheter att adoptera skulle försämras kan alltså glömmas bort. Det är helt enkelt inte så. Det tredje gäller fördomarna. Många människor säger i debatten att de i och för sig inte har något emot att alla prövas men att fördomarna gör det svårt för barnen. Med det resonemanget skulle man kunna utesluta väldigt många grupper som på något sätt är annorlunda: ovanlig hudfärg, ovanlig religion, osv. Men är det verkligen bra för människorna och barnen att staten konserverar fördomar? Dessutom förändras inställningen till homosexuella nu väldigt fort. Det är någonting som jag tror att många riksdagsledamöter som varit ute på besök i skolklasser har upptäckt. Utvecklingen går snabbt även i andra länder. Ho- mosexuellas adoptioner tillåts i många delstater i USA, i Kanada och Nederländerna. I Danmark, Island och Norge tillåts styvbarnsadoption för registrerade partner. I alltfler länder diskuteras också homosexu- ellas adoptioner. Det är ingen specifik isolerad svensk debatt vi har i den här frågan. Herr talman! Det har i den här debatten ibland fö- rekommit övertramp - jag tänker nu inte på debatten i kammaren, utan genom åren - från båda hållen. Jag vill verkligen betona att jag och mina liberala vänner som stöder förslaget ärligt respekterar att det finns olika åsikter. Jag anser inte att alla som är emot ho- mosexuellas adoptioner är moraliserande mörkermän. Jag förväntar mig också att de som är emot min åsikt inte betraktar mig som en extrem moralupplösare. Hela den här frågans utveckling hänger så mycket ihop med olika traditioner, kulturer och historiska sammanhang. Man måste helt enkelt respetera att människor har olika uppfattning. Frågan handlar inte i första hand om vuxna män- niskors rätt. För mig är det visserligen en självklar utgångspunkt att människor ska ha rätt att välja sin livsstil fritt så länge de inte skadar någon annan. Men det är som sagt inte den principen det handlar om när det gäller homosexuellas rätt att prövas för adoption. Det handlar om att alla barn som lämnas till adoption ska ha rätt att få alla kärleksfulla tänkbara föräldrar prövade. Det är inte rätt mot barnen att i förväg ute- sluta någon grupp. För Folkpartiet har den individuella utgångs- punkten tillsammans med utredningens välavvägda slutsatser varit utslagsgivande när vi som parti har bestämt oss för att säga ja till att homosexuella ska få prövas som adoptivföräldrar. När vi ställde de svåra frågorna mot invanda föreställningar blev till sist det enda logiska svaret för de flesta av oss: Ja, lagen ska inte utesluta någon grupp. Herr talman! Med det yrkar jag för Folkpartiets del bifall till utskottets förslag i betänkandet. 0542573140300 N 2010-01-01 00:00:00 156472 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09120/#anf46