2348415 GP09120 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:120 Onsdagen den 5 juni 2001/02 120 2002-06-05 00:00:00 Partnerskap och adoption, m.m. AD8BAFF8-E4E1-4957-B6D4-A544009F8910 32 AGNE HANSSON (c) c Herr talman! Lagutskottets majoritet ställer sig bakom regeringens förslag att registrerade partner, förutsatt att de har fyllt 25 år, ska ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar. I Centerpartiets parti- motion föreslår vi att alla som har uppnått myndig ålder ska få denna rätt. Det finns, som vi ser det, ingen anledning att frångå myndighetsåldern när det gäller adoption. Det är ett föråldrat synsätt att tro att myndiga per- soner inte anses mogna att fostra barn. Barn mår bra av att ha unga föräldrar. Det bör snarare uppmuntras än förhindras. Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till min reservation nr 11 under punkt 17 i betänkandet som innebär att regeringen bör ta initiativ till en änd- ring av lagen så att alla myndiga personer har rätt att prövas för adoption. I övriga 16 punkter ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag. Herr talman! När lagutskottet 1999 genom ett till- kännagivande begärde hos regeringen att adoptions- lagstiftningen skulle ses över var det mot bakgrund av att tiotusentals barn lever i en otillfredsställande rättslig situation. Det rör framför allt barn till biolo- giska föräldrar som lever i partnerskapsförhållanden. Barn i sådana situationer har ingen juridisk trygghet vare sig ekonomiskt, socialt eller rättsligt. Det kan inte vara till ett barns fördel. Utifrån grundsynen att det är barnens bästa som ska vägleda vår lagstiftning kom denna utredning till stånd, och förslag ligger nu om att dessa barn får sin rättsliga trygghet klarlagd. Det är bra. Frågan om partnerskap och adoption har diskute- rats länge och intensivt. Det är inte alltid lätta avgö- randen. Det är med ödmjukhet som jag har nalkats mitt ställningstagande. För mig har följande principer varit vägledande. Det gäller också Centerpartiets ställningstagande i den här frågan. För det första är det barnens bästa som ska prägla utformningen av adoptionslagstiftningen. Då är det inte i första hand vuxna som har rätt till barn, utan det är barnens behov och uppväxtmöjligheter som ska gälla vid bedömningen av en adoptionssituation. För det andra är utgångspunkten alla människors lika rätt och värde. Då är det svårt att undvika diskri- minering om man inte låter alla få bli prövade som adoptivföräldrar oavsett kön, sexuell läggning eller vad det nu kan vara. Jag tycker att man rätt snart kommer till den slutsats som både utredningen och utskottets majoritet har dragit, nämligen att alla ska få bli prövade om de är lämpliga som adoptivföräldrar. Men det innebär inte att man med automatik kan få bli adoptivförälder vare sig man är heterosexuell eller homosexuell. Jag kan ha respekt för dem som tycker att det är svårt att ta ställning i denna fråga och att inte alla kommer till den slutsats som utskottets majoritet gör. Men jag tar mycket illa vid mig när vissa i debatten framställer det som om de har monopol på samveten och samvetsfrågor och tror att det bara de som är emot som kan avgöra vad som är barnens bästa i alla situationer. Det låter precis som om vi som är för förslaget skulle tvingas rösta mot vår övertygelse och gör det för att vi struntar i barnens bästa, sviker bar- nen och är fullständigt samvetslösa. Så är det ju inte. Jag anser att det förslag som ligger är till fördel för barnens bästa, annars skulle jag aldrig rösta för det. Men jag dömer inte ut dem som röstar emot som samvetslösa. Jag är övertygad om att detta är rätt, men jag dömer inte ut dem som är emot som mani- pulerade mot sin vilja vare sig av någon lobbyorgani- sation eller av någon partipiska. Jag har vägt argu- menten och kommit till den slutsats jag gjort. Låt mig ta ett exempel utifrån bilden om barnens bästa. Det råder faktiskt enighet en bit på vägen mot den punkt där majoriteten landar i betänkandet. Samtliga utskottets ledamöter anser att det finns skäl att över- väga en ordning som innebär att homosexuella par ska kunna bli prövade som vårdnadshavare i de fall då ett barn vuxit upp med sin biologiska förälders partner och den biologiske föräldern avlider eller av annat synnerligt skäl inte kan ha vårdnaden om bar- net. Den möjligheten finns ju för övrigt redan i dag. Att bara överväga är möjligen ett steg bakåt på vägen. Men om man stannar där och inte accepterar ad- option i en sådan situation, är barnet fortfarande lika rättslöst som det är i dag. Det har ingen juridisk rätt till trygghet ekonomiskt, socialt eller rättsligt. De barn som lever med två vårdnadshavare som är ho- mosexuella blir alltså, med motståndarnas argument, utsatta gentemot kamrater på samma sätt som de barn som lever i ett adoptionsförhållande med sina homo- sexuella föräldrar eller adoptivföräldrar blir. Att neka dessa barn till homosexuella vårdnadshavare deras fulla rättsliga trygghet anser jag inte vara till barnens bästa. Varför ska ett barn som har ett homosexuellt par som vårdnadshavare inte ha samma rättigheter som ett adoptivbarn? Det kan jag inte förstå. Något mer inkonsekvent har jag svårt att tänka mig. Herr talman! Tiderna förändras, och ibland går det snabbt. Jag tror inte att någon som deltog i debatten i denna kammare när vi för fyra år sedan diskuterade initiativet till utredningen, då bedömde att vi skulle hamna där vi är nu med slutresultatet. Attityder för- ändras, och förhållningssätt ändras. Det är skönt att veta, men det kan vara jobbigt att ompröva. Till viss del handlar det om skillnader i synen mellan genera- tioner. Därvid har jag alltid haft stor lyhördhet för de yngre generationerna. De är framtiden, och det är hoppfullt. Låt mig i det sammanhanget kommentera de far- hågor som rests mot förslaget om att barn som växer upp i homosexuella familjer skulle vara särskilt ut- satta gentemot sina kamrater och sin omgivning, särskilt barn som adderar ytterligare ett annorlun- daskap till något annat. Med det fördomsfria förhåll- ningssätt som den yngre generationen har till homo- sexuella kommer detta, i det fall det nu är ett pro- blem, att bli allt mindre och försvinna i framtiden i takt med att detta förhållningssätt gentemot homo- sexualitet anammas mer och mer av gemene man. Även det talar för att beslutet nu bygger för framti- den. Samma sak gäller beträffande farhågorna som re- ses för att de internationella adoptionerna ska upphö- ra. Även här tror jag att attityder i många länder till homosexuella och homosexuellas förhållande till barn håller på att förändras i positiv riktning, vilket inne- bär att såväl nya som gamla länder inom en snar framtid kan bli aktuella som ursprungsländer. För övrigt har ju enbart ett av 17 ursprungsländer sagt definitivt nej till partnerskapsadoptioner. Herr talman! Det är dags att gå till beslut i en frå- ga som debatterats mycket. Det är dags att ge rätt- strygghet åt tiotusentals barn som i dag inte har den tryggheten. Det är mindre dramatiskt än vad många försöker göra det till. Det är ett beslut i tiden. 0274710563201 N 2010-01-01 00:00:00 156458 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09120/#anf32