<anforande>
<dok_hangar_id>2348415</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:120 Onsdagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Folkhälsofrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4D301533-1665-4517-BBED-5E0B350AC2D1</anforande_id>
<anforande_nummer>143</anforande_nummer>
<talare>RONNY OLANDER (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har motionerat ett antal gånger
om koloniträdgårdar och lokal odling. Senast den 6
mars i år försvarade jag en sådan motion här i kam-
maren, men då var det miljö- och jordbruksutskottet
jag resonerade med.
Den motion jag försvarar här i dag, So593, är
inom samma härad fast nu mera med betoning på
folkhälsan, något som förresten i dag känns extra
aktuellt i belysning av diskussionerna om vad vi kan
göra åt långtidssjukskrivningar och ohälsa, ett område
där jag har ett djupt engagemang.
Dagens motion har jag lagt fram tillsammans med
kolleger som också har engagerat sig i dessa viktiga
frågor under många år. I motionen har vi hänvisat till
undersökningar som beskriver naturens och trädgår-
darnas betydelse för hälsa och livskvalitet. Det finns
studier som visar att när det gäller livsstil och miljö så
har rekreation och fritid den allra största inverkan.
Särskilt värdefullt är det med naturbaserade aktivite-
ter och miljöer som friluftsliv och trädgård. Träd-
gårdsskötsel ger fysisk, psykisk och social stimulans
och aktivitet och har därför stor inverkan på vårt
hälsoläge. Därför tycker jag det är utmärkt att det är
så många som ägnar sig åt just trädgårdsskötsel: 70 %
av den vuxna befolkningen arbetar i trädgården åt-
minstone någon gång om året och 40 % gör det mer
än 20 gånger per år. Av dem som bor i någon tätort är
det ungefär hälften som har tillgång till en egen träd-
gård.
Men även bland dem som bor så att de inte själva
har någon trädgård finns det många som har ett stort
trädgårdsintresse och gärna skulle vilja ha någonstans
att odla trädgårdsväxter. Många av dem skulle aldrig
kunna köpa en villa med trädgård. Det kostar ju som
alla vet minst ett par miljoner kronor, i alla fall i stor-
städerna.
Då är det bra att det finns ett fastställt miljökvali-
tetsmål som heter "God bebyggd miljö" som bl.a.
innefattar att det ska finnas möjlighet till lokal odling
i den byggda miljön. Mindre bra är att det nyligen
fattade riksdagsbeslutet om hur miljömålen ska börja
uppnås inte säger något alls om hur möjligheter till
lokal odling ska åstadkommas, om man nu inte läser
in detta i att "program och strategier behöver utveck-
las bl.a. för hur grönområden skall tas till vara".
I regeringens nu aktuella skrivelse 2001/02:173
En samlad naturvårdspolitik står det bl.a. att "gröna
områden i form av parker och trädgårdar . kan ha
stor betydelse ur naturvårdssynpunkt" och att "exem-
pelvis koloniträdgårdarna kan vara värdefulla som en
länk mellan stad och land".
Nationella folkhälsokommittén har gått ett steg
längre och formulerat en uppmaning till kommunerna
att öka möjligheten att odla själv. Kommittén har
uppmärksammat värdet av att trädgårdsodling innebär
fysisk aktivitet och även noterat att koloniträdgårdar
kan skapa social gemenskap. Möjlighet till odling är
särskilt viktig för de grupper som inte har tillgång till
fritidshus, menar kommittén.
I sitt utlåtande över vår motion 2001/02:So593
hänvisar socialutskottet till regeringens kommande
förslag till åtgärder för att förbättra folkhälsan. Jag
utgår från att Folkhälsokommmitténs insikter om
trädgårdsodlingens betydelse kommer att ge avtryck i
regeringens förslag och att vi här i riksdagen då kan
fatta beslut som innebär att regeringen ger ett konkret
uppdrag till de statliga myndigheterna att på olika sätt
se till att kommunerna antar Folkhälsokommitténs
utmaning om möjlighet att odla själv på allvar och
samtidigt uppfyller miljökvalitetsmålet om möjlighe-
ter till lokal odling.
Det behöver inte vara alltför svårt att uppnå dessa
mål. Koloniträdgårdar har vi ju haft i mer än hundra
år i vårt land, och det är ingen tvekan om att det finns
plats för fler. Jag har själv sett att det nu anläggs ett
litet kolonistugeområde på Årstafältet här i Stock-
holm, bara ett par kilometer från innerstaden. Så visst
går det att åstadkomma. Det enda som behövs är att
statsmakterna ställer upp med tydliga råd och anvis-
ningar och börjar tala i klartext om att detta är ett
kommunalt ansvar.
Fru talman! Även om jag självklart helst hade sett
att min motion hade tillstyrkts, börjar jag ändå se
tecken på att vår envetenhet ger effekt. Medvetenhe-
ten om sambandet mellan lokal odling och folkhälsa
ökar. Bland andra gör Folkhälsokommittén goda
ansatser. Jag, mina medmotionärer och den organise-
rade koloniträdgårdsrörelsen kommer hur som helst
inte att ge oss förrän vi nått ända fram.
Jag vill därmed också yrka bifall till förslaget i ut-
skottets betänkande.
Jag lägger märke till att när man nämner just ko-
loniträdgårdens betydelse ur ett folkhälsoperspektiv
eller ur andra aspekter får man oftast ett litet leende,
ända tills man påtalar hur många, uppemot 40 000,
som är engagerade i just denna rörelse. Det har ett
stort värde, inte minst, som jag sade tidigare, ur folk-
hälsoperspektivet. Så egentligen skulle jag vilja ställa
en mycket kort fråga till utskottets föredragande,
Kent Härstedt. Socialutskottet är ett av de utskott som
berörs av de här frågorna. Är detta en stor och viktig
fråga för er? Det skulle vara intressant om Kent
Härstedt ville säga någonting om det.
</anforandetext>
<intressent_id>0875425244515</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>156569</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09120/#anf143</protokoll_url_www>
</anforande>
