<anforande>
<dok_hangar_id>2348415</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:120 Onsdagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Mål och inriktning för det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FDA96067-902D-4464-9B3C-EB4908F31FB9</anforande_id>
<anforande_nummer>130</anforande_nummer>
<talare>BERIT ADOLFSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill också tacka Tanja Linderborg
för ett utmärkt kvinnligt ledarskap. Hon kan vara ett
föredöme både för män och kvinnor. Tack för de ord
som även gällde mig.
Fru talman! Den sista debatten för denna mandat-
period inom konsumentpolitiken handlar om rege-
ringens skrivelse om mål och inriktning för det
svenska arbetet med konsumentfrågor i EU.
Hela idén med EU är ju att stimulera den inre
marknaden. Under denna period har jag sett EU-
direktiv av olika slag som direkt verkar som käppar i
hjulet på denna marknad. Man kanske kan misstänka
att t.ex. e-handels- och distansköpsdirektiven mer är
till för att stoppa marknaden för länder utanför EU.
På annat sätt kan inte jag tolka det otroligt sofistike-
rade sättet att bjuda med armbågen. I det avseendet
har jag en diametralt annan åsikt än Tanja Linder-
borg, men jag går inte in i polemik i den frågan.
Övergripande frågor i propositionen är harmonise-
ring, tillsyn och inflytande. I vissa fall är Socialde-
mokraterna för en harmonisering. I andra fall ska
minimiregler gälla.
Nåväl, fru talman, ärendet gäller nu det svenska
arbetet med att implementera svenska lagar i EU.
Detta är frågor som man fortsättningsvis får diskutera
i EU-parlamentet. Vi har att ta ställning till betänkan-
det LU28, där sju motioner med sammanlagt 32 mo-
tionsyrkanden behandlas. Därutöver behandlas två
gamla yrkanden. Samtliga yrkanden avslås.
Jag vill yrka bifall till reservation nr 1 men står
naturligtvis bakom de andra moderata reservationer-
na.
Jag vill redovisa vårt ställningstagande när det
gäller de mål och inriktningar som Sverige ska driva i
EU. Utskottet har avvisat vårt yrkande i L29. Vi kriti-
serar där konsumentpolitiken på det nationella planet,
som syftar till att styra köparnas val, en strategi där
konsumentens egen kapacitet förringas och där varor
och tjänster fördyras. Vi menar att människor måste
ges utrymme att själva fatta beslut om sin konsum-
tion. Vi vill öka den konkurrensutsatta sektorn, vidga
området för privat näringsverksamhet, avveckla of-
fentliga monopol och minska offentligt ägande i nä-
ringslivet. Därutöver anser vi att skattesänkningar
ökar köparens disponibla inkomster och att avregle-
ringar stimulerar marknaden. Det är den viktigaste
anledningen till att EU över huvud taget har kommit
till. Nu drivs en konsumentpolitik, anser jag, som
motverkar den idén. Förhoppningsvis kommer en
annan majoritet i EU att driva en sådan politik som
stimulerar den inre marknaden, inte stryper den.
Vi hade en liknande motion i november, men då
gällde det nationen. Nu gäller det hela EU. Då är det
inte så konstigt att vi har samma argument. Naturligt-
vis ska det finnas lagar som styr handel, dvs. köpande
och säljande. Det har vi, och det har man i EU.
Det bästa som kan hända köparna är att det mål
uppfylls som innebär att köparna ska få information
och utbildning så att de kan hushålla med sina pengar
och vet vilka lagar som gäller. Då faller de andra
bitarna på plats - inflytandemålet, hushållningsmålet,
säkerhetsmålet och miljömålet. Kan det vara så att
man anser att svenskarna och européerna inte är ka-
pabla att ta emot utbildning och information eller att
de inte ska kunna hushålla med sina egna medel? Vi
moderater tror, eller snarare vet, att svenska folket
klarar detta eller kommer att klara det om man får
utbildning i privaträtt. I Europa är det säkert lika bra
ställt med förståndet. Då är det som att skjuta mygg
med kanoner att driva detta mastodontkomplex i EU.
Se till att lagarna är gemensamma och lätta att förstå!
Då klarar européerna detta.
Fru talman! Jag började med att redovisa de di-
vergerande uppfattningar som regeringen har vad
gäller harmonisering och minimiregler. Ibland, när
det passar, stöder man en harmonisering som beräk-
nas utgå från den svenska inställningen till tingens
ordning. Annars ska det vara minimiregler. För detta
ändamål ställer sig majoriteten bakom inriktningen på
regeringens arbete, att harmoniseringsgraden ska
bedömas från fall till fall. Blir vi inte utskrattade då
blir vi väl aldrig det.
Vad sedan gäller konsumentinflytandet kan man
fråga sig: Hur ska det bildas många konsumentorga-
nisationer? Är det meningen att alla blommor ska
blomma i konsumentinflytandet? Har fria konsu-
mentorganisationer inflytande i EU? När lagutskottet
var på besök hos konsumentavdelningen i EU hade
man särskilda konsumentinformatörer som reste runt
till kommande medlemsstater för att stävja att rege-
ringarna var inblandade i konsumentorganisationerna.
Konsumentverket kan hävda regeringens mening men
är ingen konsumentföreträdare, anser jag.
Av vår motion L29 framgår att vi vill att konsu-
mentorganisationerna ska få finansiellt stöd av staten.
Detta gör dem varken bundna eller beroende. Natur-
ligtvis ska alla organisationer ha lika stöd, och något
sådant är vi inte vana vid i Sverige.
Fru talman! Jag väljer att ta bort lite grann i mitt
anförande, för att jag tycker att vi ska göra annat i
kväll än att stå i talarstolen.
Reservation nr 7 handlar om konkurrensens bety-
delse för konsumenterna. I skrivelsen säger man att
Sverige ska verka för att Europas konsumenter ska
erbjudas ett brett utbud av varor och tjänster av god
kvalitet till konkurrenskraftiga priser. Med tanke på
vad jag hittills har utrönt om majoritetens intentioner
kan jag inte göra annat än att hålla tummarna.
Vi har i vår motion visat på ett sätt att lyckas. Den
bästa garantin för att konsumenter ska få så bra varor
och tjänster som möjligt till rimliga priser är - hör
och häpna - konkurrens. Det har Sverige fått lära sig
den hårda vägen. Vi har den sämsta konkurrensen och
de högsta priserna.
Utskottets majoritet kan inte se att det skulle före-
ligga någon avgörande motsättning mellan motionä-
rernas uppfattning och den skrivelsen. Den lilla skill-
naden gäller ord och handling. Att öka konkurrensen
är inte något kännetecken när det gäller inställningen
hos majoriteten. Matvarupriserna i Sverige är ett
bevis så gott som något.
Jag hoppar vidare över en del saker och avslutar
så här:
Med detta, fru talman, har jag redovisat några av
våra moderata synpunkter på regeringens skrivelse
om mål och inriktning för det svenska arbetet med
konsumentfrågor i EU. Vi stöder naturligtvis alla våra
moderata reservationer, men för att ransonera kam-
marens tid i denna ljuva sommartid yrkar jag bifall
bara till nr 1.
Jag tackar för arbetet under denna mandatperiod
och önskar alla lycka till i framtiden oavsett om det
blir här i riksdagen eller utanför.
</anforandetext>
<intressent_id>0456070504608</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>156556</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09120/#anf130</protokoll_url_www>
</anforande>
