<anforande>
<dok_hangar_id>2348415</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:120 Onsdagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Mål och inriktning för det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>943231F2-A6D4-4CBD-B288-FF8737352D2B</anforande_id>
<anforande_nummer>129</anforande_nummer>
<talare>TANJA LINDERBORG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag hade gärna önskat att vi hade haft
möjlighet att votera om det förra ärendet nu, men det
har vi inte. Många står i kö och vill komma upp i
talarstolen i flera andra ärenden, och jag ska göra vad
jag kan för att försöka förkorta mitt inlägg.
Under en tidsrymd av drygt sex månader har lag-
utskottet haft förmånen att få diskutera något som rör
oss alla, och det är konsumentpolitik. Jag kan bara
konstatera att konsumentministern inte har deltagit i
en enda debatt som vi har haft. Det tycker jag är högst
anmärkningsvärt, ja, t.o.m. häpnadsväckande. Jag
tycker att det är nonchalant mot oss folkvalda och
Sveriges riksdag, särskilt med tanke på att konsu-
mentministern också är demokratiminister.
Nu har vi Karin Jeppsson här, och hon får som
alltid vara ställföreträdande konsumentminister. Det
tycker jag inte är dåligt. Tvärtom tycker jag att det är
alldeles utmärkt, för Karin Jeppsson besitter nämligen
en oerhört stor kompetens på detta område. Hon är
dessutom engagerad och påläst. Karin är också de-
battglad.
När vi nu efter åtta år går skilda vägar för att göra
annat i livet vill jag från mitt innersta tacka dig, Ka-
rin, för ett oerhört stimulerande samarbete. Jag önskar
dig allt gott i ditt nya liv. Jag ser framemot att lite
längre fram kunna utbyta odlingstips via nätet med
dig.
Jag vill naturligtvis också tacka Berit Adolfsson,
Viviann Gerdin, Ana Maria Narti och Kjell Eldensjö
för alla roliga debatter vi har haft. Tillsammans med
flera av er har jag också haft reservationer, så i många
stycken har vi samma uppfattning när det gäller kon-
sumentpolitiken.
Detta är egentligen en oerhört viktig debatt. Den
konsumentpolitik som regeringen avser att föra i EU
får konsekvenser för vårt dagliga liv, eftersom vi alla
är konsumenter.
Nu konstaterar jag att regeringen lägger om kur-
sen när det gäller konsumentpolitiken. Det går inte att
dra någon annan slutsats när man läser skrivelsen.
Det gör regeringen i strid med vad en enig riksdag
flera gånger tidigare har uttalat, i strid med Konsu-
mentpolitiska kommitténs uttalade vilja och i strid
med konsumentorganisationerna. Nu överges princi-
pen om minimiregler, och man öppnar för en harmo-
nisering.
Ett centralt syfte med principen om minimiregler
är ju att de enskilda medlemsländerna ska kunna
erbjuda sina konsumenter en högre skyddsnivå om de
skulle vilja det. Att regeringen och utskottsmajorite-
ten nu är beredd att frångå den principen är knappast
en fördel för konsumenterna.
En fråga som hör ihop med frågan om minimi-
regler är frågan om ursprungslandsprincipen. Jag vill
uppehålla mig lite grann vid det. Jag vill först poäng-
tera att handeln på Internet befinner sig i ett upp-
byggnadsskede. Den utgör bara en begränsad del av
den totala handeln. Men med Internet har det öppnats
en möjlighet för oss konsumenter att på ett enkelt och
snabbt sätt köpa varor och tjänster på distans av både
svenska och utländska näringsidkare. Det finns
mycket som tyder på att e-handeln har en jättestor
potential, och den kan förväntas öka de närmaste
åren.
Den elektroniska handeln aktualiserar frågeställ-
ningar ur konsumentskyddssynpunkt. Eftersom rege-
ringen inte har tagit ställning till ursprungslandsprin-
cipen och heller inte problematiserat den i skrivelsen
verkar det inte som om regeringen har några invänd-
ningar. Jag befarar att regeringen i det fortsatta arbe-
tet i EU kommer att överge effektlandsprincipen, som
till dags dato har varit förhärskande inom svensk
konsumentpolitik.
Vi kan fråga oss vilka betänkligheter man har som
konsument när det gäller ursprungslandsprincipen. Jo,
principen innebär att näringsidkaren kan nöja sig med
att följa konsumenträtten i det egna landet även om
han eller hon bedriver marknadsföring och försäljning
i de övriga medlemsländerna, eftersom hela EU
kommer att betraktas som en enda stor konsument-
marknad. Om vi gör en intresseavvägning mellan
näringsidkaren och konsumenten är det inte så svårt
att se att denna princip är mycket mer fördelaktig för
näringsidkaren än för konsumenten.
Ponera att jag skulle vilja köpa en tröja. Jag gör
det genom att koppla upp mig på nätet. Jag hittar den
tröja jag vill ha. Näringsidkaren har sin verksamhet i
Frankrike. Jag beställer tröjan. Det som är utmärkan-
de för elektronisk handel och för postorder är att
konsumenten - i detta fall jag - inte har möjlighet att
fysiskt undersöka varan före köpet. När jag inte köper
varan i en affär löper jag en risk att köpa en vara med
en defekt eller att varan inte alls är som jag hade tänkt
mig.
Hur ska jag då veta att det inte är den svenska
konsumenträtten som gäller? Jag kanske kan ana mig
till att det är så. Men om jag hade köpt tröjan i en
affär i Sverige eller på postorder i Sverige och det
skulle vara något fel vet jag med säkerhet att det är
den svenska konsumenträtten som gäller. Det blir
alltså två parallella rättsliga institut som jag som
konsument måste hålla reda på i fortsättningen om
man överger den princip jag pratade om. Det finns ett
för fysisk handel och ett för handel på Internet.
Detta tror jag dessutom kan komma att inverka
hämmande på e-handeln, för man vågar helt enkelt
inte ta risken att handla på nätet.
Jag befarar också att ursprungslandsprincipen kan
bli besvärlig för Konsumentverket att hantera, efter-
som verket kommer att behöva utöva tillsyn i enlighet
med ett stort antal olika konsumenträttsliga system.
Vinner ursprungslandsprincipen ytterligare ter-
räng kommer det inte att vara meningsfullt för Sveri-
ges riksdag vare sig att upprätthålla eller stifta lag om
konsumentskydd som är bättre än i de andra med-
lemsländerna. Jag tycker också att ursprungsland-
sprincipen urholkar den demokratiska beslutsgången.
Konsumenterna behöver ett starkt konsument-
skydd inte för att de är värnlösa, Berit Adolfsson,
utan för att de har helt andra intressen än näringsidka-
ren. Regeringen anför visserligen att konsumentskyd-
det i EU ska ligga på samma nivå vid elektronisk
handel som vid traditionell handel, och Vänsterpartiet
är naturligtvis positivt till den ambitionen. Men vi
skulle ha önskat att regeringen i enlighet med de
uttalandena klart tog ställning för effektlandsprinci-
pen och principen om minimikrav på konsumenträt-
tens område. Nu har man inte gjort det. Vi har reser-
verat oss.  Därför yrkar jag bifall till vår reservation,
som rör den delen.
Ana Maria Narti kommer upp senare i debatten. I
Folkpartiets motion, som Vänsterpartiet har valt att
stödja, behandlas också vilka konsekvenser som ur-
sprungslandsprincipen kommer att få för den svenska
tryck- och yttrandefriheten. Tänk på det. Det är som
motionärerna hävdar ytterst problematiskt att upprätt-
hålla dessa friheter om ursprungslandsprincipen ska
vara vägledande.
Avslutningsvis vill jag bara rikta ett stort och
varmt tack till alla i det finaste bland fina utskott.
Tack, Anders Norin, för att du alltid så generöst har
delat med dig av din outsinliga kunskapsbank. Tack,
alla fantastiska tjänstemän i detta hus, som har un-
derlättat tillvaron för mig. Tack, alla talmän, för att ni
har behandlat oss med fast och varlig hand.
</anforandetext>
<intressent_id>0489462966700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>156555</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09120/#anf129</protokoll_url_www>
</anforande>
