<anforande>
<dok_hangar_id>2348414</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:119 Tisdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Handlingsoffentligheten i EU:s institutio- ner, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>45E1C71D-67EE-4986-B2C7-A9BBFD76CDBA</anforande_id>
<anforande_nummer>98</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Kenth Högström kommenterade den
tidigare debatten och anklagade Vänsterpartiet för
snäv nationalism. Det kräver trots allt några kom-
mentarer. Eftersom jag deltog i den debatten kände
jag mig något apostroferad.
Karl Marx tycker väl både Kenth Högström och
jag om lite grann. I alla fall tycker vi om honom. Han
myntade ju tesen "Proletärer i alla länder, förena er!".
Men han sade också någonting annat, nämligen att
proletariatets kamp är till formen nationell men till
sitt innehåll internationell. Det betyder att proletaria-
tet måste föra sin kamp utifrån sina nationella om-
ständigheter och bilda sina partier utifrån de förhål-
landen som råder i den egna nationella miljön. Sedan
kan de partierna samarbeta, men de kan egentligen
inte omvandlas till transnationella partier.
Egentligen kan man säga att den kommunistiska
internationalens diktat över partier på sätt och vis
stred mot denna marxistiska princip. Jag tror att den
andra internationalen, som nu lever kvar som socia-
listinternationalen, har haft ett något lösligare förhåll-
ningssätt till sina partier. Därför är det något märkligt
om Kenth Högström skulle kritisera oss för att vi
tycker att det var bra att den kommunistiska interna-
tionalen upplöstes och för att vi inte vill tillhöra något
liknande organ där den till formen nationella kampen
för arbetarnas väl och ve skulle kunna dikteras utifrån
av internationella organisationer.
Detta är också problemet med överstatlighet, som
jag har påpekat förut. Marx sade något annat också,
nämligen: Det folk är ej fritt som förtrycker ett annat.
Innebörden kan vi ju relatera till. När folk vill tvinga
på ett annat folk sin vilja uppstår det onekligen ett
demokratiskt problem. Det var det som jag ville peka
på.
Sedan tror jag att man ska akta sig för att se EU
som något enbart internationalistiskt projekt. Det är
naturligtvis ett samarbete inom en internationell regi-
on, nämligen Europa, men utåt uppträder EU ofta på
ett mycket egoistiskt sätt, på ett sätt som nästan skulle
kunna betecknas som neokolonialt i förhållande till
länder i tredje världen. Denna kritik måste också
hållas levande. Det är alltså oreflekterat och det är en
försköning att säga att EU är någon sorts allmänt
internationalistiskt projekt och att EU-motståndet då
skulle vara snävt nationalistiskt. Ett EU-motstånd kan
mycket väl innebära att man är för ett samarbete men
att man vill ha ett öppet samarbete och skapa någon-
ting som är solidariskt också med t.ex. tredje världens
fattiga folk.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>156365</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09119/#anf98</protokoll_url_www>
</anforande>
