<anforande>
<dok_hangar_id>2348414</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:119 Tisdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>EU:s framtidsfrågor och verksamheten i Europeiska unionen under år 2001 samt det</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8D7DBC9C-1EBC-4EA8-8890-93EE79BF830D</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>SÖREN LEKBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det var en märklig sammanfattning
av mitt inlägg.
Jag försökte använda det som Margot Wallström
sade till att understryka detta med att de nationella
parlamenten måste ta för sig och att vi som medlem-
mar i Europeiska unionen måste synas och höras. Vi
kan inte överlåta till diplomater i Bryssel, EU-
parlamentariker eller kommissionärer att sköta det. Vi
måste själva se till att det väcks debatt, att idéer föds
och att idéer utvecklas och blir till förslag. Det var det
som jag tänkte på och som jag försökte framhålla.
Jag tycker att vi glömmer bort det här. Vi talar
väldigt mycket om att Sveriges röst inte hörs numera
på den internationella arenan. Det tycker jag är non-
sens. Sveriges röst hörs mer än någonsin, och vi har
större inflytande än någonsin, men vi måste också
höras ljudligt i EU-samarbetet. Det var min utgångs-
punkt, och jag vill definitivt dementera påståendet om
att det skulle finnas dubbla agendor från regeringens
sida.
</anforandetext>
<intressent_id>0618583795602</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>156308</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09119/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
