2348414 GP09119 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:119 Tisdagen den 4 juni 2001/02 119 2002-06-04 00:00:00 EU:s framtidsfrågor och verksamheten i Europeiska unionen under år 2001 samt det 16F57EEE-A3BA-491B-BC32-50A662CA1EB3 4 MARIANNE ANDERSSON (c) c Fru talman! Först och främst vill jag yrka bifall till reservation nr 1 i UU10 och reservation nr 4 i KUU2, för att det ska vara gjort. Fru talman! Det är naturligtvis en utmaning att diskutera EU:s framtid och delvis historien, bl.a. ordförandeskapet, på tio minuter. Först vill jag säga att det finns en bred övergripande majoritet i större delen av frågorna. Det gäller t.ex. de frågor som har nämnts här om maktbalansen och att slå vakt om de små ländernas inflytande. Jag tänker beröra de reser- vationer vi har, inte alla men några, för att visa var vi vill gå längre eller där vi har en annan uppfattning. Jag börjar med att mycket kort kommentera UU10, där vår motion om riksdagens arbete med EU- frågor fått glädjande stöd av Moderaterna, Kristde- mokraterna och Folkpartiet. Den har också fått ett mycket kraftfullt stöd av Daniel Tarschys i dagens DN. Han ger där ganska svidande kritik mot hur rege- ringen hanterar EU-besluten. Riksdagens utskott måste komma in mycket tidi- gare i EU-arbetet. Det handlar om beredningen av vitböcker och grönböcker, att få upp aktuella frågor i den allmänna debatten, större öppenhet och att mins- ka misstron mot EU. I dag sker alltför mycket arbete på tjänstemannanivå, dolt för svenska parlamentari- ker. Vi tycker att regeringen borde lägga ökad vikt vid den tidiga förankringsprocessen, diskussioner med berörda utskott om vitböcker och samråd om tjänste- männens arbete i olika grupper så att fackutskotten har tidigt inflytande i utformningen av de nationella positionerna. Det har vi talat om många gånger. Fru talman! Centerpartiets politiska grundsyn ut- går från idéerna om livskraft, självbestämmande och livskvalitet. Vi tror på människors förmåga att själva skapa bara de får rätt förutsättningar och människors möjligheter att ta ansvar enskilt och tillsammans. Det ligger också till grund för vår syn på EU och EU:s framtid och den diskussion som pågår i konventet inför nästa regeringskonferens och som finns redovi- sad i vår reservation om övergripande frågor om EU:s allmänna inriktning. EU är ett projekt i rörelse, ett projekt som saknar slutmål. Att EU:s allmänna inriktning vägleds av en pragmatisk grundhållning är bra, men bara i kombi- nation med en tydlig viljeinriktning. Vi tycker att det saknas i majoritetens skrivning. Vi vill ha visioner för vad vi vill med den europeiska unionen. Annars blir det som när Alice i Underlandet frågade efter vägen och inte visste vart hon ville gå. Hon fick förstås svaret: Då spelar det ingen roll vilken väg du tar. Jag och Centerpartiet har en vision om ett smala- re, men effektivare, EU, där makten byggs underifrån och delegeras uppåt. Var besluten ska fattas måste avgöras av närheten till dem som berörs, men också av om det går att fatta beslutet på just den nivån. Vi vill utveckla EU för att möta Europas framtidsfrågor och de stora utmaningarna: utvidgningen, mil- jöproblemen, utvecklingen av utrikes- och säkerhets- politiken, den bristande folkliga förankringen samt den ökande högerpopulismen, som nu sätter sina tydliga spår i flyktingpolitiken. Just på det området måste Sverige vara en bromskloss i utvecklingen och stå på barrikaderna för humanitet. Målet måste vara ett EU i fred och säkerhet, hu- manism och demokrati omfattande hela Europa, dvs. nuvarande ansökarländer, inklusive Turkiet, men också länderna på Balkan. Vägen dit är lång. När det gäller Turkiet går utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter nu snarast i motsatt riktning. Men målet måste stå fast, och vår utrikespolitik inriktas på detta liksom på att EU ska visa ökad solidaritet med om- världen och vara en stark kraft när det gäller global fattigdomsutrotning och hållbar utveckling. Vi tycker att EU:s huvudsakliga ämnesområden ska vara frågor som inte kan hanteras lokalt, regionalt eller nationellt. Utskottsbetänkandet har enligt min mening en alltför försiktig inställning till en öppen, bred och ifrågasättande debatt om hur det framtida EU ska se ut. Jag hade gärna sett mer resonemang om hur vi kan säkra legitimiteten genom att bygga makten under- ifrån och delegera uppåt. I vår reservation för vi också ett resonemang om federalism, som jag gärna vill citera. "Tanken om en författning byggd underifrån ut- trycks ofta i termer av federalism. Frågan om federa- lism handlar ytterst om huruvida samarbetet i huvud- sak ska vara mellanstatligt eller överstatligt. EU upp- visar i dag en natur där båda formerna för beslut blandas. Mellanstatlighet kan uppfattas som den mer demokratiska samarbetsformen, med vetorätt hos varje deltagande part. Detta kan leda till, vilket sker ofta, att förhandlingar förs i slutna rum. Mycket talar för att inslag av överstatlighet bidrar till ökad öppen- het och underlättar delaktighet. Det är beklagligt att begreppet federalism används på olika sätt i debat- ten." Vi förespråkar en fortsatt blandform mellan dessa beslutsformer. Vår vision är också ett medborgarnas Europa, vilket måste innebära att fler av unionens medborgare har möjlighet att läsa, förstå och ge syn- punkter på unionens grundläggande dokument. Det måste innebära att beslutsfattare är möjliga att identi- fiera och utkräva ansvar av. En konstitution för den europeiska unionen skulle bidra till detta. En klarare och tydligare maktfördelning mellan institutionerna skulle också bidra till en bättre förståelse bland med- borgarna. EU-kommissionen ska vara fördragens väktare, den verkställande kraften och en tjänsteman- naorganisation. Vi tycker att både ministerråd och parlament ska ha initiativrätt. Fru talman! En levande demokrati förutsätter för- utom öppenhet och insyn också levande debatt och att människor känner samhörighet med varandra. Bristen på arenor för människor att mötas, debattera och samverka på är ett problem. Det är farligt att fri- koppla de politiska institutionerna från gräsnotsnivån, så som fallet riskerar bli med europeiska institutioner som inte motsvaras av gränsöverskridande nätverk bland medborgarna. Det folkliga motstånd som vi har sett bl.a. i Göteborg visar oss att människor känner sig fjärmade från den politik som förs inom EU. Det ökade stödet för högerpopulism som vi har sett i ett flertal länder i Europa är ytterligare ett tecken på att klyftan mellan beslut och medborgare ökar. För att inte dessa åsikter ska öka behöver vi överbrygga denna klyfta och göra det möjligt för människor att identifiera sig med EU. Vi måste bjuda in dem på politikens arenor. När fördragen blir oöverskådliga och det är svårt att avgöra vad EU beslutar och inte beslutar om blir unionen svag också inom de områden där det finns behov av kraftfullt gemensamt agerande. Ett tydligt ställningstagande för en kompetenskatalog hade varit en fördel. En sådan katalog bör vara uppdelad i tre avdelningar: en om exklusiva EU-kompetenser, en om delade kompetenser samt en om frågor där EU används som mellanstatligt samarbetsforum. Vi bör inte låsa oss vid hur dessa kompetenser bör fördelas. Jag skulle snarare vilja föra en debatt om hur man den vägen kan förtydliga kompetensfrågorna utan att på förhand försöka definiera hur de bör fördelas. Till sist, fru talman, vill jag önska dem som deltar i konventet framgång i sitt arbete. Eftersom detta är min sista riksdagsdebatt vill jag tacka alla kamrater i riksdagen för gott samarbete, för gott kamratskap och för många roliga upplevelser. Det gäller förstås utrikesutskottets ledamöter och kansli. Jag har jobbat i sammanlagt sex olika utskott under mina 17 år i riksdagen, och det har varit myck- et intressant och lärorikt. Men utrikesutskottet är utan tvekan pricken över i och det som har intresserat mig mest av alla utskott. Jag vill också tacka all annan personal som har ställt upp i olika sammanhang, t.ex. växeln, vakterna, informationsdisken, lokalvården, kanslierna i de ut- skott där jag har jobbat tiderna, Nordiska rådet, inter- nationella kansliet, kammarkansliet och alla andra. Jag tackar alla ledamöter som jag har samarbetat med i olika konstellationer och grupper i riksdagen, på resor och i utredningar. Jag tackar naturligtvis också fru talman och de vice talmännen. Tack för allt gott samarbete! Jag kanske inte kommer att sakna själva jobbet så mycket, men ett vet jag alldeles säkert: Jag kommer att sakna väldigt många människor. Det gäller också kontakterna med Regeringskansliet och tjänstemän på UD, på Utbildningsdepartementet och Kulturdepar- tementet och, sist men inte minst, utrikes- och bi- ståndsministern för alla konstruktiva diskussioner som vi har fört och det goda samarbetet. Det gäller även vice statsministern i hennes olika roller under årens lopp. Tack så mycket för det! 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 156271 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09119/#anf4