2348414 GP09119 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:119 Tisdagen den 4 juni 2001/02 119 2002-06-04 00:00:00 EU:s framtidsfrågor och verksamheten i Europeiska unionen under år 2001 samt det 17B6A3B8-6AF7-4CD2-8073-5946968E6E44 3 INGVAR SVENSSON (kd) kd Fru talman! I mitten på 80-talet funderade jag nå- got djupare kring mångfaldsbegreppet. Mångfald kan ju upplevas både negativt och positivt. Det negativa är något som åtskiljer, separerar och isolerar. Ibland kan det också teoretiseras kring mångfalden - man kan hylla mångfalden i teorin men i praktiken leva efter enfalden. Nu ska vi inte hysa fördomar mot svenskar, men ibland kan man få känslan att i den svenska debatten får det bara rymmas en åsikt i taget. Är det så, då är det enfaldigt. När jag funderade kring mångfaldsbegreppet sökte jag en positiv bild - helheten i mångfalden. Jag fann en sådan bild i mosaiken, kanske främst i den glasmosaik som finns i många av våra kulturbyggna- der. Den består av en sammanhållande yttre ram och ett inre kitt samt glasstenar som var för sig kanske inte ser så märkvärdiga ut men tillsammans bildar ett vackert mönster. Mångfalden sedd som en mosaik. Fru talman! I våras fick jag vid något tillfälle frå- gan hur min bild, min vision, är av den europeiska unionen. Då erinrade jag mig denna bild av mångfal- dens mosaik, dvs. EU som en mosaik. Som den yttre sammanhållande ramen kan man se den unika rättsliga konstruktion inom vars gränser unionens medlemsstater återfinns. Kittet är den vär- degemenskap som finns i den europeiska kulturen. EU som idé skapades just utifrån ett värdetänkan- de. Människosynen, människovärdet, ledde fram till att det Europa som förblött i så många inomeuropeis- ka krig måste sträva efter en metod att bygga freden - fred mellan människor och nationer. Idén blev att sammanfläta ekonomierna och därmed skapa ett öm- sesidigt beroende som i praktiken skulle omöjliggöra krigen. Den idén har successivt vunnit ökad anslut- ning. I dag blir vi så lätt fokuserade på ekonomin och de olika praktiska detaljerna i samarbetet att vi glömmer bort att kittet i den europeiska unionen är värdegemenskapen - den fredliga samlevnaden mel- lan människor baserad på respekten för de grundläg- gande mänskliga fri- och rättigheterna. Ett EU som inte är en europeisk värdegemenskap kommer snart att falla i bitar. Fru talman! Vi står nu inför en gigantisk utmaning då tolv tretton europeiska länder vill förena sig med EU. Det kommer att ställa stora krav på unionens funktionalitet. Men det är klart att det går att hitta praktiska lösningar om bara viljan finns. I Nice påbörjade man det arbete som inom kort ska fullföljas för att bereda marken för denna utvidg- ning. Nice och Laeken har lämnat ett antal frågor efter sig till det konvent som nyligen har inlett sitt arbete. En fråga gäller avgränsningen av makt mellan unionen och medlemsstaterna, en annan synen på hur de mänskliga rättigheterna ska ges en starkare ställ- ning i unionen, en fokuserar kring förenkling av för- dragen och ytterligare en tar upp de nationella parla- mentens roll. Fru talman! I grunden står EU inför en legitimi- tetskris. Ibland när det fattas positiva och framåtsyf- tande beslut, där samarbetet inom EU egentligen är den drivande kraften, kan detta på det nationella pla- net upplevas som en nationell handlingskraft. Om det handlar om tyngre och svårare beslut kan det lätt bli så att de nationella politikerna så att säga skyller på Bryssel. Det finns en stor fara i detta. Den lagstiftning som antas av ministerrådet - ibland med medinflytande för Europaparlamentet - kan också i vissa fall bli alltför detaljerad eller dåligt anpassad till lokala förhållanden och erfarenheter. EU-kommissionen har klart för sig denna risk och försöker för sin del analysera om det finns andra vägar som kan beträdas utan att rättvisan i spelregler- na sätts åt sidan. Kanske kan direktiven göras mer generella och tillämpningarna mer lokala så att det grundläggande syftet ändå uppnås. En sådan utveck- ling skulle förstärka EU:s legitimitet hos vanligt folk. Fru talman! Det finns också en risk i att minister- rådet och Europeiska rådet tillskansat sig för stor makt över den politiska agendan. Risken är att kort- siktiga politiska särintressen tar över. Riskerna finns att det långsiktiga syftet och helhetstänkandet får stryka på foten. Vi kristdemokrater hyllar den s.k. gemenskaps- metoden. Den kombinerar respekten för olikheter med förmåga att fatta beslut. Alla medlemsstater, från de största till de minsta, behandlas lika enligt denna metod. Gemenskapsmetoden är ett sätt att balansera olika intressen genom att låta dem passera genom två filter: det gemensamma intresset ska tillgodoses av kommissionen och den demokratiska legitimiteten genom ministerrådet och EU-parlamentet - de senare är lagstiftare utifrån de befogenheter som medlems- staterna tilldelat unionen. Om gemenskapsmetoden ska fungera bra förut- sätter det en stark kommission och att Europaparla- mentet fungerar med medbestämmande. Denna metod bygger i huvudsak på att majoritetsbeslut - dvs. kva- lificerad majoritet - ska vara regel i ministerrådet för att garantera effektiviteten i beslutet. Fru talman! Det finns en tendens i både den in- hemska debatten och den inom EU att nedvärdera Europaparlamentet. Men det är faktiskt den enda direkt folkvalda institutionen inom EU och som sådan bör den åtnjuta uppskattning. Jag tror att två problem måste åtgärdas för att ge Europaparlamentet den folkliga legitimitet det borde ha. För det första måste parlamentarikerna i EU-parlamentet inse att de inte ska ägna sig åt att uttala sig om allt mellan himmel och jord utan hålla sig strikt till den kompetens som är tilldelad. För det andra är det viktigt att det direkt- valda parlamentet får se sitt inflytande över besluten stärkt. Vi kristdemokrater förordar att i de fall minis- terrådet fattar beslut med kvalificerad majoritet bör Europaparlamentet ges medbestämmande. Fru talman! Gemenskapsmetoden bygger visserli- gen på att EU:s befogenheter tilldelas suveränt av medlemsstaternas parlament men är mer än ett mel- lanstatligt samarbete. Det är vår övertygelse om att en stark kommission måste vara en garanti för unionens helhet. Det måste finnas en institution som låter prin- cipen om alla staters likhet inför regelverket vara i centrum för verksamheten. I dag tycks det, som sagt, ha tippat över för mycket på rådets sida. Fru talman! Ibland går det troll i begreppen och orden. Frågan om de mänskliga fri- och rättigheterna hör dit. För inte så länge sedan i den svenska debatten betraktades Europadomstolen i Strasbourg som "Petréns lekstuga" och Europakonventionen som flummig naturrätt. Det är glädjande att en omsväng- ning skett på den punkten i Sverige. Riksdagen var sedan inte förtjust över att det blev ett konvent om de mänskliga rättigheterna inom unionen. Rädslan fanns där på grund av risken för dubbla system - ett inom EU och ett inom det område som Europakonventio- nen omfattar. När det sedan blev ett dokument var man angelägen om att det bara skulle ha politisk - inte rättslig - status. Och nu är man rädd för att stad- gan ska få en rättslig status och därmed förhindra EU:s anslutning till Europarådets konvention. Fru talman! Det är förstås inte lyckat om den nu- varande stadgan direkt införlivades i fördragen, för det är den för lik Europakonventionen. Men att bygga in ett fri- och rättighetskapitel i ett konstitutionellt fördrag eller över huvud taget i fördraget är egentli- gen inte så komplicerat. Fru talman! När Europakonventionen införlivades i svensk lagstiftning 1995 fanns ju sedan länge ett rättighetskapitel i regeringsformen. Inte utgjorde det något problem vid införlivandet av Europakonventio- nen. Fru talman! Ambitionen måste självfallet vara att i förhållande till unionens institutioner måste medbor- garen ha rätt att hävda sina rättigheter. En anslutning till Europakonventionen för hela EU är viktig så att en enda högsta domstol i Strasbourg kan garantera rättslikhet för medborgarna, ju fortare, desto bättre. Det hindrar inte att vi dessförinnan stärker rättighets- skyddet inom unionen. Fru talman! I betänkandet förs resonemang kring förenkling av fördragen och behovet av en konstitu- tion eller ett konstitutionellt fördrag. Det är klart att öppenheten och tydligheten skulle må bra av om medborgaren enklare skulle kunna få en överblick över unionens befogenheter. Öppenhet och tydlighet är en god grund för en verklig legitimitet för unionen. Fru talman! EU, eller egentligen EG, är en unik rättslig skapelse. Riksdagen kan ju som bekant dele- gera makt. Vi delegerar makt till kommuner och landsting och till regeringen och dess underlydande statliga myndigheter. Men vi kan när som helst ändra denna delegering om vi vill. Det gör vi också ibland. Men när vi delegerat makt till EG/EU så har vi inte riktigt samma möjligheter till att förändra delegatio- nen. Ett återtagande av maktdelegationen förutsätter ju att samtliga medlemsstater accepterar detta - och det är ingen särskilt enkel process. Vi kan förstås alltid utträda ur unionen, men att återta delegerad makt är alltså särskilt svårt. Därför är det oerhört viktigt att försöka inse alla tänkbara konsekvenser när man överlåter befogenheter. Därför är det också vik- tigt med den allmänna diskussion om vilken kompe- tens EG/EU egentligen ska ha. En sak måste dock vara klar: EG/EU kan aldrig få en autonom rättslig kompetens, det vi ibland här i riksdagen kallar för kompetenskompetens. Den kompetens EU ska ha bygger på en tilldelad kompetens, och tilldelarna är de nationella parlamenten i medlemsstaterna. Fru talman! Till slut vill jag bara något kommen- tera de s.k. öppna samordningsmetoden. Den är bra om den används rätt. Den är ett sätt att uppmuntra samarbetet, utbyta erfarenheter och komma överens om gemensamma mål och riktlinjer. Men det är vik- tigt att den inte skadar de gemensamma målen i för- dragen eller EU-institutionernas politiska ansvar. Den bör därför inte användas där det finns utrymme för gemenskapsmetoden, och det är förstås viktigt att den inte utövas på ett sådant sätt så att den äventyrar de nationella parlamentens kompetens och inflytande. Där har vi som nationella parlamentariker ett stort ansvar som vakthållare. Med detta ber jag att få yrka bifall till reservation 3. Sedan skulle jag något vilja kommentera det sär- skilda yttrandet som finns på s. 97 i betänkandet. Av det kan man få intrycket att Kristdemokraterna inkor- porerat Moderaterna, men det har vi inte. I slutskedet instämde Moderaterna i detta särskilda yttranden, men i brödtexten ändrades inte "Kristdemokraterna anser" utan det står fortfarande kvar. 0575413157004 N 2010-01-01 00:00:00 156270 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09119/#anf3