2348414 GP09119 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:119 Tisdagen den 4 juni 2001/02 119 2002-06-04 00:00:00 EU:s framtidsfrågor och verksamheten i Europeiska unionen under år 2001 samt det 64F36650-A62A-4585-97D3-5C2B24C0A7CA 23 SÖREN LEKBERG (s) s Fru talman! Flera talare har redan efterlyst en bred och förutsättningslös debatt om Europeiska unionen och dess framtid. Därför är det glädjande att konstate- ra att Sveriges riksdag under loppet av ett år har haft flera sådana breda debatter. För snart ett år sedan hade vi en debatt med an- ledning av det dåvarande gemensamma utskottets betänkande om EU:s framtid. Det var det första steget i den här debatten, och det var en bred diskussion vi förde offentligt här i Sveriges riksdag och i dess kammare. Förra året hade vi på hösten en debatt om Nicefördraget, och vi godkände Nicefördraget. Det var också en debatt som handlade om EU:s framtid. Vi vet ju att Nicefördraget är synnerligen viktigt för utvidgningen av unionen. Misslyckas ratifikations- processen i medlemsländerna finns det en stor risk för att utvidgningen försenas. Vi har nu den här debatten i dag i kammaren, och det kommer naturligtvis flera debatter framöver. Utgångspunkten i dag är regeringens skrivelse som baserar sig på det som har hänt i Nice och Laeken och att det nu har tillsatts ett konvent. I samband med det anger regeringen i skrivelsen vissa allmänna stånd- punkter inför det fortsatta arbetet. Det som är viktigt att konstatera och som också påpekas i vårt betänkande är att det nu finns ett brett sammansatt konvent där också kandidatländerna är med. Det hälsar vi med stor tillfredsställelse. Det är unikt i EU:s historia att det är på det sättet. När kon- ventet är färdigt ska det följas av en tid av reflexion, då medlemsstaterna får möjlighet att tänka igenom de resultat som konventet har kommit fram till. Då får naturligtvis också riksdagen möjlighet att gå igenom resultatet av konventet. Därefter startar den egentliga regeringskonferensen. När vi läser betänkandet, och framför allt när vi lyssnar på debatten, bör vi också hålla i minnet att det finns en skala av åsikter om hur Europeiska unionen ska utvecklas. Som jag ser det har vi å ena sidan en grupp under ledning av Folkpartiet, men där även Kristdemokraterna är med, som vill gå väldigt långt åt det ena hållet. Det är den väg som många i Europa- parlamentet vurmar för och som kanske också kom- missionen vill följa. Å andra sidan har vi Miljöpartiet och Vänsterpartiet som vill gå en helt annan väg. Mellan dessa poler har vi partier med en mer prag- matisk inställning. Bortser man från de nyanser som förekommit i debatten kan man konstatera att det finns en bred uppslutning kring och ett stöd för den rådande ord- ningen när det gäller hur EU:s grundvalar ska funge- ra. Det är en pragmatisk hållning som utvecklas i betänkandet om hur EU ska utvecklas. Det är viktigt att slå fast det som flera redan har varit inne på, nämligen att det är medlemsstaterna som ger Europeiska unionen dess befogenheter. Det är medlemsstaterna som via sina parlament ska ratifi- cera förändringar, och det är alltså medlemsstaterna som är fördragens herrar. EU bygger på en maktba- lans mellan olika institutioner. Det är ingen parla- mentarisk demokrati, utan den bygger på den här uppdelningen. Vi i majoriteten är positiva till att förenkla för- dragen och ser ett värde i det, men vi inser samtidigt de praktiska svårigheter som kan föreligga. Vi är inte negativa till att använda begrepp som "konstitutionellt fördrag". Det är inte den typen av etiketter vi ska syssla med och koncentrera oss på. Det viktiga är att de nationella parlamenten i med- lemsstaterna ratificerar förändringar i fördragen, och vi är därför mycket tveksamma till om det går att hitta någon form för en annan, förenklad förändringspro- cess. Vi är däremot tveksamma till en kompetenskata- log. Det är många som talat för detta. Vi tror inte att det är en så god tanke, även om man kan förstå moti- vet. Det är nämligen svårt att fastställa en exakt kom- petenskatalog. Hittills har EU-samarbetet gått framåt och varit progressivt på grund av att det har innehållit ett mått av flexibilitet. Med en kompetenskatalog skulle det finnas en risk för att denna flexibilitet för- svinner. Det viktiga är naturligtvis att hela tiden ta fasta på subsidiaritetsprincipen och att den verkligen prövas inför varje beslut som ska fattas. Herr talman! EU-samarbetet har under året visat sig ha en oerhörd kraft. Det har befrämjat demokratin, tillväxten och utvecklingen. Jag tycker att vi ska hålla det i minnet när vi diskuterar framtidsfrågorna, sär- skilt utvidgningen av unionen. Jag läste en gång Willy Brandts memoarer. Där beskriver han ingående hur man diskuterade i mitten på 1970-talet då det gällde att få in de gamla diktatu- rerna i ett demokratiskt tänkande. Det handlade då om Spanien, Portugal och Grekland. Dåvarande EG, eller EEC, som det hette, bestämde sig för att ta med dessa länder. De var fattiga, underutvecklade osv., men tog man med dem skulle de "vaccineras" mot diktatur och för alltid bli demokratier. Historien visar nu hur rätt detta var. På samma sätt ska vi naturligtvis hantera framtiden, den nära framtiden då vi ska ta med länderna i Öst- och Centraleuropa. När vi nu diskuterar den framtida processen får vi inte heller bli fartblinda, vilket jag tror en del lätt kan bli, att man vill gå på i ullstrumporna och utveckla överstatligheten osv. Jag hade tillfälle att vara med på en konferens där en välrenommerad statsvetare från Storbritannien deltog. Hennes namn är Helen Wallace. Hon sade att om man tittar på Europas historia så har de senaste 10-15 åren varit de mest omvälvande någonsin. Det är en verklig revolution som har ägt rum i Europa på kort tid. Det för mig in på att jag för egen del vill tacka för åren här i riksdagen. I början av 80-talet när jag kom in i riksdagen såg Europa helt annorlunda ut än i dag. Det var före enhetsakten. Tidningen The Economist funderade på att lägga ned sin redaktion i Bryssel eftersom man tyckte att EU var ett tråkigt projekt. Det var bara tullunion, tariffer och ingenting mer. Sedan kom enhetsakten, Maastricht, de nya medlemsländer- na Spanien, Portugal och Grekland som jag talade om tidigare, järnridån försvann, muren revs, Sverige, Österrike och Finland har kommit med som med- lemmar, och det har skett en enorm utveckling under dessa år. Det ska vi inte glömma bort. Därför ska man också vara försiktig när man nu ska gå vidare. Man ska konsolidera det som man har uppnått, och man ska gå framåt steg för steg. Jag tror att det är en god linje att steg för steg se till att EU kan utvecklas or- ganiskt. Jag vill beröra en fråga som jag tror är oerhört viktig för samarbetet inom unionen. Vi hade i förra veckan en liten informell överläggning med Margot Wallström, vår EU-kommissionär. Hon sade då nå- gonting som är intressant. Jag tänkte närmast på det som nämndes förut i debatten om Sveriges röst i världen. Vi talar ju väldigt mycket om det. Sverige ska höras i världen, Sverige ska höras i FN osv. Men hon sade att Sveriges röst måste också höras inom Europeiska unionen. Vi är ju medlemmar där. Vi ska naturligtvis inte krypa omkring och inte säga vår mening. Det är ju vår plattform. Det är ju här som vi har möjlighet att påverka besluten. Därför är det ock- så väldigt viktigt att medlemsstaterna tar sitt ansvar, att de nationella parlamenten gör det. De nationella parlamenten får inte abdikera från den europeiska debatten. De nationella parlamenten måste vara med och forma politiken för framtiden, ta initiativ och sedan kanalisera dessa initiativ via sina regeringar. Vi lever ju i parlamentariska demokratier, och där for- mar man politiken, och man kanaliserar den via rege- ringarna. Därmed kan man alltså föra EU-frågorna vidare. Jag är mycket glad för att riksdagen i Sverige ti- digt insåg detta och därmed har sett till att riksdagen har skapat en organisation för att hantera EU- frågorna. Och jämför man oss med andra så ligger vi i framkant. Jag har lite svårt att förstå de kritiker som dyker upp emellanåt både här i kammaren och även utanför huset och som torgför sig på debattsidor. Det verkar som om de inte riktigt har följt med i utveck- lingen och kanske inte heller är medvetna om de verktyg som faktiskt ligger på bordet i riksdagen och i riksdagens utskott då det gäller att hantera framtids- frågor. Vi kan naturligtvis bli bättre på detta och ska hela tiden se över verksamheten, och vi ska naturligt- vis också se till att vi kan hitta nya samarbetsformer tillsammans med våra kolleger i de andra nationella parlamenten. Jag tror att det är viktigt för framtiden för att på det sättet gemensamt föra EU-projektet framåt. Herr talman! Slutligen sägs det i betänkandet att vi som har förmånen att vara med i konventet har ett personligt mandat. Det är naturligtvis bra. Vi ska inte binda riksdagen eller på något sätt ställa till bekym- mer som gör att riksdagens handlingsfrihet begränsas. Men jag tror nog att det betänkande som vi så små- ningom i dag ska besluta om här i riksdagen är nå- gonting som vi ska föra med oss och delge konventet. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag. 0618583795602 N 2010-01-01 00:00:00 156290 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09119/#anf23