<anforande>
<dok_hangar_id>2348414</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:119 Tisdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>EU:s framtidsfrågor och verksamheten i Europeiska unionen under år 2001 samt det</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>76E3B7B1-EB66-49A8-AFE7-E5BCECDD2676</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! I reservation 6, som Marianne Samu-
elsson just har yrkat bifall till, skriver Marianne Sa-
muelsson och Miljöpartiet bl.a. så här: "Tyvärr har
den före detta ja-sidan i svensk EU-debatt inte velat
ta upp diskussionen om EU:s långsiktiga utveckling."
Jag känner mig i varje fall inte träffad av detta,
och Folkpartiet gör det inte heller. Vi har verkligen
försökt ta upp diskussionen om den långsiktiga ut-
vecklingen och också lagt fram material på olika
områden för att stimulera denna debatt.
Men det var egentligen inte det viktigaste som
stod i den reservationen, utan det är en annan formu-
lering. Marianne Samuelsson skriver att redan själva
grundtanken med EU är fel. Hon fortsätter med att
säga att Sverige bör lämna EU. Då är min fråga: Om
vi nu skulle tänka oss det scenariot att vi går ur EU,
vilka metoder ser Marianne Samuelsson då som möj-
liga framöver t.ex. för att, som vi har varit inne på
tidigare, skärpa miljölagstiftningen och för att i ett
samarbete med andra länder få lite klös i miljöpoliti-
ken? Vilka är alternativen?
</anforandetext>
<intressent_id>0738969851001</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>156286</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09119/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
