<anforande>
<dok_hangar_id>2348414</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:119 Tisdagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>2002-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>EU:s framtidsfrågor och verksamheten i Europeiska unionen under år 2001 samt det</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4E575967-4264-4E29-82FD-78F69D96CB5C</anforande_id>
<anforande_nummer>18</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE SAMUELSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har inte riktigt samma uppfattning
som Marianne Andersson, förstår jag, i de här frågor-
na. Min uppfattning är nog att Sverige var betydligt
mer aktivt när det gäller freds- och nedrustningsfrå-
gorna i ett internationellt perspektiv innan vi gick
med i EU än vad vi är i dag. Sveriges röst i världen
har blivit betydligt tystare - just för att man anpassar
sig och är rädd att stöta sig med övriga EU-länder,
och i viss mån också med USA i dagsläget.
Där tycker jag faktiskt att det har blivit en tydlig
förändring och försämring av den svenska utrikespo-
litiken. Sedan finns det naturligtvis möjligheter att
även inom EU påverka och jobba, men vi är väldigt
kritiska till att EU alltid ska tala med en röst. Det står
ju så, att även i internationella sammanhang som t.ex.
FN ska inte något av EU-länderna kunna tycka något
annat än vad den gemensamma EU-gruppen gör. Det
är naturligtvis så, inte minst när man har kärnvapen-
länder med i EU, att det förändrar Sveriges möjlig-
heter att aktivt arbeta i de här frågorna på ett interna-
tionellt plan.
</anforandetext>
<intressent_id>0900533740700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>156285</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09119/#anf18</protokoll_url_www>
</anforande>
