2348414 GP09119 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:119 Tisdagen den 4 juni 2001/02 119 2002-06-04 00:00:00 EU:s framtidsfrågor och verksamheten i Europeiska unionen under år 2001 samt det 45208C7A-1AA9-439C-98C6-BF2955DD84D1 1 PER UNCKEL (m) m Fru talman! Det är en spännande tid för den euro- peiska unionen. Det är en spännande tid, därför att unionen står inför sitt sannolikt största utvidgnings- projekt sedan den startade. Slutförhandlingar förs nu med upp till tio nya medlemsstater, som inom en förutsebar framtid kan komma att bli nya deltagare i unionens arbete. Men det är också spännande därför att det sanno- likt är första gången som vi på allvar sedan Romför- draget slöts i grunden startar en diskussion om EU:s uppgifter och om EU:s sätt att arbeta. Det behövs då och då i varje organisation, men naturligtvis särskilt i en organisation med så förpliktande inslag som den europeiska unionen innehåller. Det spännande i den diskussion som nu förestår blir inte mindre av att förutsättningar dessutom ska- pats för att föra debatten i en form som den europeis- ka unionen aldrig någonsin tidigare har prövat. Med ett brett deltagande från regeringar och parlament ska nu ett antal ledamöter i det europeiska konventet försöka finna sådana lösningar som senare kan ac- cepteras av en sedvanlig regeringskonferens. Det här är också, fru talman, ett excellent tillfälle att bredda och fördjupa debatten också i Sverige om vår relation till det alltmer samarbetande Europa och att ställa oss själva frågan vad vi vill använda vårt medlemskap i den europeiska unionen till, och inom parentes lägga bakom oss diskussionen om huruvida vi faktiskt ska vara med eller inte. Dessutom bör vi ställa oss frågan hur vi på bästa sätt konstruktivt blir en aktiv del i arbetet med och inom unionen. Det är vår uppgift, liksom alla andra medlemsstaters uppgift, att aktivt påverka unionens sätt att fungera och att ta till vara de intressen som är Sveriges inom ramen för unionens arbete. Låt mig säga, fru talman, redan inledningsvis, att man får mera inflytande i organisationer där man fullt ut är beredd att ta ansvar för besluten. I denna mening är Sveriges utanförskap i förhållande till EMU ett bekymmer, inte bara därför att vi inte får tillgång till de gemensamma pengar som ett helt europeiskt folk redan använder, utan därför att det lätt skickar signa- len till våra samarbetspartner att Sverige inte fullt ut är berett att acceptera och delta i sådant som för unio- nen och dess övriga medlemsländer framstår som varande av central betydelse. Den debatt som riksdagen nu avhåller och det be- tänkande som det gemensamma konstitutions- och utrikesutskottet har avlåtit är baserade på dels en regeringsskrivelse inför konventets arbete och Sveri- ges hållning till detta, dels ett antal omfattande och insiktsfulla motioner från riksdagens partier. Det är emellertid värt att understryka att trots regeringsskri- velse och trots motioner finns ingen ambition för riksdagen att instruera vare sig riksdagens egna leda- möter i konventet eller än mindre den representant som regeringen utsett att företräda sig. Låt mig, fru talman, säga ett par ord om ett par av de frågor som det här betänkandet innehåller och framför allt koncentrera mig på det som brukar kallas för de institutionella spörsmålen. Senare kommer Göran Lennmarker för Moderaterna att mera diskute- ra frågeställningen vad EU ska göra snarare än hur det ska göras. Låt mig redan nu emellertid säga att vi följer en lika enkel som förpliktande princip när det gäller att avgöra hur EU-arbetet ska gestalta sig i institutionellt hänseende, nämligen att det ska vara svårt att tilldela EU nya befogenheter, men när väl befogenheterna är tilldelade ska det vara enkelt och rationellt för den europeiska unionen att fullfölja de förpliktelser som fördragen har lagt på den. Får jag också till detta lägga att EU inte får vara eller ska vara en tummel- plats för allehanda eljest nationella frågeställningar, som bättre hanteras av nationella parlament eller lokala kommuner. EU får inte bli en plats som uppre- par allt det som finns någon annanstans, utan ska vara en institution som handhar sådant som inte bättre sköts av någon annan. EU är, fru talman, ingen stat, men det är heller ingen vilken internationell organisation som helst. Denna dubbelhet - inte stat, men inte en internatio- nell organisation vilken som helst - gör att de nor- mala förhållningsregler eller rättesnören vi har från det nationella politiska arbetet respektive övriga in- ternationella organisationer inte riktigt passar in. EU är inte heller bara en mellanstatlig organisation eller en överstatlig, utan en kombination av båda. När man ser till EU:s institutioner är det av vikt att slå vakt om det som alltsedan första början har varit EU:s institutionella grundidé, nämligen starka och sinsemellan hyggligt oberoende institutioner som balanserar varandra: parlamentet, som genom åren har fått mera inflytande, rådet, som representant för regeringarnas strävanden och kommissionen, som representant för hela det europeiska intresset. Låt mig säga att denna maktdelning inte minst tjänar de intressen som Sverige som liten nation står för utomordentligt väl. Låt mig i detta sammanhang varna för den vurm som man stundtals märker, också i det nuvarande regeringspartiet, för tron att ett annat förhållningssätt mellan och inom institutionerna än det som har värkt fram genom åren skulle vara mera gagneligt för oss. Den tanke av mellanstatlig karaktär som tilldelar rådet, i synnerhet Europeiska rådet med dess sammansättning av stats- och regeringscheferna, ett avgörande inflytande finns det skäl att varna för med hög stämma. Det är en organisations- och infly- tandemodell som säkerligen passar utmärkt för stora nationer som redan från början har mycket inflytande. Men den passar inte de små nationer som hellre har att ty sig till de fasta institutionernas spelregler, de klara överenskommelserna och fullföljandet av dessa. Med den utgångspunkten finns det skäl att under- stryka att alla utvecklingar i riktning mot att beskära den europeiska kommissionens avgörande inflytande inte ligger i Sveriges intresse. Det ligger inte i vårt intresse att gradvis överflytta den europeiska kom- missionens inflytande till t.ex. det europeiska rådet. Därmed skulle Sverige tappa några av sina viktigaste landvinningar som liten nation som har vunnits under EU:s tillblivelse. Alltså: Slå vakt om maktbalansen mellan institu- tionerna och om den lilla nationens alldeles speciella företrädare i detta sammanhang. Fru talman! Det jag nu säger innebär inte att rådet inte behöver genomgå betydande reformering. Det behöver det göra. Men det behöver inte genomgå reformeringar i akt och mening att ta makt från någon annan av de i dag balanserande institutionerna men väl för att främja en ökad öppenhet i rådets arbete. Att låta rådet utveckla sig till en lagstiftande eller dellagstiftande institution som sköter detta arbete i full öppenhet - det skulle ligga i Sveriges intresse. Det skulle ligga i deras intresse som främjar öppenhet och transparens också i det europeiska arbetet. Fru talman! Till slut: Ett EU som är starkt måste vara ett EU som är folkligt förankrat. Människor måste förstå idén bakom EU men också kunna kon- trollera det som EU gör och ställa dem till svars som har makten och inflytandet över unionens beslut. Det kräver att det finns en förankring för EU:s uppgifter i sak hos folket i allmänhet men också en förståelse för de strukturer inom vilka arbetet sker. Det är ett av de viktigaste skälen till att ett av syftena med det kon- vent som nu har börjat sitt arbete måste vara att göra fördragen enkla, begripliga och tydliga. Det måste kunna ses också av vanligt folk vem det är som tar besluten och helst också varför de har gjort det. Fru talman! Låt oss se dagens riksdagsdebatt icke som avslutningen på någon månad av utskottsarbete utan som inledningen av en bred debatt här i Sveriges riksdag och bland svenska folket för att ledsaga det arbete som det europeiska konventet och sedermera de europeiska regeringarna har att genomföra under de kommande åren. Jag ber att med detta få yrka bifall till utskottets hemställan på de punkter där den inte motsvaras av moderata reservationer. Jag yrkar särskilt bifall till den moderata reservationen nr 1. 0104804820009 N 2010-01-01 00:00:00 156268 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09119/#anf1