<anforande>
<dok_hangar_id>2348412</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:117 Fredagen den 31 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Krigsmaterielexporten år 2001 </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D5D9E36C-E38C-4EA7-BB88-C30435B5D457</anforande_id>
<anforande_nummer>77</anforande_nummer>
<talare>CARINA HÄGG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är ärende UU11 som vi debatterar
denna fredag i kammaren. Jag tror att vi alla under
det år som har förflutit sedan vi sist diskuterade de
här frågorna har funderat över, som någon var inne
på, vad som hände den 11 september. Det finns också
andra händelser som återigen tydligt har visat att det
här med vapen kan vara svårt att definiera. Man kan
tydligen använda sig av flygplan som vapen. Några
av oss har besökt Rwanda och återigen fått höra be-
rättelserna, nu på plats, om hur hackor och jordbruks-
verktyg kan användas som vapen. Vi har sett hur
vanliga brev, preparerade med mjältbrand, i princip
kan användas som dödande vapen. Vapen är alltså på
sätt och vis en bred beteckning.
I det här betänkandet ska vi behandla de traditio-
nella begreppen i fråga om vapen. Regeringen har ju
sedan 1985 årligen lämnat riksdagen en skrivelse med
en redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten.
Sverige var det första landet som valde det sättet för
att göra en sådan här redovisning. Sedan har man
också försökt att utveckla det här sättet att få en dis-
kussion i kammaren.
I årets skrivelse lämnas en redogörelse för den
svenska exporten av krigsmateriel under 2001. I skri-
velsen ser läsaren att det även finns uppgifter som är
menade att bredda diskussionen kring frågor relatera-
de till krigsmaterielexport - och då inte bara här i
kammaren. Det handlar också om att göra informa-
tion tillgänglig för organisationer som följer det här
området, och också enskilda människor som kan
plocka ned de här uppgifterna från Internet.
Frågor som rör export av krigsmateriel handlar
om politiska beslut där utrikes- och säkerhetspolitiska
avvägningar måste göras. Som en stomme har vi en
restriktiv lagstiftning, och vi hanterar en uppdelning
mellan krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel.
Krigsmateriel får inte tillverkas utan tillstånd, och jag
vill säga att jag har uppfattat det som att det finns en
bred enighet i Sveriges riksdag om att man inte ska
inkludera alla varor i det här förfarandet med pröv-
ning.
Enligt en studie från bl.a. Världsbanken finns ett
tydligt samband mellan korruption och ökad fattig-
dom. När offentliga medel hamnar i fel fickor uteblir
den ekonomiska tillväxten och utbyggnaden av nöd-
vändiga sociala skyddsnät försvåras. Tillväxten
bromsas upp. Jag tror att man kan dra en slutsats till.
Konfliktrisken höjs i en sådan här miljö. Korruption,
mutor och svart handel får en grogrund. Vi vet att
handeln med vapen till sin natur är mer sluten än
handeln på andra områden. Det kan bli en olycklig
kombination av denna slutenhet, korruption och en
svår social miljö där man inte har något större hopp
om en bättre framtid för sig själv och sina barn. Det
kan leda till en laddad situation.
Jag vill understryka att det är mycket välkommet
att vi kan följa regeringens arbete med att belysa och
bekämpa korruptionen inom handeln, och speciellt
inom det här krigsmaterielområdet, där det under lång
tid inte fanns något pågående arbete av det här slaget.
Jag vill understryka att det är oerhört välkommet att
regeringen sedan något år tillbaka bedriver det här
mycket viktiga arbetet. Att mutor och bestickning
även ger en osund konkurrens är ytterligare ett skäl
att se upp med denna korruption. Då tänker jag mest
på dual use-produkter. Även om det senare inte är det
tyngsta skälet finns det ändå med i bilden.
Fru talman! Innan jag helt glider iväg i korrup-
tionsfrågan vill jag kort avsluta med att informera om
att resultatet av arbetet inom Corruption in the Offici-
al Arms Trade, COAT, kommer att redovisas i nästa
års skrivelse.
Fru talman! Till utskottets förslag till riksdagsbe-
slut och ställningstagande har fogats nio reservationer
varav åtta från Miljöpartiet och Vänsterpartiet och en
från Moderaterna. Det är kända ståndpunkter som tas
upp, och jag ska även i år yrka avslag på de här reser-
vationerna. Samtidigt vill jag i samma tradition yrka
bifall till förslaget från utskottets majoritet, alltså
bifall till förslaget i det betänkande som vi nu har
framför oss och debatterar här.
Det måste sägas att krigsmaterielexporten från
Sverige är begränsad och att enstaka försäljning av
större system kan orsaka kraftiga svängningar i den
årliga statistiken. Svängningar i nutid med kort ver-
kan måste skiljas från långsiktiga trender med mer
varaktig exportnivå. Den nuvarande faktureringen av
krigsmateriel under 2001 uppgick till ett värde som
motsvarar en minskning med 10 % jämfört med året
innan, alltså år 2000. Exporten svarade för 30 % av
försvarsindustrins totala fakturerade försäljning av
krigsmateriel under året, och krigsmaterielexportens
andel av den totala varuexporten har under 2001
minskat från 0,55 till 0,4 %.
I betänkandet finns även i år en kortare beskriv-
ning av vad som görs på området lätta vapen. Det
känns framåtsyftande och meningsfullt att få redogöra
för vad som görs på området och att synliggöra det
arbete som riksdagens ledamöter också tar aktiv del i.
Man kan, som bekant, jobba med sådana här frågor
på många olika sätt, och de kan komplettera varandra.
Det här är ett bra exempel på sådant arbete.
Fru talman! Regeringen kommer att tillsätta en ut-
redning med uppgift att se över exportkontrollregel-
verket och dess tillämpning mot bakgrund av den
ökande internationaliseringen. Det är en fråga som vi
har diskuterat under i alla fall de två senaste åren.
En annan fråga som har varit uppe för diskussion
är att enligt lagen om krigsmateriel får tillstånd för
utlandssamverkan beviljas endast om det finns säker-
hets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte
strider mot Sveriges utrikespolitik. En bred parla-
mentarisk uppslutning liksom insyn är mycket viktig.
Det var glädjande att det fanns de som sade att Sveri-
ge ligger i framkanten när det gäller detta även med
europeiska mått mätt.
Riksdagen har ett ansvar för att följa hur mänskli-
ga rättigheter vägs in i de beslut om export som fat-
tas. Jag vill hävda att så även görs. "Ovillkorligt hin-
der" är ett bekant begrepp för denna kammare, liksom
att avtalen kan vara mer eller mindre framsynta och
välvalda när man ser på dem i backspegeln. Vår de-
batt ska, när den är som bäst, vara sådan att den bi-
drar till att förebygga att vi ser något oönskat i
backspegeln framöver.
Med detta vill jag tacka för den här mandatperio-
dens sista anförande och sista debatt i den här frågan,
men jag gissar att det kanske kommer någon replik
också.
</anforandetext>
<intressent_id>0600928907216</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>156094</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09117/#anf77</protokoll_url_www>
</anforande>
