2348412 GP09117 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:117 Fredagen den 31 maj 2001/02 117 2002-05-31 00:00:00 Integrationspolitik för 2000-talet 0A11B75D-B066-4186-93BF-798F40278608 41 KALLE LARSSON (v) v Herr talman! Låt mig som en reflexion på det se- naste replikskiftet bara säga att där Göran Lindblad vill ha en färgblind överhet vill jag inte ha någon överhet alls. Vi skiljer oss åt också på denna punkt. Det är värt att notera en ganska angelägen sak. Inget av de borgerliga partierna som hittills har talat i debatten har sagt sig vara villigt att bryta med det främlingsfientliga Skånes väl. Bara Folkpartiet har ännu så länge sagt tydligt och klart att det inte kom- mer att vara aktuellt att regera med stöd från Skånes väl efter riksdagsvalet i höst. Det är angeläget att de övriga borgerliga partierna som nu finns här i riksda- gens kammaren ställer sig upp, tar replik eller i sina anföranden anger om de är beredda att fortsätta regera i Skåne eller någon annanstans i det här landet med stöd från rasistiska och främlingsfientliga krafter. Herr talman! Jag återgår till dagens betänkande. Jag noterar som så många hittills att klyftorna i det svenska samhället ökar. Det finns områden i det här landet där människor kan leva hela sina liv i isolering, som i akvarier. De umgås med sina landsmän, med människor i samma situation och med ungefär samma erfarenheter som de själva. De växer upp i sina fäders fotspår och ofta med andra värderingar än de flesta svenskars. Jag tänker närmast på platser som Östermalm, Askim och Limhamn. Det är reservat för den vita överklassen dit förortens ungdomar i bästa fall får åka på klassresa efter nian. Där kan de boende gå gata upp och gata ned och spegla sig i sina likar, men inte möta olikheten, utmaningen och utvecklingen. Det är, om man så vill, etniskt rensade enklaver, som inte har tillkommit genom brutal folkfördrivning utan genom det strukturella våld som upprätthåller det svenska klassamhället och fördriver hundratusentals männi- skor till arbetslöshet, maktlöshet och utanförskap. Herr talman! Det är mot den bakgrunden som Vänsterpartiet har föreslagit att en plan ska tas fram för att bryta det homogena mönstret i områden som dessa - även om vi ännu inte går fullt så långt som att tala om att "röka ut överklassen från Östermalm". Utskottet anger att man vet att regeringen vet att åtskilliga höginkomsttagare väljer att bo segregerat. Vad är det egentligen för tjafs till svar? Vi föreslår att man gör något, och det avslås med hänvisning till att problemet finns. Det duger förstås inte alls. Jag yrkar bifall till reservation 24 under punkt 15 och står bak- om samtliga Vänsterpartiets reservationer. Herr talman! Sanningen är ju den att segregatio- nen, uppdelningen och åtskillnaden, ökar i det svens- ka samhället som resultat av en medvetet förd politik. Det är uppenbart inte minst i Stockholm, där den borgerliga regimen för ett par dagar sedan återigen avslöjades som lögnare när man påstått att betygsin- tagningen till gymnasiet minskat segregationen. En undersökning gjord av USK, Utrednings- och statis- tikkontoret, i Stockholm visade att det i innerstads- skolorna samlas fler och fler elever med rika välutbil- dade s.k. svenska föräldrar medan det i Tensta, Brännkyrka, Farsta och Skärholmen i större utsträck- ning än tidigare går elever med invandrade lågutbil- dade föräldrar med låga inkomster. Att Folkpartiets skolborgarråd enligt Dagens Ny- heter "gläds åt resultatet" är inte överraskande men mycket avslöjande. Vänstern vill skapa en skola som är en demokra- tisk mötesplats för alla, oavsett bakgrund. Högern vill uppenbarligen skapa segregation, statusskillnad och ökande klassklyftor. Herr talman! Också i årets integrationsbetänkande finns en viss självkritik presenterad. Den är som van- ligt omsorgsfullt paketerad i fina ord om vad man vill och har förmått. Låt mig för Vänsterpartiets del säga att vi är starkt kritiska till den politik som fortfarande håller kvar åtskilliga människor med utländsk bak- grund i arbetslöshet och vanmakt. Låt mig samtidigt säga att de lösningar som de borgerliga partierna presenterar här i riksdagens kammare år efter år handlar om att göra klyftorna ännu större, vanmakten ännu mer omfattande och utanförskapet ständigt ökande. Vi har intet till övers för den politiken. Integration handlar ytterst om rätten till arbete, till bostad, att bli lika behandlad och ha samma möjlig- heter oavsett ursprung och hudfärg, att inte någonsin bli diskriminerad. Visst handlar det också om särskil- da insatser direkt riktade till de områden där utanför- skapet är tydligast, men insikten om att det inte finns någon särskild integrationspolitik som går att skilja från annan politik är för oss grundläggande. Vi har därför också lagt ett stort antal förslag för allas rätt till arbete, för en bostadspolitik som motverkar segrega- tionen och för ett utbildningssystem där ingen slås ut. Om dessa förslag genomfördes skulle det innebära en kraftsamling också för integrationen. Om det inte görs blir det ytterligare ett år av bara tomt prat. Integrationen börjar, herr talman, dag ett. Det är avgörande att inse detta. Gör man inte det inser man inte mycket. Den utgångspunkten är nödvändig för ett värdigt mottagande och en förutsättning för att det svenska samhället ska kunna integreras, för att de människor som kommer hit ska kunna känna förtro- ende för vårt gemensamma land och för det samhälle som ska bli deras hem under en lång eller kort tid. Det är därför välkommet att utskottet konstaterar att det inte är rimligt att svenskundervisningen av- bryts för den som har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd av Migrationsverket. Vi har länge hävdat att så i dag i praktiken sker på många håll. Men låt oss nu göra det vi verkar vara överens om och se till att svenskundervisningen inte någonstans avbryts bara därför att man har fått ett avslag i första instans. Herr talman! Vi har i många år påpekat att kvin- nor med utländsk bakgrund ofta diskrimineras på grund av såväl klass som kön och etnicitet. Vi har i åratal efterfrågat en konkret handlingsplan för in- vandrade kvinnor. Vi har försökt lyfta fram situatio- nen för dem, som så ofta osynliggörs och marginali- seras. Vi gör det i år igen. Jag tror att alltfler inser att det blir alltmer aktuellt och alltmer akut. Hela integ- rationspolitiken måste, liksom varje politiskt område, genomsyras av ett könsperspektiv. Kampen mot kvinnors underordning gäller alla kvinnor oavsett bakgrund. Herr talman! Jag inledde med att beskriva hur in- nanförskapet i de vita överklassområdena i våra stä- der måste brytas om integrationen på allvar ska kunna bli möjlig. Det samhälle där en del föds med guldsked i munnen och aldrig bryr sig om att möta andra män- niskor som jämlikar föder ett motstånd. För några år sedan formulerade rapparen Robert Blom det så här på skivan Ordets makt: Jag hatar Lidingö, jag hatar Danderyd, jag hatar Östermalm! Det handlar inte om ett hat mot varje enskild människa, snarare om den kärlek till sina medmänniskor som Tasso Stafilidis för Vänsterpartiets del tidigare talade om. Det handlar om ett motstånd mot de privilegier som en del tar sig rätten till, ett hat, om man så vill, mot klassamhället. Var så säker, herr talman: En del av oss nöjer sig inte med en liten klassresa. Vi kräver varken mer eller mindre än en grundläggande samhällsförändring. 0449003924218 N 2010-01-01 00:00:00 156058 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09117/#anf41