<anforande>
<dok_hangar_id>2348412</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:117 Fredagen den 31 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Integrationspolitik för 2000-talet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3D24C653-49AF-4D8A-97B8-D90320559BBD</anforande_id>
<anforande_nummer>21</anforande_nummer>
<talare>ÅSA TORSTENSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Alla svenska riksdagspartier har
människors lika rätt och värde inskrivet i sitt parti-
program. Det är givetvis ingens slump att det är så,
och det är ingen slump att det i dessa verkligt avgö-
rande frågor råder en värdegemenskap mellan alla
riksdagens partier. Men det får inte stanna vid hög-
tidliga deklarationer, vid vackra ceremonier och vid
fagert tal. Det måste också betyda något i praktisk
handling, och det måste betyda självrannsakan, där vi
ser till oss själva, till vår skuld för hur det faktiskt ser
ut.
Fru talman! Det här är i sanning en viktig debatt
som förtjänar att bli mer än en högtidlig inlednings-
runda i en utskottsdebatt. Låt mig därför börja med att
markera mitt missnöje med en debattordning som
snarare leder till vackra deklarationer än en verklig
debatt. Ministrar talar å ena sidan om vikten av att vi
engagerar oss men väljer å andra sidan att ta diskus-
sionen utanför riksdagen, närmast som en del av den
egna valrörelsen.
Socialdemokraterna och Moderaterna, som båda
ville avstyra en särskild debatt, har i dag ett särskilt
ansvar att tala om varför en fråga av så stor vikt inte
får debatteras ordentligt, varför man gärna lägger
locket på.
Det är ett ödesdigert misstag att tro att främlings-
fientligheten uppkommit av en slump eller att den
beror på människors inbyggda ondska. Då ser man
inte heller vari problemet verkligen består. De männi-
skor som röstat fram Le Pen i Frankrike, Pia Kjaers-
gaard i Danmark och Jörg Haider i Österrike är gans-
ka vanliga människor med ganska vanliga jobb och
ganska vanliga intressen. De röstar i vanmakt över ett
samhälle där de inte längre känner sig hemma, där
politikers problem inte längre är samma sak som
människors problem och där alltfler känner sig allt
längre från maktens centrum.
Det är inget problem bara för länder på kontinen-
ten. Det kan uppstå, och håller på att uppstå, också i
Sverige. Den som försöker göra Sverige till landet
annorlunda visar bara att hon ingenting förstått. Pre-
cis det utanförskap som finns i Frankrike, Danmark
och Holland finns också här. Det finns hos människor
som permanent hamnat utanför, i långvarig arbetslös-
het, i förtidspensionering utan rehabilitering. Det
finns i avfolkningsbygder där man upplever att alla
talar om tillväxtområdena och i förorter där proble-
men är desamma som i glesbygden: arbetslöshet,
nedlagd service, avlägsna makthavare. Där känner
man inte igen sig i den glättiga beskrivningen att det
går så bra för Sverige.
Sanningen är att det är toppstyrning, likformighet
och centralism som präglat det system vi ser i dag.
Det är en stelbent arbetsmarknadspolitik, passivise-
ring av asylsökande genom bidrag i stället för arbete.
Det är statliga myndigheter som inte går före i integ-
rationsarbetet utan är stora bromsklossar. Så ser
verkligheten ut, och den verkligheten bär s-prägel. Då
duger det inte att skylla på EU eller att främst lägga
sig i hur andra länder hanterar sin politik - oavsett
vad vi tycker om den. Då måste arbetet faktiskt börja
på hemmaplan.
Fru talman! Att stoppa och vräka tillbaka den hö-
gervåg som sveper över Europa kräver insatser på
många plan i form av självrannsakan, genom positiva
åtgärder, med en skola som ger tillräckliga kunskaper
till varje elev, med möjlighet till och krav på jobb
omedelbart, med snabbare besked om uppehållstill-
stånd, med förbättrad sfi och med skärpt diskrimine-
ringslagstiftning. Det är bara några av de insatser som
krävs.
Det krävs också en tydlighet i värderingar, fram-
för allt gentemot de mörka krafter som försöker ut-
nyttja människors rädsla. Det behövs dessutom tyd-
lighet i fråga om samhällets värdegrund, om de vär-
deringar vi aldrig kan kompromissa om. Otydlighet i
fråga om dessa värderingar, fru talman, är att ge hö-
gerextremisterna tolkningsföreträde. Det måste vara
vårt besked i dag, att vi aldrig kan kompromissa med
det som varit Europas stolthet och storhet: öppenhe-
ten, toleransen, nyfikenheten och den kritiska diskus-
sionen. Och det gäller alla i vårt samhälle. Det gäller
också den som kommer hit på flykt undan förtryck
eller i förhoppning om ett bättre liv. Det handlar om
att vi tillsammans, alla vi som alltid bott i Sverige och
alla med rötterna i någon annan kultur, måste slåss för
upplysningens ideal och det öppna samhället.
Därmed bildas också fronten mot de fula yttringar
högerpopulismen tar sig, där man hänvisar till något
mytiskt svenskt och vädjar till människans lägsta
instinkter, egoism och sektbeteende. De talar inte om
förnuft, rationalitet, diskussion och öppenhet. Tvärt-
om tecknar de bilden av ett slutet samhälle med
rädslan och hatet som drivkrafter. Det är dessa män-
niskor som har anledning att frukta förnuft och om-
tanke, öppenhet och diskussion. Det är deras arena
som beskärs om vi talar om värderingar i stället för
att försöka blidka populisterna med deras egna för-
slag.
Därför, fru talman, är det så viktigt att frågorna
diskuteras och debatteras också i Sveriges riksdag.
Så, och bara så, kan vi förhindra att det som skett i
Danmark, Österrike, Frankrike, Holland och Italien
sker också här.
</anforandetext>
<intressent_id>0183788551910</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>156038</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09117/#anf21</protokoll_url_www>
</anforande>
