2348412 GP09117 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:117 Fredagen den 31 maj 2001/02 117 2002-05-31 00:00:00 Integrationspolitik för 2000-talet 3D24C653-49AF-4D8A-97B8-D90320559BBD 21 ÅSA TORSTENSSON (c) c Fru talman! Alla svenska riksdagspartier har människors lika rätt och värde inskrivet i sitt parti- program. Det är givetvis ingens slump att det är så, och det är ingen slump att det i dessa verkligt avgö- rande frågor råder en värdegemenskap mellan alla riksdagens partier. Men det får inte stanna vid hög- tidliga deklarationer, vid vackra ceremonier och vid fagert tal. Det måste också betyda något i praktisk handling, och det måste betyda självrannsakan, där vi ser till oss själva, till vår skuld för hur det faktiskt ser ut. Fru talman! Det här är i sanning en viktig debatt som förtjänar att bli mer än en högtidlig inlednings- runda i en utskottsdebatt. Låt mig därför börja med att markera mitt missnöje med en debattordning som snarare leder till vackra deklarationer än en verklig debatt. Ministrar talar å ena sidan om vikten av att vi engagerar oss men väljer å andra sidan att ta diskus- sionen utanför riksdagen, närmast som en del av den egna valrörelsen. Socialdemokraterna och Moderaterna, som båda ville avstyra en särskild debatt, har i dag ett särskilt ansvar att tala om varför en fråga av så stor vikt inte får debatteras ordentligt, varför man gärna lägger locket på. Det är ett ödesdigert misstag att tro att främlings- fientligheten uppkommit av en slump eller att den beror på människors inbyggda ondska. Då ser man inte heller vari problemet verkligen består. De männi- skor som röstat fram Le Pen i Frankrike, Pia Kjaers- gaard i Danmark och Jörg Haider i Österrike är gans- ka vanliga människor med ganska vanliga jobb och ganska vanliga intressen. De röstar i vanmakt över ett samhälle där de inte längre känner sig hemma, där politikers problem inte längre är samma sak som människors problem och där alltfler känner sig allt längre från maktens centrum. Det är inget problem bara för länder på kontinen- ten. Det kan uppstå, och håller på att uppstå, också i Sverige. Den som försöker göra Sverige till landet annorlunda visar bara att hon ingenting förstått. Pre- cis det utanförskap som finns i Frankrike, Danmark och Holland finns också här. Det finns hos människor som permanent hamnat utanför, i långvarig arbetslös- het, i förtidspensionering utan rehabilitering. Det finns i avfolkningsbygder där man upplever att alla talar om tillväxtområdena och i förorter där proble- men är desamma som i glesbygden: arbetslöshet, nedlagd service, avlägsna makthavare. Där känner man inte igen sig i den glättiga beskrivningen att det går så bra för Sverige. Sanningen är att det är toppstyrning, likformighet och centralism som präglat det system vi ser i dag. Det är en stelbent arbetsmarknadspolitik, passivise- ring av asylsökande genom bidrag i stället för arbete. Det är statliga myndigheter som inte går före i integ- rationsarbetet utan är stora bromsklossar. Så ser verkligheten ut, och den verkligheten bär s-prägel. Då duger det inte att skylla på EU eller att främst lägga sig i hur andra länder hanterar sin politik - oavsett vad vi tycker om den. Då måste arbetet faktiskt börja på hemmaplan. Fru talman! Att stoppa och vräka tillbaka den hö- gervåg som sveper över Europa kräver insatser på många plan i form av självrannsakan, genom positiva åtgärder, med en skola som ger tillräckliga kunskaper till varje elev, med möjlighet till och krav på jobb omedelbart, med snabbare besked om uppehållstill- stånd, med förbättrad sfi och med skärpt diskrimine- ringslagstiftning. Det är bara några av de insatser som krävs. Det krävs också en tydlighet i värderingar, fram- för allt gentemot de mörka krafter som försöker ut- nyttja människors rädsla. Det behövs dessutom tyd- lighet i fråga om samhällets värdegrund, om de vär- deringar vi aldrig kan kompromissa om. Otydlighet i fråga om dessa värderingar, fru talman, är att ge hö- gerextremisterna tolkningsföreträde. Det måste vara vårt besked i dag, att vi aldrig kan kompromissa med det som varit Europas stolthet och storhet: öppenhe- ten, toleransen, nyfikenheten och den kritiska diskus- sionen. Och det gäller alla i vårt samhälle. Det gäller också den som kommer hit på flykt undan förtryck eller i förhoppning om ett bättre liv. Det handlar om att vi tillsammans, alla vi som alltid bott i Sverige och alla med rötterna i någon annan kultur, måste slåss för upplysningens ideal och det öppna samhället. Därmed bildas också fronten mot de fula yttringar högerpopulismen tar sig, där man hänvisar till något mytiskt svenskt och vädjar till människans lägsta instinkter, egoism och sektbeteende. De talar inte om förnuft, rationalitet, diskussion och öppenhet. Tvärt- om tecknar de bilden av ett slutet samhälle med rädslan och hatet som drivkrafter. Det är dessa män- niskor som har anledning att frukta förnuft och om- tanke, öppenhet och diskussion. Det är deras arena som beskärs om vi talar om värderingar i stället för att försöka blidka populisterna med deras egna för- slag. Därför, fru talman, är det så viktigt att frågorna diskuteras och debatteras också i Sveriges riksdag. Så, och bara så, kan vi förhindra att det som skett i Danmark, Österrike, Frankrike, Holland och Italien sker också här. 0183788551910 N 2010-01-01 00:00:00 156038 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09117/#anf21