2348412 GP09117 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:117 Fredagen den 31 maj 2001/02 117 2002-05-31 00:00:00 Integrationspolitik för 2000-talet 3B776391-2F72-4FE5-92D7-110F5ADBDEAD 12 STEFAN ATTEFALL (kd) kd Fru talman! Låt oss först gemensamt slå fast att i en demokrati kan vi aldrig tolerera att människovär- det relativiseras. Det existerar inget mänsklighetens A- och B-lag. Det är oacceptabelt att tala om "vi" och "dom", att dra upp gränser som relativiserar det uni- versella människovärdet. Det är av största vikt att vi i familjer, i skolan och i samhällsdebatten hela tiden betonar respekten för alla människors lika värde. Därför är det så viktigt att skolan har en tydlig värde- grund, att familjerna har tid för vardagssamtalen hemma runt köksborden. Det är i de miljöer som mycket av det som vi måste värna och ska stärka kan odlas. Vi ser nu hur främlingsfientliga partier vinner mark runtom i Europa, och det finns inga skäl att föreställa sig att Sverige skulle vara immunt mot sådana politiska strömningar. Alla vi som är ute och träffar väljare på gator och torg möter människors irritation och frågor över hur flykting- och integra- tionspolitiken fungerar. Vi märker rädslan för det nya och det okända, och vi märker att det också finns ren rasism i vårt land. Men låt mig betona en sak: Det är viktigt att vi inte stämplar alla dem som kritiserar flykting- och integrationspolitiken som rasister. Om vi gör det riskerar vi att driva vanliga människors oro för sakernas tillstånd rakt in i främlingsfientliga parti- ers armar. Fru talman! Den svenska integrationspolitiken har misslyckats. Det erkänner t.o.m. regeringen. Huvud- ansvaret för detta ligger förstås på den regering som haft makten de senaste åtta åren och den största delen av tiden sedan andra världskriget. Borde inte Sverige se till att bli något av ett integrationens mönsterland, ett gott exempel för de europeiska länder som på sistone fått de massmediala strålkastarljusen riktade mot sig? Men Sverige är verkligen inget integratio- nens mönsterland. Att det inte finns någon Le Pen eller Pia Kjaersgaard i Sverige är sant, men den fak- tiska integrationsverkligheten - är den bättre i Sveri- ge än i Danmark eller i Holland? Det är egentligen märkligt hur fri den ansvariga ministern Mona Sahlin får gå i debatten när hon re- presenterar ett så uppenbart misslyckande. Jovisst, Mona Sahlin gör precis som Göran Persson gör i andra sammanhang, tillstår att hon inte lyckats. Hon är väl som reklamen säger: Stolt, men inte nöjd. Men det förändrar ju inte verkligheten för invandrarna! Att ta itu med en politiker som Pia Kjaersgaard såsom Mona Sahlin gjort är knappast någon större bedrift. När Europas två ledande socialdemokrater börjar samsas om en strängare flyktingpolitik och hotar med krigsfartyg för att stoppa flyktingar, då väntar vi oss att Mona Sahlin och Göran Persson med stor energi kritiserar dem för detta. Och frågan till Mona Sahlin blir hur många brev hon har skickat till Schröder och Blair. Runtom i Europa ser vi hur populistiska och främlingsfientliga partier gått fram starkt i valen. Deras framfar har bidragit till att kasta ut socialde- mokraterna ur regeringsmakten i land efter land, och de socialdemokratiska väljarna har lämnat sitt parti och lockats av populistiska krafter på högerkanten. Frågan som Mona Sahlin och de socialdemokratiska politikerna runtom i Europa bör ställa sig är varför deras politik lett fram till att högerpopulismen och främlingsfientligheten fått ett så stort uppsving. Fru talman! Om vi ska kunna bli ett integrationens mönsterland tror jag att det finns tre områden som integrationspolitiken måste fokuseras på. För det första korta handläggningstiderna. De som kommit hit måste snabbare få besked om de får stan- na eller inte. Den långa passiva väntan bryter sönder människor och vaggar in dem i bidragsberoende. Riksdagens revisorer har visat att handläggningsti- derna är långt ifrån målen. Av dem som sökt asyl 1999 var det endast 40 % som fick beslut av Migra- tionsverket inom sex månader, medan 25 % fick beslut först efter tolv månader eller mera. För det andra måste invandrarna in i arbete eller praktik omedelbart. Det gäller att bryta bidragsbero- endet, ge dem en ingång till arbetslivet och tillgång till alla de sociala kontakter som en arbetsplats erbju- der och därmed motivera dem för att lära sig svenska språket snabbt. Parallellt med arbetet ska undervis- ning i språk finnas. Här måste både arbetsförmedling- arnas rutiner, men också hela arbetsmarknadspoliti- ken, ses över för att göra trösklarna lägre för de nya som kommer till vårt land att komma in i arbetslivet. I stället för vi en politik som i praktiken leder i mot- satt riktning. För det tredje måste vi komma ifrån omhänderta- gandeperspektivet som dominerat flykting- och integ- rationspolitiken så länge. Det är kort sagt för mycket av socialpolitik och för lite av närings- och arbets- marknadspolitik. Vi ser flyktingen i första hand som ett problem vi ska ta hand om, trots att det handlar om aktiva, företagsamma människor som tagit sig från den miljö som de varit i till Sverige långt uppe i Nor- den. Vi måste vända perspektivet och se dem som den resurs som de verkligen är. Fru talman! Ett samhälle med människor från oli- ka kulturer och nationaliteter är ett rikare samhälle. Mångfald berikar. Men mångfalden måste vila på en värdegrund. En sådan värdegrund blir som kittet som håller ihop mosaiken. En mosaik är vacker just därför att de olika färgerna kompletterar varandra sida vid sida, sammanhållna av ett gemensamt kitt, men utan detta sammanhållna kitt skulle bitarna falla sönder. 0745549193810 N 2010-01-01 00:00:00 156029 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09117/#anf12