<anforande>
<dok_hangar_id>2348411</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09116</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:116 Torsdagen den 30 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>116</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 6 §) Granskningsbetänkande (forts. KU20)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>21376C0E-5D7B-4BA5-B690-46FDDEFF82B0</anforande_id>
<anforande_nummer>176</anforande_nummer>
<talare>PER LAGER (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Om våldsverkarna är vi helt överens,
tror jag. Problemet är hur samhället ska kunna skilja
ut dem från fredligt demonstrerande människor. Det
är oerhört viktigt att klara av den uppgiften eftersom
vi har demonstrationsfrihet, som är en av grundpelar-
na i vår demokrati, yttrandefrihet, mötesfrihet. Dessa
grundläggande fri- och rättigheter måste vi värna
även i besvärliga situationer där sådana element
kommer in. Vi måste lära oss, och framför allt bli
duktigare på, att klara av det. Här faller ett stort an-
svar just på den operativa ledningen.
Regeringens utnämningspolitik (avsnitt 2.17)
</anforandetext>
<intressent_id>075043103804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>155982</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09116/#anf176</protokoll_url_www>
</anforande>
