2348411 GP09116 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:116 Torsdagen den 30 maj 2001/02 116 2002-05-30 00:00:00 (forts. från 6 §) Granskningsbetänkande (forts. KU20) 6A16C129-ECA5-4B19-99F5-40F0FC94FFD0 154 BJÖRN VON DER ESCH (kd) kd Fru talman! Vad gäller ärendet Regeringens han- tering rörande M/S Estonias förlisning vill jag yrka på godkännande av anmälan i reservation 8. Skälen till det är följande - de finns mer utförligt beskrivna i The Independent Fact Groups rapport. På eftermiddagen innan M/S Estonia för sista gången lämnade hamn genomfördes en s.k. hamn- statskontroll av fartyget. Åtta estniska sjöfartsin- spektörer utbildades under ledning av två svenska. 14 anmärkningar noterades, och av dem var 5 så allvar- liga att de måste vara avhjälpta innan fartyget får lämna hamn. En kopia av det protokoll som upprättades - på svenska Sjöfartsverkets formulär - har bifogats have- rirapporten. Där uppges under rubriken "Fartygets allmänna tillstånd vid avgång", kap. 5.2, att inspektö- rerna "fann inga brister som skulle ha föranlett att fartyget kvarhållits eller ha medfört någon annan allvarlig anmärkning om inspektionen varit en regul- jär hamnstatskontroll". Således: genom manipulationer av den protokoll- skopia som bifogats haverirapporten, och som rege- ringen har åberopat, har slutsatserna blivit totalt mot- satta de verkliga. Den i en rättsstat naturliga reaktionen på ett så- dant avslöjande måste vara att regeringen omedelbart föranstaltar om att omständigheterna kring manipula- tionerna blir utredda. I stället lägger man locket på. Kan detta vara förenligt med rättsstatens krav? Självklara frågor som nu inte får något svar blir därför: Varför har protokollet manipulerats? Av vem har det manipulerats? På vems uppdrag har det skett? Vem känner till uppdragsgivaren? Varför motsätter sig regeringen att manipulationen utreds? Genom att dessa frågor lämnas obesvarade har Estoniaärendet utvecklats till en större rättsskandal än Boforsaffären på sin tid. Den gången försäkrade rege- ringen att byken skulle tvättas. Nu blev det visserli- gen aldrig så - men man erkände åtminstone att det fanns en byk att tvätta. Inte ens det vill man låtsas om i Estoniaaffären. Än en gång känner medborgarna hur rättsstaten upphör att fungera när brottsmisstankar befaras peka i en för myndigheterna besvärande riktning. KU:s bidrag härtill är inte oväsentligt. Att politiskt kompromissande över partigränserna förekommer i lagstiftningsarbetet är en nödvändighet. Men när det också förekommer i granskningsarbetet är fara å färde. Numera anses det olämpligt att poliser utreder om deras kolleger har brutit mot lagen, men av någon anledning har den uppfattningen aldrig gällt lämpligheten av att politiker utreder om deras kolle- ger brutit mot grundlag. Ändå är vänskap och kolle- gialitet lika självklara och nödvändiga inslag i politi- kernas arbetsgemenskap som inom andra samhälls- områden. Med Estoniaärendet aktualiseras därför än en gång nödvändigheten av att finna andra former för hur regeringens fögderi ska granskas om inte med- borgarna ska förlora allt förtroende. Per Unckel framhöll här tidigare i dag att gransk- ningen är rättslig till sin karaktär. Men hur är det i själva verket? Regeln är faktiskt att försvars- och åklagarsidan i KU resonerar ihop sig till kompromis- ser, som t.ex. nu i Estoniaaffären. Det är knappast särskilt rättsligt. Tänk om domstolar agerade så? Men det är högst politiskt. Vissa frågor är alltför komplexa för KU att utreda när partipolitiska bindningar och kollegialt intresse reser spärrar. Förvisso är det mänskligt, men dessvär- re ett hot mot rättsstaten. Det finns de inom och utom vårt land som ser all- varligare än KU:s majoritet på regeringens underlå- tenhet att få utrett vad som ligger bakom de avslöjade manipulationer som hör till Estoniaärendet. För dessa människor har det nu blivit än angelägnare att för en gångs skull försöka få byken tvättad. 0544137999406 N 2010-01-01 00:00:00 155960 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09116/#anf154