2348411 GP09116 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:116 Torsdagen den 30 maj 2001/02 116 2002-05-30 00:00:00 Granskningsbetänkande 78897906-0954-4E77-856D-4B7FF5F22C6E 14 BO KÖNBERG (fp) fp Fru talman! Konstitutionsutskottets uppgift att granska statsrådens göranden och låtanden är ju en mycket ovanlig uppgift för ett utskott i en parlamen- tarisk församling. Internationellt sett är den närmast unik. Det tillkom under helt andra parlamentariska för- hållanden än dem vi har nu. Efter det att granskning- en började för snart ett par hundra år sedan har vi ju infört parlamentarism i vårt land. I normalfallet utgår regeringen från en majoritet i parlamentet - eller tolereras åtminstone av en majoritet i parlamentet. Det uppkom en fullständigt rimlig diskussion om konstitutionsutskottets uppgift skulle kunna fortsätta när parlamentarismen infördes i vårt land. Bakom den diskussionen låg den allmänmänskliga iakttagelsen att det är väldigt mycket lättare att se grandet i sin grannes öga än bjälken i det egna. För politiker av olika slag har det varit lättare att se felen hos en rege- ring som man inte stödjer än det har varit att se felen hos en regering som man själv ställer sig bakom. Det är ett problem som konstitutionsutskottets granskning lever och måste leva med. Det har gjorts några försök att ytterligare förstärka oppositionens roll i de här sammanhangen. Det som skedde i början på 1990-talet under den borgerliga regeringen var att vi efter cirka 180 år påbörjade en ny praxis. Vi såg till att ordföranden i utskottet skulle komma från opposi- tionen. Syftet med KU:s granskning är att förebygga och avskräcka snarare än att döma och straffa. Jag har tidigare någon gång i de här debatterna påmint om en KU-ordförande längre tillbaka som hävdade att det på varje statsråds ämbetsrum i blickfånget framför skrivbordet borde finnas en skylt med texten Konsti- tutionsutskottet ser dig. KU:s granskning är ju inte det enda instrumentet. Mycket handlar om den allmänna debatten och massmedia och deras granskande roll. Här i huset har vi Riksdagens revisorer. Vi har möjlighet att väcka misstroendeförklaring. Och vi har förstås, i en demo- krati med allmän rösträtt, de allmänna valen som ett korrigeringsmedel för en regering som skulle miss- sköta sig alltför mycket - i den mån det når medbor- garnas kännedom. I inledningen till den här debatten pekade ordför- anden på ett försök som har bedrivits för att nå ändå större enighet i KU-granskningen. Vi ska försöka åstadkomma detta genom en dämpning av ordval för att det ska bli lättare för de ledamöter av utskottet som annars tycker bra om regeringen att ställa sig bakom befogad kritik. Det kanske har förekommit liknande försök tidi- gare, men enligt min mening är det här en god ambi- tion att få ökad tyngd åt det som är KU:s grundläg- gande uppgift, dvs. att förebygga. Förutsättningen för att den här metoden ska fun- gera är förstås att statsråden inte känner sig mindre oroade över vad en KU-granskning kan leda fram till bara för att ordvalet är något mer dämpat, utan att den fortsätter att vara avskräckande - gärna ändå mer avskräckande. Jag tror att det kan vara så. Framtiden får väl utvisa vad som händer på den punkten. Fru talman! Jag har inte deltagit i granskningsar- betet i utskottet. Det har vår ledamot Helena Barg- holtz gjort. Hon har i dag laga förfall. Jag har försökt att sätta mig in i de olika granskningsärendena. Det är ju en hel mängd ärenden som har anmälts. Utskottets vice ordförande noterade med tillfreds- ställelse, tror jag, att flertalet inte hade lett till kritik. Det vore väl konstigt om flertalet skulle leda till kritik från utskottets sida. Det är väl närmast hedrande för den politiska oppositionens företrädare i konstitu- tionsutskottet att inte flertalet anmälningar har bifal- lits på ett eller annat sätt. Ordföranden och flera andra som har talat i den här allmänna delen av debatten har nämnt fall där kritik har riktats av ett enigt utskott. Vi får hoppas att det har betydelse för det framtida uppträdandet av statsråd från denna och andra regeringar. Några av de punkterna har varit radiokommuni- kationerna i samband med Tetra. Det har handlar om EU-beslut och EU-nämnden. Det är en fråga som jag tror att man får anledning att återkomma till. Konsti- tutionsutskottet har tidigare gjort insatser på det här området genom att kraftigt stryka under att det bara är i mycket sällsynta och speciella fall som ett statsråd, när han eller hon vistas litet längre söderut i Europa och träffar kolleger och kommer överens om saker som man inte ska följa vad en majoritet i EU- nämnden har sagt. Det något milt formulerade påpekande som nu förs fram bidrar väl till en utveckling åt rätt håll, får man hoppas. Även den kritik som funnits i samband med vape- nembargot och lotteritillstånden är naturligtvis värde- full. Det är naturligt att man i KU liksom i alla möjliga andra sammanhang när man granskar människors beteenden, göranden och låtanden inte alltid når klar- het. Det är förstås med KU:s granskning som vid all annan granskning så att en och annan som har begått fel kommer undan därför att det inte har gått att be- lägga vad som har hänt. Detta får vi leva med i en ofullkomlig värld. Vår företrädare Helena Bargholtz har ställt sig bakom flertalet av de ställningstaganden som har gjorts från KU:s sida. Hon har, som framgår av be- tänkandet, på några punkter reserverat sig. Jag vill så här i inledningen bara nämna de punkterna. Det gäller frågan om retroaktiviteten i den statliga garantin till flygbolagen. Det gäller frågan om FN-sanktionerna, där man nu har kommit in på ett mycket centralt område, nämligen om de fri- och rättigheter som vi har i vårt land kan upphävas genom beslut i organisationer som vi ansluter oss till på annat håll. Det gäller förstås också om regeringen har gjort tillräckligt för att slå vakt om dessa fri- och rättigheter. Det gäller dessutom frågan om avvisningarna till Egypten och om man på ett tillräckligt gott sätt har förvissat sig eller har kunnat skapa visshet inför av- visning till ett land som enligt många uppgifter till- lämpar tortyr. Det gäller frågan om ordningen och säkerheten under EU-toppmötet. Till sist gäller det frågan om Teracom och digital- TV. Jag ämnar från Folkpartiets sida återkomma till några av dessa frågor i den fortsatta debatten. KU:s granskning är som sagt mycket viktig. En punkt som vi väl under de närmaste åren får anled- ning att ta upp mera är avgränsningen till Riksdagens revisorer. Frågan om den avgränsningen har funnits under hela den tid som vi har haft Riksdagens reviso- rer och som vi har haft KU:s granskning. Vad Riks- dagens revisorer gör har varit mycket mera entydigt definierat än vad KU:s uppdrag på den här punkten har varit, men i samband med att vi förmodligen till nästa sommar får en ny myndighet, Riksrevisionen, finns det all anledning att försöka se över om den gränsdragning som uppkommit genom praxis är den rätta inför framtiden. Det är möjligt att någon förändring ska äga rum. Jag tror inte att vi klarar av det i dag, fru talman, men det är en fråga som det finns all anledning att ägna sig åt i framtiden. Vad som enligt Folkpartiets uppfatt- ning är alldeles klart är att såväl KU:s granskning som den som Riksdagens revisorer tidigare har gjort och Riksrevisionen kommer att göra i framtiden be- hövs. 0384833975200 N 2010-01-01 00:00:00 155820 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09116/#anf14