2348411 GP09116 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:116 Torsdagen den 30 maj 2001/02 116 2002-05-30 00:00:00 (forts. från 6 §) Granskningsbetänkande (forts. KU20) 7FD9942A-2076-471A-BAE3-4E7900C81DE1 137 MARIANNE SAMUELSSON (mp) mp Herr talman! Detta ärende hör till de ärenden där jag har inlämnat en KU-anmälan. Det har jag gjort utifrån den information och kunskap jag har fått om ärendet och hanteringen av de båda utvisade egypti- erna. I det här fallet borde vara ganska självklart med en tydligare kritik av regeringens hantering. Man kan på många områden se att det strider mot de konven- tioner vi har skrivit under från svenskt håll. På Amnestys hemsida kan man läsa att Amnesty uppmanar riksdagen att stå upp för rättssäkerheten och underkänna avvisningarna av de två egyptierna. Amnesty hör till en av de organisationer som varit oerhört kritiska till rättssäkerheten i det här fallet och till hur regeringen har hanterat ärendet. Det är också ganska intressant att läsa vad ut- skottet skriver i betänkandet hanteringen av ärendet. Det hänvisas till de garantier man fick från Egypten om att man där inte skulle hantera egyptierna på ett ur rättsäkerhetssynpunkt osäkert sätt om de skickades tillbaka. Statssekreteraren har varit i ett land som Sverige på många andra områden kritiserat just för dess brist på rättssäkerhet. Egypten hör till de länder som finns med på listan över dem som bryter mot konventions- texter. Vi vet att tortyr förekommer och är väldigt vanlig i fängelserna. Statssekreteraren har fått något slags säkerhets- brev med sig hem. Sverige fick vid besöket också utfästelse av Egypten om möjligheten för den svenska ambassaden i Kairo att följa kommande rättegångar och regelbundet besöka de båda männen. Man ska då ha i minne att de utvisades den 18 de- cember. Det tog över en månad innan första besöket från den svenske ambassadören i Torafängelset den 23 januari 2002. Han har bl.a. rapporterat följande: "Inga som helst praktiska eller andra svårigheter gjordes från egyptisk sida för att hindra besöket. Det ägde rum i kommendantens rum. Inga hand- eller fotbojor förekom. Männen bar vanliga civila kläder. Deras hår och skägg var hårt ansade. De visade inga tecken på fysisk misshandel eller dylikt och verkade tala fritt." Kan detta verkligen vara tillräcklig grund för att säga att rättssäkerheten är rätt hanterad? Vilka kun- skaper har ambassadören om tortyr och tortyroffers reaktioner? Har man över huvud taget tagit med sig någon i detta sammanhang som har den kompetens som man behöver ha när man talar med människor som kan ha varit utsatta för tortyr eller på annat sätt misshandlade? Jag tycker att detta är ett fall som från svenskt håll är skött på ett sådant sätt rättssäkerhetsmässigt att man blir både ledsen och upprörd över det. Jag är förvånad över att utskottet inte har blivit mer upprört över hanteringen utifrån de konventioner som vi har skrivit under. Det strider mot MR-konventionen, konventionen mot tortyr och Europakonventionen. Det borde ha varit ett starkt påpekande om detta från utskottets sida. Jag yrkar på godkännande av anmälan i reserva- tion 6. Där tycker vi ytterligare en del i denna fråga. Jag hoppas verkligen, oavsett hur KU har hanterat ärendet, att regeringen i framtiden kommer att tänka till innan den gör utvisningar i sådana här ärenden. 0900533740700 N 2010-01-01 00:00:00 155943 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09116/#anf137