2348411 GP09116 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:116 Torsdagen den 30 maj 2001/02 116 2002-05-30 00:00:00 (forts. från 6 §) Granskningsbetänkande (forts. KU20) 1AD0310C-BE0F-4F90-9485-0EC395AD9D8B 125 KENNETH KVIST (v) v Herr talman! Det ärende som vi nu har att be- handla är ett juridiskt sett ganska sammansatt ärende. Det faller också ut ur de tragiska händelserna den 11 september 2001. Efter detta förs tre svenskar upp på en s.k. sanktionslista. De påstås ha sparat pengar i ett finansinstitut som skulle ha stött al-Qaidas terrorist- verksamhet. De förs upp på listan och deras tillgångar fryses. Svenskarna förnekar att de över huvud taget har haft någon kännedom om eller någon inblandning i al-Qaidas verksamhet. De får inte heller reda på grunderna till varför deras ekonomiska tillgångar ska frysas. Snart börjar många reagera. Och inte minst när de tre skaffar ett juridiskt biträde, advokat Leif Silber- sky, betonas starkt att detta strider mot de mänskliga rättigheterna. Många reagerar, men regeringen reage- rar väldigt senfärdigt. Det såg nästan ut som en tanke att det var först dagen efter det att vi i Vänsterpartiet anmälde detta till KU för granskning som regeringen började ändra attityd i frågan. Vi vill inte förhäva oss och tro att det bara hade med KU-anmälan att göra. Det berodde väl på det samlade opinionstrycket och på att regeringen började förstå att det var nödvändigt att agera. Efter detta har Sveriges regeringen, till skillnad från andra länders regeringar som har varit i motsvarande situation, agerat på ett bra sätt. Men vi menar att senfärdigheten ändå måste kritiseras. Där- för har vi inte kunnat ställa oss helt bakom det ställ- ningstagande som utskottets majoritet gjort på denna punkt. Problematiken är ju flerfaldig. Vi har en stats- rättslig bindning vid FN-beslut. Det diskuteras stun- dom hur stark den är, men om vi ska kräva av andra länder att de följer FN-resolutioner måste vi också göra det själva. Samtidigt uppstår det problem när FN antar resolutioner som strider mot grunden för FN, dvs. en sådan grundläggande sak som deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Där stadgas ju utom- ordentligt klart att ingen kan dömas om man inte får reda på grunderna till varför man straffas. Även om detta inte är ett vanligt straffrättsligt mål, ska man ända veta varför man utsätts för en sanktion. Alla ska ha rätt till en rättegång. Alla ska ha rätt och möjlighet att försvara sig och måste då ha tillgång till grunderna för anklagelsen mot dem. Det är uppenbart att de här FN-resolutionerna strider mot detta när de kan tillämpas på det sätt som har skett i det här fallet. Problemet är ju att det inte bara är Sveriges regeringen som har varit försumlig och missat att denna motstridighet finns. Det har också andra länders regeringar gjort. När frågan kon- kretiseras visar det sig att de här förhållandena strider mot de grundläggande principerna både i FN-stadgan om de mänskliga fri- och rättigheterna och i de euro- peiska konventionerna om mänskliga fri- och rättig- heter och mot svensk grundlag. Utskottet har i och för sig noterat den motsättning som finns. Det är bra att man har upptäckt och erkänner denna motsättning. Vi delar också utskottsmajoritetens uppfattning att rege- ringen har dragit samma slutsats och arbetar för en förändring, men vi tycker att det har varit alldeles för senkommet. Frågan hade kanske kommit i ett annat läge om man hade reagerat starkt och bestämt så fort man upptäckte att den här stridigheten fanns. FN-sanktioner ska följas, men det blir ju ett pro- blem när nämnda sanktioner strider mot själva grun- derna för den organisation som beslutar om dem, nämligen mot FN:s grund som ändå måste anses vara de mänskliga rättigheterna. FN är ju bl.a. till för att bevaka att de följs och att freden bevaras osv. Jag tycker att vår reservation, även om den inte avviker mycket, med skärpa vill slå fast den kritiken av rege- ringen. Därför står vi fast vid vårt yrkande på god- kännande av anmälan i reservationen. 0544752215503 N 2010-01-01 00:00:00 155931 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09116/#anf125