<anforande>
<dok_hangar_id>2348411</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09116</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:116 Torsdagen den 30 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>116</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Granskningsbetänkande </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0BF3B10E-00CF-4B02-9574-8E4C4C14C869</anforande_id>
<anforande_nummer>1</anforande_nummer>
<talare>PER UNCKEL (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag ber härmed å konstitutionsut-
skottets vägnar att till riksdagens kammare få över-
lämna årets granskningsbetänkande. Vi gör vår
granskning i enlighet med vad regeringsformen före-
skriver i 12 kap. 1 §, där det heter att
"Konstitutionsutskottet skall granska statsrådens
tjänsteutövning och regeringsärendenas handlägg-
ning".
Traditionen har kommit att bjuda att utskottet
granskar i två omgångar: en gång på hösten på eget
initiativ, med inriktning framför allt på regeringens
administrativa hantering, och en gång på våren på
initiativ av alla riksdagens ledamöter. Det är i år sär-
skilt många granskningsanmälningar som i utskottet
har tagit sig an och granskat på det sätt som utskottet
haft möjlighet att göra.
Det förtjänar att betonas om och om igen i inled-
ningen till varje debatt om granskningens karaktär att
den är rättslig till sin art. Med detta är också sagt att
den inte säger någonting om vad utskottet eller för
den delen enskilda partier eller ledamöter av utskottet
i sak kan tycka om det regeringen har gjort eller inte
gjort. Den politiska granskningen ligger utanför ut-
skottets uppdrag. Den utövas ytterst av väljarna i
valet.
Låt mig, fru talman, denna gång också understry-
ka att den som läser noggrant i det utskottet säger kan
notera en viss friare hållning gentemot några av de
tidigare traditioner som utskottet haft, men som har
varit traditioner utan bundenhet i lag. Jag tänker
framför allt på den tidigare fokuseringen vid det som
allmänt brukar kallas prickning av statsråd och som
brukar manifesteras i formuleringar av typen
"statsrådet kan inte undgå kritik för ." eller motsva-
rande. Denna typ av avslutningar på utskottets be-
dömningar i ärenden har i år i större utsträckning fått
vika för en angelägen diskussion i sak. Det innebär att
i åtskilliga av de granskningsärenden utskottet haft att
hantera återfinns, utan att prickningsformuleringen
finns längst ned, viktiga iakttagelser och stundom
mycket hård kritik.
Ett sådant exempel, som dessutom har stark bä-
ring på många människor, handlar om utbildningsmi-
nister Thomas Östros hantering av Centrala studi-
estödsnämnden, eller rättare sagt vilket ansvar stats-
rådet egentligen har för att Centrala studiestödsnämn-
den inte med något rimligt mått mätt kan sägas sköta
sina förpliktelser mot landets studenter. Förr hette det
i folkmun: Taxi, var god dröj. "Taxi" är numera ut-
bytt mot "CSN". Åtskilliga historier kan berättas från
landets studentkårer om hur studenter lämnat telefo-
nen vidare till nästa student när den första haft lyckan
att faktiskt hitta någon att tala med på Studiestöds-
nämnden. Utskottet understryker att ett statsråd inte
kan undandra sig ansvar för någonting som under så
lång tid har fungerat så utomordentligt illa. Studenter
har rätt att få sin service behandlad på ett anständigt
vis.
I samma kategori ärenden, dvs. utan den formella
avslutningsmeningen men med starka invändningar
från utskottet, återfinns också finansminister Bosse
Ringholms hantering av delar av lotteriverksamheten,
enkannerligen den försöksverksamhet på Internet som
ännu pågår.
Utskottet påpekar i detta fall att det inte är till-
fredsställande från allmänna utgångspunkter att en av
de tre organisationer, eller företag, som tillerkänns
rätten att på detta sätt komma i besittning av en bety-
dande del av en lukrativ marknad är nära knuten till
finansministerns eget parti.
Får jag, fru talman, till denna iakttagelse dessutom
lägga en högst personlig reflexion om hur finansmi-
nistern har valt att hantera denna iakttagelse. I ett TV-
inslag samma dag som utskottet presenterade sin
kritik förefaller det som om finansministern alls inte
förstår vad utskottet säger, alls inte förstår att ett
utskott är allvarligt bekymrat över en misstanke om
att finansministern inte har bedömt olika lotterianord-
nares möjligheter på ett självständigt och opartiskt
sätt. Statsråd borde rimligtvis ha kraft, förmåga och
förnuft att inse att om ett utskott fäller kritiska om-
dömen är det kritiska omdömen som ska lända till
efterrättelse, inte tas med en klackspark.
Fru talman! Den granskning som vi har gjort av
Thomas Östros befattning med Centrala studiestöds-
nämnden är av intresse av ytterligare ett skäl, nämli-
gen när det gäller den principiella frågan om vilket
ansvar ett statsråd har för den underliggande myndig-
hetens arbete. Den svenska principen är att myndig-
heterna är självständiga och att statsråd som individer
inte äger rätt att lägga sig i myndigheternas skötsel. I
utskottets granskning understryks det emellertid att
statsrådet, trots denna självständighet, har ett ansvar
för att en myndighet sköter sig i enlighet med de lagar
och de förordningar som utskottet ska vägledas av.
Det är en viktig principiell markering som utskottet
gör på denna punkt.
Fru talman! Utskottet har i sin granskning funnit
några uppenbara brister i så motto att det inte har gått
att utröna fullt ut vad som faktiskt har inträffat. Ut-
skottet har granskat vad som hände när en utredare
avgick från sitt uppdrag därför att vederbörande an-
såg sig vara utsatt för oacceptabla påtryckningar från
statsrådet Ulvskog. Utskottet har granskat vad som
egentligen hände när Annika Billström tog kontakt
med regeringen inför regeringsbildningen i Stock-
holm efter förra valet, uppenbarligen i akt och me-
ning att pröva möjligheterna att med en ny socialde-
mokratisk majoritet i Stockholm få till stånd ökade
statliga bidrag till nedgrävningen av den s.k. Central-
bron. Utskottet har också granskat vilket ansvar för-
svarsminister Björn von Sydow kunde tänkas ha när
Sverige köpte helikoptrar trots att en förundersökning
om industrispionage i detta ärende pågick, en förun-
dersökning som för övrigt ännu inte är avslutad.
För min del kan jag inte underlåta att sucka av
otillfredsställelse över att utskottet återigen tvingas
stanna i sin granskning innan man faktiskt vet vad det
är som har inträffat. Samma sak hände, om än efter en
ännu längre granskning, förra året i granskningen av
det s.k. Sydafrikaärendet. Fortfarande kvarstår därför
frågorna: Tvang kulturminister Ulvskog i realiteten
hovrättslagmannen Lavén att avgå genom att interve-
nera i utredarens självständighet? Var regeringen på
väg att gynna en tilltänkt Stockholmsmajoritet med
Socialdemokraterna i spetsen efter förra valet med
särskilda statsbidrag till infrastrukturen? Var köpet av
en ny helikopter till försvaret genom händelsernas
spel i realiteten riggat?
Utskottet påpekar för sin del, apropå helikopteraf-
fären, att man fann det olyckligt att upphandlingen
kom att genomföras parallellt med en förundersök-
ning gällande industrispionage, vilket kan ha påverkat
konkurrensförhållandet i upphandlingen. Gjorde det
det, eller gjorde det inte det? Svaret söker vi fortfa-
rande.
Enligt min mening finns det en gräns för hur
många "vet inte" som ett konstitutionsutskott till slut
kan släppa ifrån sig samtidigt som man bevarar
tilltron till den granskning som utskottet utför. Den
gränsen ligger nu, enligt min mening, så nära att det
börjar bli tid för en debatt om att ge granskningen
större befogenheter i akt och mening att man ska veta
händelseförloppet så noga att de riktiga bedömning-
arna kan träffas.
Fru talman! Detta leder mig fram till ett ärende
där Folkpartiet och Moderaterna, förvånande nog, har
tvingats att reservera sig, nämligen frågan om rege-
ringens hantering av digitaltelevisionen eller, mera
specifikt, granskningen när det gäller företaget Tera-
com.
Enligt min mening är Teracomhanteringen på väg
att bli en i ordets rätta bemärkelse politisk och eko-
nomisk skandal. Att somliga partier vill styra vilken
TV människor ska få se i landet är ingen nyhet utan
ett väl känt faktum sedan många herrans år av poli-
tiskt meningsutbyte, men att alla utom moderater och
folkpartister uppenbarligen är beredda att acceptera
att, mot fattade riksdagsbeslut, miljarder kronor är på
väg att brännas på den politiska styrningens altare är i
sanning förvånande.
Vad detta ärende egentligen handlar om, eller vad
som är ärendets kärna, är att riksdagen tidigare vid
beslutet om digital-TV-utbyggnaden - man kan ha
olika meningar om förnuftet i det - sade att detta
skulle ske utan att statsanslag skulle behöva satsas.
Den utredning som utskottet har gjort pekar i alla
hänseenden på att denna del av riksdagsbeslutet inte
är uppfylld och inte kommer att kunna uppfyllas.
Lägg därtill att när det gäller allmänhetens insyn är
väsentliga delar av vad som har inträffat i denna affär
fortfarande dolda av sekretesstämpeln. Enligt min
mening måste ett utskott som konstitutionsutskottet
vara ett av de organ som säger att nog är nog, dvs. att
det borde ha varit självklart för utskottet att i tid slå
larm om det som nu är på väg att inträffa, inte på
grund av det allmänna slöseriet som sådant eller
misskötseln som sådan utan på grund av att detta
allmänna slöseri och denna misskötsel står i entydig
kontrast till de direktiv som riksdagen har givit för
digital-TV:s utbyggnad.
Fru talman! Med samma lätthet - och nu drar jag
också en uppgiven suck - får regeringen godkänt av
utskottet, förutom av Moderaterna, för vad jag menar
är en tydlig politisering av statsförvaltningen.
Nyligen redovisade - utskottet nämner detta i sitt
betänkande - SNS en vetenskaplig studie under ru-
briken Vem styr? I denna studie redovisas entydigt
material som pekar på att Sverige börjar få en alltme-
ra politiserad statsförvaltning i kontrast till de ambi-
tioner och önskemål som vi har uppställt i Sveriges
riksdag för den förvaltning som vi vill ska tjäna våra
syften. Men när utskottet väl har noterat att denna
utredning finns är det som att man omedelbart glöm-
mer vad det är man själv har redovisat. Det är tyvärr
ett faktum att förvaltningen inte bara systematiskt har
politiserats utan att den också systematiskt har politi-
serats med socialdemokratiska förtecken.
Utskottet går t.o.m. så långt att man i sitt betän-
kande gör Göran Perssons ursäkt för detta vid en
tidigare utskottsutfrågning till en del av utskottets
egna ställningstaganden. I årets betänkande står det:
"Att det är svårare att rekrytera personer från nä-
ringslivet kunde enligt utskottet ha ett samband med
de högre lönenivåer som ofta tillämpas i näringslivet.
Detta kunde också vara en förklaring till att det kan
uppfattas som att det föreligger en politisk obalans i
tillsättningsärendena." Jag säger då det.
Utskottet har strax dessförinnan redovisat en pro-
memoria från Justitiedepartementet av vilken det
framgår "att regeringens tillsättningar av myndighets-
chefer alltid sker med beaktande av kravet i 11 kap.</anforandetext>
<intressent_id>0104804820009</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>155807</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09116/#anf1</protokoll_url_www>
</anforande>
