2348410 GP09115 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:115 Onsdagen den 29 maj 2001/02 115 2002-05-29 00:00:00 Redogörelse för bolagiseringen av affärs- verket Statens järnvägar E9546650-0838-4089-A83E-C352BD51DFA7 157 LARS BJÖRKMAN (m) m Fru talman! I detta betänkande, TU14, behandlar utskottet regeringens skrivelse Redogörelse för bola- giseringen av affärsverket Statens järnvägar. Till ärendet har det fogats fyra reservationer. Förvandlingen av det statliga verket SJ till ett ak- tiebolag föregicks under många år av livliga debatter och stora meningsskiljaktigheter. Bolagiseringen tillkom sedan verkligheten visat för motståndarna att det konglomerat som Statens järnvägar historiskt var inte kunde fortleva om rimlig lönsamhet och effekti- vitet skulle uppnås. Det första och viktiga steget mot en mera modern uppdelning av verksamheterna togs i slutet av 80-talet när tågtrafiken separerades från drift och underhåll av banans infrastruktur, alltså när Banverket bildades. Genom den förändringen kunde ansvaret för de olika verksamheterna klarare urskiljas, och den korssub- ventionering som förekom tvingades att upphöra. I maj 2000 beslutade riksdagen om nästa betydel- sefulla förändring på järnvägssidan. Beslutet innebar en förändring av det affärsdrivande statliga verket SJ till ett aktiebolag. Med en uppdelning i tre moderbo- lag, SJ AB som bedriver persontrafik, Green Cargo som ansvarar för godstrafiken och AB Swedcarrier som i fyra dotterbolag ansvarar för resterande verk- samheter, teknik, underhåll, dataproduktion och fas- tigheter, har verksamheterna kunnat renodlas, och detta ger ökade förutsättningar att bättre följa och styra dessa. Genom att vidare utveckla och förbättra såväl tra- fiken som de ekonomiska incitamenten för de olika investeringarna måste förändringarna drivas vidare. Det faktiska trafikeringsmonopol på persontrafiken som SJ AB fortfarande har på den lönsamma delen av järnvägsnätet måste enligt vår mening upphöra och all framtida trafik upphandlas i konkurrens. Systemet med grandfather s right, vilket garanterar företräde på sträckor som tidigare trafikerats av SJ, måste sam- tidigt upphöra om full neutralitet i konkurrens ska råda mellan olika operatörer. En förändring i denna riktning ligger helt i linje med EU:s järnvägspolitik, och med ett snart genomförande skulle svenska järn- vägsföretag, statliga och privata, kunna ges ett för- språng i konkurrensen om den trafik som så småning- om kommer att upphandlas ute i Europa. Trots vissa initiala svårigheter, såväl ekonomiska och administrativa, har både SJ och Green Cargo visat att den operationella styrkan växer allteftersom uppdraget blir tydligare och rollerna renodlas. Den förändrade konkurrenssituationen på det inhemska nätet har sporrat alla i respektive företag till ökade insatser. Insikten om att genom egna insatser kunna påverka och ta ansvar för utvecklingen och därmed sin egen framtid är oftast den drivkraft som ger an- ställda i en organisation eller i ett företag de bästa förutsättningarna för att kunna skapa den optimism och den framåtanda som krävs för en framgång. Nästa steg i utvecklingen på detta område bör en- ligt vår moderata uppfattning vara att staten träder ur sin roll som ensamägare till de tre moderbolagen SJ AB, Green Cargo och AB Swedcarrier och att en privatisering snarast inleds. Genom en sådan föränd- ring kan kopplingen mellan ansvarig för lagstiftning och aktuella regelverk och ägarrollen tydligare sär- skiljas. Att som i dag utforma lagar och bestämmelser för verksamheten och samtidigt som ägare utföra den är varken trovärdigt eller hållbart. För att intressera nya aktörer i den framtida nödvändiga konkurrensen på spårtrafiken måste staten minska sin ägarandel för att slutligen på marknadens villkor bjuda ut hela sitt nuvarande aktieinnehav. En sådan försäljning skulle, förutom en betydande förstärkning av statsfinanserna, innebära en förbättrad effektivitet till gagn för såväl kunder, operatörer som de blivande framtida aktieägarna. Dagens situation med regeringens brist på visioner beträffande statligt ägande avslöjas enkelt genom att man citerar när- ingsminister Rosengren när han säger sig "inte kunna avge någon entydig uppfattning om vilka företag som staten bör äga." Enligt min mening tyder ministerns minst sagt luddiga uttalande på att staten varken kan klargöra sin roll som ägare eller definiera tydliga ägarkrav. Därför bör riksdagen ge regeringen i upp- drag att snarast förbereda en utförsäljning och privati- sering av de tre till järnvägstrafiken knutna bolagen. Fru talman! Jag yrkar med denna motivering bifall till reservation 1. Regeringen tar i sin skrivelse upp frågan om det framtida utnyttjandet av de järnvägsstationer som i dag placerats i AB Jernhusen, ett dotterbolag till Swedcarrier. Stationsbyggnadernas strategiska pla- cering och den självklara fördelen att utnyttja deras förutsättningar även för dagens och morgondagens trafikverksamhet har uppmärksammats genom att AB Jernhusen i sitt uppdrag att erhålla bästa ekonomiska utfall och avkastning inlett dels en försäljning av icke lönsamma fastigheter, dels startat en upprustning av de fastigheter som genom sitt strategiska läge har en konkurrensfördel som inte kan ersättas. Biljettförsälj- ningslokaler, trafikupplysning och vänthallar används naturligtvis bäst om de lokaliseras nära de verksam- heter som är direktrelaterade till trafiken. Sådan verk- samhet kan endast i absoluta undantagsfall vinna på att flyttas till annan plats. På många orter i landet utgör de gamla stationsområdena dessutom knutpunkt inte bara för järnvägstrafik, utan de är dessutom en angöringsplats för lokal och regional busstrafik och dessutom ofta utnyttjade som uppställningsplats för taxi. Det är därför enligt vår mening ett gemensamt ansvar för såväl fastighetsägaren AB Jernhusen som berörda operatörer och trafikhuvudmän att finna kon- kurrensneutrala och ekonomiskt godtagbara lösningar för att garantera fortlevnaden av dessa funktioner. I en motion av Tom Heyman och mig lyfter vi fram frågeställningen om utvecklingen av befintliga stationsbyggnader som är aktuella för att serva fram- tida trafik, och vi ansluter oss till de delar som reger- ingen i sin skrivelse uppmärksammat kring frågan. Utskottets majoritet delar vår och regeringens upp- fattning, och vi menar att den pågående järnvägsut- redningen genom ett tilläggsdirektiv närmare bör klarlägga frågan. Till denna del av betänkandet ber jag att få yrka bifall. Fru talman! Då detta med all sannolikhet är mitt sista framträdande i denna talarstol ber jag att få tacka för mina år här i riksdagen och för det goda kamrat- skap på alla områden som har förekommit och som har berörts av en rad talare tidigare. Jag önskar kom- mande riksdagar, såväl ledamöter som olika befatt- ningshavare, all framgång i kommande viktiga upp- drag. 0928479652300 N 2010-01-01 00:00:00 155774 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09115/#anf157