2348410 GP09115 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:115 Onsdagen den 29 maj 2001/02 115 2002-05-29 00:00:00 Godkännande av rambeslut om åtgärder mot terrorism och Sveriges tillträde till Förenta DD1D6A00-DC8B-4F15-9C5F-04085D39C37C 12 FREDRIK REINFELDT (m) m Fru talman! Händelserna i USA den 11 september skakade om en hel värld. Det har många kunnat tala om här i dag, och det har refererats till TV-bilder och liknande. För mig var det omskakande att komma till Ground Zero och titta ut över de ruiner som nu ligger där World Trade Center en gång stod. Det är först då man känner dofterna. Det är först då man ser alla avskedshälsningar från nära anhöriga som berättar om dem de har förlorat och alla bilder på dem som blev kvar i World Trade Center och inte hann ut. Det är när man ser sorgfloret på omkringliggande byggnader och förstår hur stort detta område är som det går upp för en hur allvarligt detta var. Det är när man står ute på Liberty Island, bredvid Frihetsgudin- nan, med sin nioåring i handen och han pekar på bilden av New Yorks skyline som finns där med två stycken torn kvar och vi tittar på en verklighet där de inte längre finns som man ställer frågan: Varför åker man in med flygplan i hus? Och man blir svaret skyl- dig. Varför gör man detta? Hur kan man bli så märklig, så förstörd, så extrem att man kommer på en sådan idé? Det är ju där vi måste söka svaren. Det är där vi måste börja formule- ra lösningarna. Jag är övertygad om att en del av de inlägg vi har hört tidigare här i dag är på fel väg. Det har talats om att det skulle vara någon sorts högerpartier i Europa som nu är hotet, och det var ännu mer oklart vad Morgan Johanssons anförande syftade till. Det är alldeles uppenbart att det handlar om dem som står för slutenhet kontra dem som tror på öppenheten som idé. Vad är det som präglar dessa människor som gör extrema handlingar? Jo, det är deras strävan att styra andra människors liv, att stänga tillvaron för många andra, att berätta att det bara finns ett sätt att leva, att stänga sina nationer och att sluta tillvaron. Det är i den typen av miljö som extremismen gror. Det är där man göder idéer om att det är rätt att flyga med flyg- plan in i byggnader. Och deras främsta motståndare är inga partipoliti- ker eller några som mer än andra försöker gråta över det som har skett. Nej, deras främsta motståndare kommer när deras tonårsbarn börjar vilja klä sig an- norlunda, lyssna på musik från andra länder eller upptäcker att Internet finns. Det är globaliseringen som sprider sig och idén om att vi ska kunna få bestämma och besluta över våra egna liv som är det största hotet mot dem som blir terrorister. Det är därför de är under press. Det är globaliseringens verkan. Det är det faktum att vi har en värld där gränser börjar betyda mindre, där rörlig- heten ökar, kommunikationen blir global och där ungdomar vill vara som andra ungdomar är. Det är det som vi borde hylla - vi som tror på en idé om att människor ska få bestämma över sitt eget liv och vi som tror på friheten. Det finns ingen starkare idé än denna, och det är mot den som extremismen och terrorismen vill kämpa. Jag tror att man ska vara väldigt klar över det per- spektivet för att förstå vad det är man ska lösa. Vår vakthållning mot denna terrorism ska natur- ligtvis vara stram, och den ska vara effektiv. Det är väl ganska typiskt att i debatten kastas nu anklagelser om vem som har övergivit eller inte övergivit. Man diskuterar mindre hur effektiv terrorismbekämpning- en är på plats här i Sverige. Det är ett faktum att vi var en majoritet, utan Socialdemokraterna, som fick flytta Nationella insatsstyrkan för att just påpeka att den polisiära enhet vi har i Sverige som ska förbere- da, rekognoscera och terroristbekämpa inte har den utrustning och den utbildningstid som den behöver. Det betyder mer än alla ord vi säger här. Vi måste se till att vi själva har resurser och kraft att göra någonting åt de problem som vi alla är så överens om. Det pratas väldigt tyst om detta. Sedan vill jag säga att vi de senaste veckorna ock- så har fått illustrerat att man när man står och tittar på ruinerna kan dra väldigt många felaktiga slutsatser. Man kan ge sig ut i en lång rad krig mot terrorismen som leder fel. Man kan börja upprätta listor över organisationer som man tycker är misshagliga. Man kan se en hel värld där det utbryter något slags invek- tivkastande och där vem som helst kan kalla vem som helst för terrorist. Då känner jag ett särskilt ansvar för att lugna ned mig, analysera och inte få bråttom. Det är då som politiskt ledarskap måste visas. Här gäller det inte att skrika högst. Här gäller det att tänka lite längre. Vårt viktigaste besked är att vi tror på det öppna samhället och på globaliseringen. Det ska vi använda som vårt främsta vapen mot terro- rismen. Naturligtvis ska vi kunna utverka gemen- samma metoder också här i Sverige för att mer kon- kret bekämpa terrorismen hur den än uppträder. Jag och Moderaterna tror att detta att börja upp- rätta listor som politiskt sanktionerats är en åter- vändsgränd. Att vi som politiker börjar diskutera vilken organisation - den eller den, X eller Y - som är terroristisk eller inte och ska avföras från olika listor är att föra fel diskussion. Det fångar inte det som är problemet. Vi ska se till enskildas handlingar. Vi ska se de människor som begår terroristbrotten och gripa in mot dem. Med detta vill jag säga att det inte går att stödja vilken linje som helst. Jag tror - och det noterades här tidigare - att vi har haft en partipolitisk enighet om att säga att vi inte vill följa den linje som kanske framför allt USA har drivit. Men samtidigt har det varit en oerhörd svängning och en oerhörd passivitet från den regering som har låtit detta pågå månad in och månad ut. Ibland undrar jag hur det känns för Thomas Bod- ström och andra, som väl åtminstone i sin ungdom var radikala, att nu sitta i ett marionettråd till USA:s finansdepartement och höra att man styrs av ett tän- kande som är både rättsvidrigt och felaktigt. Men det är passiviteten som är ett problem. Man har inte höjt rösten, och därför har det också kunnat fortgå. Rambeslutet har ett värde. Det tycker vi modera- ter. Vi tycker att det är bra att det finns en internatio- nell konvention som definierar terrorism. Vi har lärt oss att det annars kan bli föremål för allsköns uttolk- ningar. Vi tycker också att det är bra att det ska leda till följdlagstiftning i Sverige. Jag vet inte riktigt hur man ska bemöta den kritik som har riktats mot oss moderater. Ni får väl sitta var och en på er kammare och fundera på om moderater- na nu tycker att det är kul med terrorister och interna- tionell brottslighet eller om ni tror att det kanske är lite präglat av att det snart är val. Den typen av inlägg brukar man få höra. För mig är det väsentligt att jag vill ha kontroll över vad jag är med och fattar beslut om. Om jag fattar ett rambeslut som innebär att det ska leda till en följdlagstiftning där vi ska införa ett an- svarsbrott för terrorism och vi fortfarande inte vet hur avgränsningen för detta brott ska se ut - då vill jag till mina väljare kunna säga att jag är med och fattar beslutet när jag vet hur det påverkar dem i deras var- dag och vilka konsekvenser det kan få för svenska medborgare. Det är min roll som lagstiftare. Den möjligheten finns inte klockan 17 i dag. Därför är detta ett ofärdigt och ofullständigt förslag, som vi hade velat se kompletterat med följdlagstiftningen. Låt mig till Thomas Bodström, som i förra veckan höll ett anförande lite grann i Morgan Johanssons anda, säga att det nu trots allt har ställts en del frågor om hur vi ska avgränsa terrorismen och hur vi ska jobba med detta begrepp i lagstiftningen. Låt oss försöka hålla en lite högre nivå på debatten i dag. Det är inte så att alla ledamöter i den här kamma- ren som inte låter Socialdemokraterna fritt uttolka exakt hur verkligheten ska se ut älskar bin Ladin. Med den typen av argument företräder vi inte våra väljare på ett respektfullt sätt. Nu är det dags att höja sig lite. Det här är allvarliga frågor som kräver en allvarlig debatt och någon sorts besked från Social- demokraterna. Det handlar inte om att kasta invektiv. Nu har jag stora förväntningar på Thomas Bodströms anförande lite senare. 0938901612810 N 2010-01-01 00:00:00 155629 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09115/#anf12