2348409 GP09114 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:114 Tisdagen den 28 maj 2001/02 114 2002-05-28 00:00:00 Svar på interpellation 2001/02:486 om ut- redning om cancerplan interpellationsdebatt BB968E3A-3C32-4604-BFAA-096EE1A0C3FD 37 Socialminister LARS ENGQVIST (s) s Fru talman! Jag är inte alldeles bekant med hur diskussionen har förts i utskottet med anledning av Elisabeth Fleetwoods motion. Men jag vill ändå un- derstryka att det delvis handlar om två olika ställ- ningstaganden. Vad jag har talat om är att vi nu måste gå igenom frågan om behovet av en cancerplan. Vad skulle det betyda, om vi nu inte bara talar om en can- cerplan utan också om planer för andra diagnoser? Vi har inte arbetat på det sättet i svensk sjukvård bero- ende på det decentraliserade ansvar som vi har och beroende på att vi ser huvudmannaskapet som en helhet som måste kunna balansera eller kombinera olika ansvarsområden inom sjukvården. Denna typ av planer för olika diagnoser har vi inte arbetat med. Alltså behöver vi utreda frågan. Behövs detta för att vi ska behålla ambitionen att ha den bästa cancervår- den? Behövs det för att klara preventionen? Behövs det för att klara uppgifterna? Jag håller med om att det naturligtvis hänger samman. Behövs det för att garantera att vi har en utvecklad forskning på områ- det? Vad betyder det för svensk sjukvård? Vilken effekt får det när det gäller prioriteringar gentemot andra områden? Hur ska vi hålla samman ett sjuk- vårdssystem som verkligen fungerar som en helhet? Frågan om vi ska arbeta med en sådan cancerplan är delvis en annan än att vi fattar beslut om att ome- delbart påbörja arbetet med cancerplanen. Och det är möjligtvis där som det är lite förvirrande, därför att jag utgår ifrån att motionen faktiskt handlar om att man skulle påbörja ett arbete, medan jag säger att vi måste gå igenom frågeställningarna om vad det skulle betyda och gå igenom alla argument för och emot att arbeta på det sättet. Nu har vi startat detta arbete, och jag utgår från att den arbetsgrupp som jobbar med det kommer att ha just denna frågan som en av de prioriterade, så att man först betar av detta. Om vi bestämmer oss för att arbeta på det sättet måste vi nämligen mycket snabbt komma i gång med arbetet med en sådan plan. Men för att komplicera frågeställningen ska jag nämna ett annat område där argumenten också är mycket starka. Det gäller fetmavården. Där finns det ett mycket starkt skäl för att arbeta med en nationell plan helt enkelt därför att vi där kan konstatera att sjukvårdshuvudmännen arbetar på helt olika sätt och att det finns väldigt få kliniker som kan behandla sjuklig övervikt. Vi vet inte riktigt hur sjukvården ska tackla detta problem som kommer att bli ett gigantiskt problem inte bara för svensk sjukvård utan för sjuk- vården i de flesta utvecklade länder. Där finns det starka skäl, precis som på cancerområdet, att fundera på samspelet mellan huvudmännens ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen och det nationella ansvaret att se till så att vi har en hög kvalitet. Så det handlar alltså inte bara om cancer. Det handlar om flera andra diagnoser och flera andra utmaningar på folkhälsans område. Vad vi nu har bestämt oss för är att gå igenom detta, att kunna redovisa argumenten för och emot och att snabbt kunna ta ställning till om vi ska arbeta med den typen av planer. Och om vi tycker att argu- menten för är övervägande ska vi se till att arbetet kommer i gång. 0763673691509 N 2010-01-01 00:00:00 155531 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09114/#anf37