2348409 GP09114 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:114 Tisdagen den 28 maj 2001/02 114 2002-05-28 00:00:00 Svar på interpellation 2001/02:421 om folk- sjukdomen benskörhet interpellationsdebatt 3754070B-EBFB-41A2-B5CE-376E4AFE4EC0 31 Socialminister LARS ENGQVIST (s) s Fru talman! Denna tredje interpellationsdebatt med Elisabeth Fleetwood är väl en bekräftelse på att det faktiskt händer ganska mycket på området. Om vi vore alldeles klara över förklaringarna till problemet, om det fanns en enig forskarvärld som kunde ge för- klaringar till framför allt att vi i Sverige har större problem än vår omvärld, vilket är ganska intressant, och det dessutom fanns alldeles klara anvisningar om hur sjukvården ska dels förebygga, dels behandla benskörhet, då hade vi naturligtvis för mycket länge sedan kunnat fatta sådana beslut. De här tre diskussionerna har visat att vad det handlar om är att skapa större kunskap över hela området. Det har jag kunnat visa i dessa tre debatter, eller vi har tillsammans kunnat reda ut kunskapsläget. Jag tycker att man med stolthet kan konstatera att det som har hänt sedan vi senast diskuterade är att Läke- medelsverket nu givit ut anvisningar om behandling och förebyggande av benskörhet. Det är de som nu tillämpas i svensk sjukvård. Dessa anvisningar kom i september förra året. Dessutom arbetar SBU med sin stora rapport, som säkerligen kommer att ge svar på väldigt många av de frågor som vi brottas med; hur vi ska behandla och vad exempelvis mätning av bentätheten betyder för att förebygga benskörhet. SBU:s slutsatser pekar på att det inte torde ha nå- gon större betydelse att genomföra stora screeningar när det gäller att verkligen komma åt problemet. Detta har vi diskuterat tidigare. Möjligtvis kan det spela en roll om man gör bentäthetsmätningar för den som har utsatts för fraktur. Det är SBU:s slutsatser. Det betyder alltså att det kan spela en roll i vissa sammanhang och för vissa personer. Vi står inför det märkvärdiga faktum att även om man kan konstatera att någon faktiskt har problem med minskad bentäthet betyder det inte nödvändigtvis att vederbörande där- med utsätts för större risk för en fraktur. Det är det som är problemet. I alldeles bestämda sammanhang kan det spela en mycket stor roll, och då gäller det verkligen att sjukvården kan tillhandahålla bentät- hetsmätningar i just de situationerna. Det är alltså ett komplicerat samband som SBU redovisar. Jag har förtroende för deras sätt att resone- ra och för deras kompetens på området, och jag litar på att deras slutsatser är välgrundade. 0763673691509 N 2010-01-01 00:00:00 155525 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09114/#anf31