<anforande>
<dok_hangar_id>2348409</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:114 Tisdagen den 28 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2001/02:421 om folk- sjukdomen benskörhet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3754070B-EBFB-41A2-B5CE-376E4AFE4EC0</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>Socialminister LARS ENGQVIST (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Denna tredje interpellationsdebatt
med Elisabeth Fleetwood är väl en bekräftelse på att
det faktiskt händer ganska mycket på området. Om vi
vore alldeles klara över förklaringarna till problemet,
om det fanns en enig forskarvärld som kunde ge för-
klaringar till framför allt att vi i Sverige har större
problem än vår omvärld, vilket är ganska intressant,
och det dessutom fanns alldeles klara anvisningar om
hur sjukvården ska dels förebygga, dels behandla
benskörhet, då hade vi naturligtvis för mycket länge
sedan kunnat fatta sådana beslut.
De här tre diskussionerna har visat att vad det
handlar om är att skapa större kunskap över hela
området. Det har jag kunnat visa i dessa tre debatter,
eller vi har tillsammans kunnat reda ut kunskapsläget.
Jag tycker att man med stolthet kan konstatera att det
som har hänt sedan vi senast diskuterade är att Läke-
medelsverket nu givit ut anvisningar om behandling
och förebyggande av benskörhet. Det är de som nu
tillämpas i svensk sjukvård. Dessa anvisningar kom i
september förra året.
Dessutom arbetar SBU med sin stora rapport, som
säkerligen kommer att ge svar på väldigt många av de
frågor som vi brottas med; hur vi ska behandla och
vad exempelvis mätning av bentätheten betyder för
att förebygga benskörhet.
SBU:s slutsatser pekar på att det inte torde ha nå-
gon större betydelse att genomföra stora screeningar
när det gäller att verkligen komma åt problemet.
Detta har vi diskuterat tidigare. Möjligtvis kan det
spela en roll om man gör bentäthetsmätningar för den
som har utsatts för fraktur. Det är SBU:s slutsatser.
Det betyder alltså att det kan spela en roll i vissa
sammanhang och för vissa personer. Vi står inför det
märkvärdiga faktum att även om man kan konstatera
att någon faktiskt har problem med minskad bentäthet
betyder det inte nödvändigtvis att vederbörande där-
med utsätts för större risk för en fraktur. Det är det
som är problemet. I alldeles bestämda sammanhang
kan det spela en mycket stor roll, och då gäller det
verkligen att sjukvården kan tillhandahålla bentät-
hetsmätningar i just de situationerna.
Det är alltså ett komplicerat samband som SBU
redovisar. Jag har förtroende för deras sätt att resone-
ra och för deras kompetens på området, och jag litar
på att deras slutsatser är välgrundade.
</anforandetext>
<intressent_id>0763673691509</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>155525</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09114/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
