2348409 GP09114 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:114 Tisdagen den 28 maj 2001/02 114 2002-05-28 00:00:00 Svar på interpellation 2001/02:471 om svensk arbetsmarknad och ohälsa interpellationsdebatt 9C2E209D-2AC5-4450-9E0B-A83525FB8597 115 ELVER JONSSON (fp) fp Fru talman! Jag håller statsrådet räkning för att han säger att det behövs mycket mer om vi ska kom- ma till rätta med bekymren. Det handlar om ledar- skap. Det är också intressant med det samband som Björn Rosengren ser mellan sparande och sysselsätt- ning. Jag tror att det är en övertolkning i det, men det var intressant att höra. Björn Rosengren hänvisar ånyo, ungefär åtta år efter att det begav sig, till det underskott som fanns. Det är intressant att konstatera att när den tidigare regeringen, som inte var socialdemokratisk, kom med sina besparingsförslag så fick den inte hjälp på något sätt. Att underskottet blev stort berodde på att det satsades oerhört på de arbetslösa. Jag, som var verk- sam då också, tyckte att det var helt rätt att göra det. Det var riktigt att dra på sig ett underskott för de arbetslösas skull. Menar Björn Rosengren verkligen att vi skulle satsat mindre på de arbetslösa under den regeringsperioden? Statsrådet sade: låt oss hålla oss till fakta. Högsta antalet företagare var, enligt AKU, under 1990-talet, 1994 och framåt. Det har inte överträffats sedan dess. Det sjönk fram till 1996, då vi hade bottenläge. 1999 gick det upp igen, dock inte till den nivå det hade 1994. Vi behöver inte gräla särskilt mycket om det, men jag litar faktiskt mer på AKU:s diagram än på vad statsrådet sade i sitt förra inlägg. Jag skulle lite grann vilja kommentera den svarta arbetsmarknaden. Det stämmer säkert att vi aldrig kommer helt bort från svart arbetsmarknad, att det finns skumma personer etc. Men jag tror inte att vi ska ta det som en ursäkt för att inte göra någonting alls eller att inte främja det som kan leda fram till en vit arbetsmarknad. Där har regeringen misslyckats. När riksskattechefen säger att det nu är på väg mot ohanterliga tal måste vi ta det på allvar. Om vi fick en lägre kostnad för arbetskraftsutbu- det på t.ex. vissa servicetjänster tror jag att väldigt många fler skulle känna sig pressade att ställa upp på det vi kallar vit arbetsmarknad. Den typen av fusk skulle bli väldigt svår att upprätthålla för vanligt folk. Det finns ändå en rättskänsla bland landets medbor- gare. Det skulle faktiskt också öka statens intäkter. I svartmarknaden blir det ju inga inkomster, vartill kommer att de som är verksamma där varken har försäkringsskydd eller ATP-poäng. Här går det att hitta olika modeller. Men det finns något slags inbyggt komplex hos många socialdemo- krater, som genast sätter i gång med en pigdebatt när vi talar om att titta på tjänstesektorns villkor. Jag tror att vi behöver tänka om där. Här finns en sektor med en väldig potential att exponera nya arbetsplatser. I den riktningen tycker jag vi ska vara överens om att driva frågor som gynnar både nyföretagande och fler människor i jobb. Där menar jag att vi har ett gemen- samt mål. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 155609 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09114/#anf115