<anforande>
<dok_hangar_id>2348409</dok_hangar_id>
<dok_id>GP09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:114 Tisdagen den 28 maj</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>2002-05-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2001/02:471 om svensk arbetsmarknad och ohälsa</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8D53D06F-3CB9-4B20-9088-E3AFD11531AF</anforande_id>
<anforande_nummer>113</anforande_nummer>
<talare>ELVER JONSSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! När jag nu tackar näringsministern för
svaret får det bli lite i dubbel mening. Vänligheterna
från statsrådets sida är mer än det vanliga. Jag upp-
skattar det och förutsätter att det är uppriktigt och inte
bara föranlett av att det förmodligen är vår sista de-
batt i denna kammare i för oss båda gemensamma
frågor. Jag har uppskattat den raka och oförblomme-
rade debatton vi har hållit oss emellan många gånger,
det må handla om arbetslöshet, postkassor eller tra-
fiksäkerhet.
Min kritiska hållning till mycket av vad den soci-
aldemokratiska regeringen gjort och gör har dock inte
minskat. Vår debatt här kommer väl än en gång att
markera att det råder skillnad mellan socialdemokra-
tiskt och socialliberalt synsätt.
När det gäller svaret, fru talman, anser jag att re-
geringen är mera förnöjsam än situationen tillåter.
Det är bekymmersamt att man inte tar det jag säger på
tillräckligt stort allvar. Samtidigt som statsministern
och andra påstår att "det går bra för Sverige" står det
många hundratusentals utanför arbetsmarknaden.
Många bruksorter har slagits ut, nyföretagandet är för
lågt och svartmarknader växer i okontrollerbar om-
fattning.
Näringsministern medger att ohälsan i arbetslivet
är det svåraste, men regeringen har ännu inget färdigt
recept. Man känner sig dock så pressad att man gick
ut med en debattartikel i en tidning häromdagen och
tillstod att alltfler människor i dag står utanför ar-
betsmarknaden på grund av sjukdom och ohälsa. Man
slog vidare fast att detta har ökat dramatiskt under
senare år, och att det var fråga om en helt oacceptabel
utveckling.
Regeringen kan väl ändå vara så pass ödmjuk och
uppriktig att man säger att det är ett nederlag. För den
goda arbetsmarknadspolitik som i stora delar har
starkt stöd i denna kammare är det allvarligt när allt-
fler människor slås ut, kortsiktigt eller längre. En hel
del återkommer aldrig till arbetslivet.
Visst är det alarmerande när sjukskrivningens
kostnader accelererar och nu på fullt allvar sägs öka
med 25 miljoner kronor om dagen! Folkpartiet anser
att ohälsotalet är så alarmerande att vi har väckt en
särskild motion. Talmannen ansåg läget vara en sär-
skild händelse, som riksdagsordningen uttrycker det
och som medger att man kan väcka motioner. Denna
undantagsregel har möjliggjort för oss att motionera.
Motionen behandlas just nu i riksdagen och kommer
upp till kammaren för beslut om några dagar.
Jag har en fråga som jag tycker är mycket viktig.
Hur får vi fler nya företag som ett led i att bekämpa
arbetslösheten? Nyföretagandet har sjunkit. Det var
högst 1994-1995. Till de talen har vi inte återkommit.
Är regeringen beredd att med bl.a. nytänkande när det
gäller nyföretagande skapa fler jobb? Näringsminis-
tern säger i svaret att syftet är att få fler och växande
företag. Jag tror att det behövs ett starkare recept än
det som hittills har förts på tal.
</anforandetext>
<intressent_id>088849148003</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>155607</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP09114/#anf113</protokoll_url_www>
</anforande>
